Motion till riksdagen
2001/02:So637
av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

Liberal politik


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kunskap och kvalitet i skolan som verktyg för ökad egenmakt.1

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om införandet av barnkonto, lika för alla barn.2

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om valfrihet inom skolan.1

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om införandet av en äldreomsorgspeng.

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inrättandet av en vårdpeng.

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad egenmakt i arbetslivet genom tillskapandet av individuella kompetenskonton.3

  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om brytandet av monopol inom den offentliga sektorn.3

  8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om större svängrum för företagare och entreprenörer genom mindre krångel och lägre skatter.4

  9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inrättandet av en ”omställningspeng” för människor som söker arbete.3

  10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad makt över den egna inkomsten genom lägre inkomstskatter.4

  11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inrättandet av en studentpeng.1

  12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad reell valfrihet för studenter att välja finansiär till de egna studielånen.1

  13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad egenmakt inom bostadspolitiken genom lägre beskattning, reformerad hyressättning, ökad konkurrens på bostadsmarknaden och införandet av ägarlägenheter i Sverige.5

  14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad egenmakt som konsument genom en skärpning av konkurrenspolitiken och förstärkt matsäkerhet inom Europeiska unionen.6

  15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den enskildes möjligheter att själv bestämma över sin arbetstid skall öka genom en liberal arbetstidsreform.3

  16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om rätten att som individ själv få bestämma sin livsstil, bl.a. genom att diskriminering av homosexuella motverkas.7

  17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad egenmakt för kvinnor, bl.a. genom vidgad valfrihet i barnomsorg och hushållstjänster till överkomligt pris.2

  18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om handikappades rätt att ha makten över sitt eget liv genom en radikalare handikappolitik.

  19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att öka friheten och tryggheten för den enskilde inom socialförsäkringssystemen genom att göra systemen fristående från staten.2

  20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad egenmakt för människor i utsatta bostadsområden, exempelvis invandrare, och inrättandet av s.k. magnetskolor.1

  21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fri radio och TV.7

  22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad frihet att bo var man vill i Sverige genom en liberal regionalpolitik, som skapar förutsättningar för tillväxt i hela landet.8

  23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad egenmakt som väljare genom införandet av renodlat personval och skilda valdagar.7

  24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att folkrätten bör utvecklas till att också skydda människors frihet, inte bara staters.9

1 Yrkandena 1, 3, 11, 12, 20 hänvisade till UbU.

2 Yrkandena 2, 17, 19 hänvisade till SfU.

3 Yrkandena 6, 7, 9, 15 hänvisade till AU.

4 Yrkandena 8, 10 hänvisade till SkU.

5 Yrkande 13 hänvisat till BoU.

6 Yrkande 14 hänvisat till LU.

7 Yrkandena 16, 21, 23 hänvisade till KU.

8 Yrkande 22 hänvisat till NU.

9 Yrkande 24 hänvisat till UU.

Det liberala uppdraget

För liberaler är målet med politiken att öka människors makt över sina liv.

Många människors vardag präglas av maktlöshet. Det gäller naturligtvis först och främst i ett globalt perspektiv, för förslavade människor i diktaturstater och för utblottade, hungriga människor i tredje världen. Men känslan av vanmakt finns också mitt i vårt eget samhälle.

Det har alltid varit en uppgift för liberaler att motverka krafter som skapar utanförskap och vanmakt. De klassiska liberala reformerna, som rösträtten, folkskolan, rättsstaten, näringsfriheten och folkpensionen, kan alla ses i det perspektivet.

Men nya tider skapar nya frihetshot – liksom nya lösningar. När storföretagen finns i många länder kan ett beslut långt borta innebära att människor på en liten ort i Sverige blir arbetslösa. Avståndet och anonymiteten bidrar till en känsla av maktlöshet. Men om företagsklimatet är gott och ekonomin god har arbetstagarna en stark ställning: det finns flera nya jobb och arbetsgivare att välja emellan.

När lågavlönade vill förändra sin situation upptäcker de många gånger att de fastnat i en fälla, skapad av de olika systemen som sägs forma välfärden: skattesystem, barnomsorgssystem, bidragssystem. Men systemen kan förändras, så att de stärker, inte låser in, enskilda människor.

När människor lyckas få asyl i Sverige, vilket fortfarande händer, möter de en ännu högre mur än gränskontrollens: muren som hindrar dem att verkligen bli insläppta i det svenska samhället. Den muren består av fördomar, arbetsmarknadslagar, krångliga regler för nyföretagande, omhändertagandementalitet och mycket annat. Men invandrare som får chansen att ta makten över sina egna liv brukar utnyttja den: de bygger en ny framtid för sig själva och är med och bygger Det Nya Sverige.

