Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om trängselavgifter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om aktion i närtid för vägar i Stockholmsområdet genom återinvestering av regionens vägskatter.
Bristerna i Stockholms vägnät är ett hinder för regionens och landets ekonomiska utveckling. En genomtänkt politik för tillväxt kräver att staten tar sitt ansvar för vägar i Stockholmsregionen för kommunikation, handel, möten och dagliga arbetsresor. Stockholmarna skall inte behöva betala själva för statliga vägar och trängselskatt bör inte utredas för Stockholms del, i stället bör ett krisprogram genomföras med direktkanaliserng av Stockholmsområdets vägskatter till förbifart Stockholm och ringen runt Stockholm.
I propositionen ”Infrastruktur för ett långsiktigt hållbart transportsystem” har tagits ett mycket långsiktigt perspektiv på omedelbara behov av bättre vägar för att människor skall kunna ta sig fram i Stockholmsregionen. 1967 byggdes Essingeleden som kommunikationslänk mellan norra och södra Stockholmsområdet och mellan norra och södra Sverige. Redan då förutsågs behovet av ytterligare trafikleder men ingen led har ännu kommit till stånd, trots att 350 000 människor flyttat till Stockholmsområdet sedan dess. Förbifart Stockholm och ringleden runt Stockholm finns färdigplanerade för att göra det möjligt att resa mellan norr och söder i Stockholm. I infrastrukturpropositionen som sträcker sig fram till år 2015 finns fortfarande inte utrymme för dessa vägsatsningar som nu riskerar att dra ut ytterligare 20 år. Investeringsbehovet i Stockholmsområdet uppgår till 45 miljarder kronor medan anslagen i propositionen för vägar i hela Sverige uppgår till 39 miljarder kronor och innebär att investeringarna i stamvägar minskar något.
Följden blir försening och senareläggning av förbifart Stockholm, norrortsleden och ringen runt Stockholm. Nuvarande tioårsplan, som sträcker sig fram till år 2007, innehåller planering för delar av förbifart Stockholm mellan Ulriksdal och Häggvik som får senareläggas. Övriga delar kommer inte att kunna inrymmas förrän i nästa tioårsplan 2015–2025. Ingen finansieringslösning finns för Norra länken vilket innebär att den tunga Östersjötrafiken från Värtahamnen fortfarande kommer att gå vid bostadshusen på Valhallavägen. Lånen för Tranebergsbron som förskotterats av Stockholms stad kommer inte att kunna betalas igen.
Priset för trafikproblem utan lösning betalas av dem som bor i regionen och i hela Sverige genom lägre tillväxt. Bristen på åtgärder för framkomlighet i Stockholmstrafiken får omedelbart betalas av stockholmare i form av trängsel, dålig trafikmiljö och timslånga köer. Alla de som varje dag måste åka över tullarna i Stockholm för att komma till arbetet betalar i form av extra restid när tid redan är en bristvara och varje extra minut en belastande kostnad. Om resvägen förlängs en timme varje dag blir det 20 timmar eller en halv arbetsvecka i månaden och motsvarar obetald övertid på 6 arbetsveckor om året. För den som bor lite sämre till kanske resvägen förlängs upp till två timmar per dag, vilket innebär en extra arbetsvecka på 40 timmar varje månad. Betalar gör också alla som väntar på bostad, när byggprojekt läggs på is på grund av att kommunikationer fungerar dåligt.
Den enda antydan till finansiering av trafikinvesteringar utöver anslagen är att stockholmare skall ges möjlighet att beskatta sitt vägutrymme med trängselavgifter för att lösa lokala och regionala problem genom ett tilläggsuppdrag till den av regeringen tillsatta Stockholmsberedningen. Uppdraget skall vara klart 2002, det vill säga innan planeringsperioden börjar. Regering och riksdag skall därefter kunna bereda och besluta om en frivillig kommunal eller regional trängselskatt.
Syftet med trängselavgifter är att sätta pris på vägutrymmet. Ju större brist på vägar, desto mer skall det kosta. Att kunna åka genom Stockholm skall då bli förbehållet de som kan betala mest. De som kanske har svårast att få arbete och behöver söka sig längre bort får betala eller hänvisas till arbeten nära bostaden. Integrationen mellan stockholmsområdets olika delar kommer att hindras. Hushållen i Stockholmsområdet har redan tung skattebelastning, ofta små marginaler, betydligt mindre pengar över efter skatt och bostadskostnader i jämförelse med hushåll på andra platser och därmed mycket lite utrymme för att frivilligt åta sig att betala ytterligare en extraskatt. Trängselavgifter bör inte införas för att lösa trafikproblem beroende av brister i vägnätet när infrastrukturen är statens ansvar och staten skall garantera framkomlighet i Stockholmsområdet såsom för andra delar av landet. Trängselavgifter för Stockholm bör inte utredas av Stockholmsberedningen då det blir en automatisk koppling till Stockholms trafiksituation. I den mån tilläggsfinansiering i form av avgifter anses nödvändigt får detta utredas på annat håll.
Förbifart Stockholm och ringen runt Stockholm är till stora delar helt klara att sätta igång och det enda som saknas är finansiering. Stockholmsområdet betalar varje år åtta miljarder i olika trafikskatter. Trafikprojekten behöver komma igång omedelbart för att göra trafiksystemet fungerande och hållbart. Stockholmsberedningen bör ges uppdraget att utgöra krisberedning för att utreda vilka projekt som kan genomföras i närtid med en direktkanalisering av Stockholmsområdets trafikskatter under tre års tid.
Elanders Gotab, Stockholm 2001
|
Stockholm den 18 oktober 2001 |
|
|
Anna Lilliehöök (m) |