Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Europakorridoren.
Starka lobbygrupper driver för närvarande två sammankopplade projekt under namnet Europakorridoren.
Det ena projektet handlar om att försöka flytta tågtrafiken mellan Stockholm och kontinenten från linjen Stockholm–Nässjö–Malmö till en linje Stockholm–Jönköping–Helsingborg. En annan tänkbar flyttning är linjen Stockholm–Växjö–Malmö. Dessa projekt blir naturligtvis inte utan regionalpolitiska konsekvenser. I realiteten handlar det om utvecklingen i sydöstra Sverige och södra Skåne.
Det andra projektet är en fråga om den kanadensiska tågtillverkaren Bombardiers (ex. Adtranz, ex ASEA) behov av att äntligen kunna producera konkurrenskraftiga snabbtåg. Efter en rad motgångar – oförmågan för X 2000 att konkurrera med Fiats Pendolinotåg, ständiga fel med Öresundsbrotågen, och det danska tillbakalämnandet av en rad tågsätt – är man i stort behov av kapital för att utveckla ett nytt och konkurrenskraftigt snabbtågskoncept, och då givetvis helst i ett FIM-(First In Market)projekt där den svenska staten skulle stå för en stor del av riskkapitalinsatsen.
Denna kombination av lokalpolitiska ambitioner och industriella kraftansträngningar får inte skymma det faktum att det handlar om två helt olika koncept.
En flyttning av sträckningen för de snabba tågen väster- eller österut, måste belysas ur bl.a. regionalpolitiska och ekonomiska synpunkter.
Nya snabbtåg bör upphandlas i konkurrens. FIM-projekt eller s.k. teknikupphandlingar är i detta sammanhang både ovidkommande, kostsamma och olämpliga.
|
Stockholm den 30 september 2001 |
|
|
Bertil Persson (m) |