Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om infrastrukturen i Göteborgs stad.
Göteborg, som ett nationellt transportcentrum, är en av Sveriges viktigaste tillväxtmotorer. I dag finns flaskhalsar och brister i framför allt väg- och järnvägsnätet i och kring Göteborg. Brister som inom kort riskerar att hindra och vända en positiv näringslivsutveckling. För Göteborgs del är det framför allt en ny förbindelse över Göta älv som avlastning till den överbelastade Tingstadstunneln som behöver komma till stånd. Trafikproblemet genom Tingstadstunneln är nu ohållbart. För oss som sitter i dessa kilometerlånga köer blir problemet högst påtagligt, då man ser stillastående bilar i båda riktningar som spyr ut avgaser. Detta problem medför väldigt hård belastning på både trafikanter och miljö.
Tingstadstunneln byggdes i slutet av 1960-talet för cirka 70 000 fordon. Nu kör mer än 110 000 fordon per dygn där och kötiderna, med näst intill stillastående trafik, är cirka två timmar per dag. Om några år blir det enligt Vägverkets prognoser upp till fyra timmars kötid. Kostnaderna för enbart väntetider i trafikköer i och i anslutning till Tingstadstunneln beräknas till minst 120 miljoner kronor. På norra älvstranden byggs och planeras nu en stadsdel lika stor som Trollhättan. 50 000 människor skall bo och arbeta på Hisingens gamla varvsområden. Trafikökningen i Göteborg beräknas att bli fem procent 2001 samt lika mycket 2002. En ökning som till största delen är vägbaserad. Att bygga bort trafikinfarkten vid Tingstadstunneln är en nationell angelägenhet som måste få högsta prioritet. En ny älvförbindelse borde ha varit med i Göteborgsöverenskommelsen, och nu måste detta projekt snabbt realiseras för att inte hela regionens utveckling skall hotas. I stället satsas på den så kallade Götatunneln. Detta är ett stadsbyggnadsprojekt och inte ett trafikprojekt. Kapaciteten ökar inte; det enda som tunneln medför är att avgaserna från bilarna i tunneln samlas i torn och lämnar staden till förmån för omkringliggande förorter.
Även bostadsområden kring motorvägen drabbas av trafik och avgaser. Många bilister väljer, för att undvika att stå i kö på E 6:an söderut, i stället parallella småvägar. Detta medför i sin tur att även dessa gator blir fulla av avgaser och hårt överbelastade och trafikfarliga. Därför är det nu nödvändigt att ta denna trafikinfarkt på allvar och snarast bygga en kompletterande broförbindelse. Bron måste då placeras så att den på ett effektivt sätt kan avlasta Tingstadstunneln innan expansionen på älvstranden fullständigt korkat igen Hisingsförbindelserna. Den föreslagna broförbindelsen skulle underlätta framkomligheten och reducera dagens trafikproblem kring Tingstadstunnelns norra och södra påfarter, liksom trycket på Olskroksmotet.
Tre konkreta projekt behandlas i infrastrukturpropositionen; Citytunneln i Malmö, tunnel genom Hallandsåsen samt Botniabanan. För att lösa trafikinfarkten i Göteborg måste även ny älvförbindelse finnas med bland specificerade projekt.
|
Stockholm den 16 oktober 2001 |
|
|
Göran Lindblad (m) |