Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om frekvensutrymme för mobila Internet- och teletjänster.
Regeringens satsning på marknätet för digital TV har blivit ett stort fiasko. Höga kostnader, kanaler som inte vill sända, få dekodrar och därmed få tittare, kraftiga förseningar och orealistiska planer har gjort att den dryga miljard kronor projektet kostat hittills framstår som bortkastade pengar. Provsändningar utlovades till mitten av november 1998 och kompletta sändningar till den 1 januari 1999. Eftersom inga dekodrar fanns framme försenades starten till den 1 april. Vid årsskiftet 99/00 var c:a 2 000 dekodrar uthyrda, och i slutet av september 2000 var endast c:a 30 000 uthyrda trots enorma reklaminsatser. I september -01 är c:a 80 000 ute hos konsumenterna. Under perioden har tusentals dekodrar närmast skänkts bort för 95 kr styck, där Boxer måst skjuta till pengar till radiohandlarna för att de skulle vara villiga att sälja. Trots stora subventioner och massiva marknadsföringsinsatser är konsumentintresset svagt.
Marknätet är inte nödvändigt för att hela Sverige skall kunna se digital TV, vilket redovisas i den av Ernst & Young framtagna rapporten för Digital-TV-kommittén: ”I princip hela den del av befolkningen som inte är kabel-TV-ansluten kan potentiellt ta emot televisionssändningar från satelliter, antingen direkt eller via olika former av matar-/kabelnät.” ”Det innebär att så gott som hela svenska befolkningen kan se public service-kanaler digitalt även om ett marknät inte byggs.”
Det digitala mark-TV-nätet tar upp ett mycket stort utrymme i etern. Frekvensutrymmet i etern är begränsat och det skall räcka till TV, radio, personradiotrafik, mobilteletjänster och i en snar framtid radiobaserat bredband och Internet. Det gör det angeläget och nödvändigt att utnyttja frekvenserna effektivt. Ernst & Young har i sin rapport till Digital-TV-kommittén beräknat värdet av det frekvensutrymmet som upptas av TV-sändningar. Baserat på erfarenheter från amerikanska frekvensauktioner anger de det totala värdet, under tio år, till 28 miljarder kronor, varav hälften för det digitala nätet. Även de europeiska auktionerna på frekvenser för UMTS-nät visar på mycket stora värden, betydligt större än de tidigare amerikanska.
Risken är att ett politiskt framkommenderat digitalt mark-TV-nät tar upp frekvensutrymme och blockerar mobila teletjänster och kommande bredbandsteknik. I debatten brukar framföras att bara de analoga sändningarna släcks så skapas bättre utrymme. Men dessa sändningar sker i frekvensområden som till största del inte är lämpliga för mobila tjänster.
De analoga sändningarna sker i följande områden
Band 1 (TV-kanal 2–4, 47–68 MHz),
Band 3 (TV-kanal 5–11, 174–230 MHz) och
Band 4–5 (TV-kanal 21–69, 470–862 MHz).
Band 1 är svårt att utnyttja för mobila teletjänster p.g.a. störningar.
Band 3 kan visserligen användas för mobila teletjänster men är inte optimalt för cellplanerad mobil teletjänst. Band 4 och 5 är mycket väl lämpade för mobila teletjänster. De nu pågående digitala marksändningarna tar redan i anspråk kanaler över 60. För en effektiv planering krävs dessutom att vissa delar under eller över visst frekvensutrymme avsätts för mobila teletjänster.
Frågan om verksamheten i frekvenserna bör grundas på överväganden bland aktörerna på marknaden. Det gäller radio- och TV-företag men också företag som utvecklar olika former för digital kommunikation. Efter avslutad försöksperiod med marksänd digital-TV bör frekvenserna bjudas ut till auktion parallellt med andra frekvenser.
Regeringens låsning vid marknätet kan tvinga in tittarna i den distributionsform som har lägst kapacitet och sämst utrymme för interaktivitet. Risken är stor att den som skaffar dekoder sedan inte har ekonomiska resurser att skaffa det betydligt bättre bredband som kommer inom några få år. Regeringens agerande skadar därigenom möjligheterna att nå hela Sverige med bra bredbandslösningar.
I stället för att hindra utvecklingen för att kontrollera medieutbudet skall staten skapa utrymme och gynnsamma villkor för en snabb och omfattande digitalisering, liksom för en utbyggnad av den informationstekniska infrastrukturen på marknadens villkor.
|
Stockholm den 1 oktober 2001 |
|
|
Ola Karlsson (m) |
Elizabeth Nyström (m) |