Egenmakt istället för vanmakt

Vi vet att det går att bryta vanmakten.

Internationellt är demokratins segertåg en viktig faktor. Globaliseringen är något i grunden oerhört positivt. Den nya informationstekniken är ofta ett instrument i den individuella frihetens och de små gemenskapernas tjänst.

I vårt eget land har de senaste åren inneburit vissa framgångar i den liberala kampen för valfrihet. Fler än någonsin kan välja skola och daghem, vi får själva placera en del av vårt pensionssparande, vi får välja billigare leverantörer på marknader som tidigare var monopoliserade, till exempel när det gäller el och telefoni.

Men motkrafterna är starka. De finns i politiken. Det gäller både politik som präglas av socialistiska, kollektivistiska idéer och politik som domineras av konservativa värderingar utan medkänsla. Motkrafterna kan också vara av helt andra slag. Brist på pengar och brist på andra resurser, som kunskap, kan vara en hindrande faktor. Droger kan förslava. Fördomar kan hindra och hämma. Girighet hos somliga kan exploatera andra.

Vi har en vision om hur politiken kan skapa förutsättningar, istället för hinder. Hur politiken kan bidra till, istället för att snäva in, enskilda människors makt över sina liv.

Det fanns en tid när personligt ansvar betraktades som något omodernt. Då – när den socialistiska utopin stod som högst i kurs i vårt land, för så där trettio år sedan – skulle staten och andra kollektiv ta över individernas ansvar. Frivilliga insatser betecknades som ett sätt att ta arbete från fackföreningsmedlemmar, hemarbete som skattesmitning och gåvor till ideella ändamål som allmosor. Men vi kom till vägs ände. Det blev till sist uppenbart för de flesta att en stark stat inte är detsamma som ett starkt samhälle. Ett starkt samhälle är ett samhälle där människorna är starka. Det blev en renässans för det personliga ansvaret. Men kvarlevor av det gamla dyker ofta upp och ställer till stor skada. Därför måste frihetens idéer – idéer om den frihet som först och främst är en rätt att ta ansvar – hävdas med stor kraft i politiken.

Öppenheten mellan länder och världsdelar skapar en värld där vi alla är mer beroende av varandra. Vi svenskar bestämmer mindre över den ekonomiska utvecklingen i vårt land, men vi kan istället delta i internationellt beslutsfattande, t ex inom EU, och dra nytta också av framsteg i andra delar av världen.

Stärk individen

Våra möjligheter att välja vad vi vill göra med våra liv är större än tidigare och större än de varit för någon generation före vår. I denna tid har vi oöverträffade möjligheter att skapa vår egen lycka. Men det finns också färre givna svar att lära utantill, färre färdiga lösningar att anamma och färre utstakade vägar att slå in på. En del upplever därför att kraven har ökat och att tryggheten har försvunnit.

Den upplevelsen måste tas på stort allvar och mötas med politiska åtgärder. Det måste finnas en trygghet i förändringen. Ofta ligger i själva verket tryggheten i förmågan till förändring. Men fundamentet måste utgöras av tydliga värderingar om människans värde och vårt ansvar för varandra. Hemmens förmåga att förankra värderingar blir viktigare, liksom skolans möjligheter att ge alla en solid grund av kunskaper. Den generella välfärdspolitiken och den internationella solidariteten är också inslag i en politik som syftar till att förena friheten med trygghet.

Andra politiker tvistar om sex eller åtta timmars arbetsdag, bostadsrätt eller hyresrätt, kommunalt eller privat dagis, fria radiostationer eller ”public service”, kött eller grönsaker, kyrka eller moské. Då är vårt enkla svar: Du ska bestämma! Visst behövs det en del regler i varje samhälle. Men syftet med reglerna, liksom för den delen med de skatter som tas ut, ska vara att hävda andras frihet, inte att styra och dirigera i största allmänhet.

Vi vill stärka individen. Vi vill ge människan utrymme och förutsättningar att växa. En människa är inte främst vad hon har varit utan vad hon kan bli.

Folkpartiets frihetsmanifest

Detta är vårt manifest för personligt ansvar och egen makt över vardagen.

Stockholm den 5 oktober 2001

Lars Leijonborg (fp)

Bo Könberg (fp)

Kerstin Heinemann (fp)

Elver Jonsson (fp)

Karin Pilsäter (fp)

Yvonne Ångström (fp)