Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av fristående offentligt finansierad riskforskning.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om stamceller från aborterade foster.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kloning av djur.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om framställande av befruktade celler direkt för kloning eller stamcellsforskning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om positiva aspekter av stamcellsforskning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att villkor för fortsatt stamcellsforskning skall vara parallell, fristående forskning med utgångspunkt i försiktighetsprincipen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett brett informationsprojekt.
1 Yrkande 1 hänvisat till UbU.
Stamcellsforskningen har debatterats flitigt de senaste månaderna. Miljöpartiet ser det som positivt att det för en gångs skull är fart på diskussionerna inför tillämpningen av en ny teknologi. Vi i den gröna rörelsen har en i grunden positiv men inte okritisk tekniksyn. Det innebär att vi granskar innovationer inte bara utifrån deras direkta avsedda verkningar, utan också med avseende på sidoeffekter, utifrån för vems skull de introduceras och utifrån deras verkningsgrad. Detta vägs samman och valet träffas därefter; anammas, förkastas eller utvecklas? Hade detta förhållningssätt tillämpats konsekvent genom historien på exempelvis transporter, hade bensinmotorn aldrig fått den utbredning den nu har och DDT hade aldrig släppts löst.
Det motsatta förhållningssättet kan istället sägas vara det förhärskande; nämligen det så kallade teknologiska imperativet. Då tas alla innovationer emot som a priori goda, utan kritisk analys och med effekterna osynade. Den gendebatt som nu tagit fart är därför både efterlängtad och välbehövlig, men borde rätteligen även ha föregått introduktionen av genförändrad mat. Dock saknas en genomtänkt kritisk ansats enligt ovan.
Det är framför allt runt stamcellsforskningen, milstolpen för den terapeutiskt inriktade gentekniken, som debatten nu rör sig. Stamceller kan differentieras till vilken celltyp som helst, och kan därmed teoretiskt användas för reparation av vilka celler som helst. Förhoppningen är stor att inom en inte alltför avlägsen framtid kunna läka och kanske ersätta skadade och sjuka organ med stamceller, som nybildar det man behöver. Men lika litet som andra frontområden är detta problemfritt. Risker för kromosomskador och genetisk instabilitet är t ex långt ifrån utredda. Dessa problem är emellertid till för att lösas inom ramen för en fortsatt expansiv forskning.
Knäckfrågan är istället varifrån stamcellerna ska tas, vem som fattar besluten och hur forskningen finansieras. Adulta stamceller, dvs stamceller från vuxna/patienten själv är den ideala och etiskt okomplicerade källan. Den tekniken är dock mindre utvecklad än den att hämta stamceller från embryon. Embryonala stamceller kan tas från aborterade foster eller från överblivna befruktade ägg från in vitro-inseminationer. Vissa anser att den enklaste lösningen är att ta avstånd från hela hanteringen. Det förbehållet tycks dock snarast handla om ett generellt avståndstagande från aborter, inte om direkt oro för vad stamcellsforskningen i sig ska leda till. Motståndarna till användandet av embryonala stamceller vill skydda det just befruktade fostret och försöker leda i bevis att individens liv börjar vid befruktningen.
Men Miljöpartiet är inte emot dagens abortlagstiftning och vi anser inte att den här forskningen, eller annan forskning, kan handla om ett ”allt eller intet”: grundforskning i vid mening varken kan eller bör stoppas, men bör paras med ansvarsfulla etiska ställningstaganden och med en parallell riskforskning. Då blir det möjligt att också vid behov kunna säga nej tack och stoppa olämpliga tillämpningar.
Dessa är de villkor vi ställer för att även stamcellsforskningen konstruktivt ska kunna gå vidare. Såväl i Gentekniknämnden som i Genteknikutredningen har också följdriktigt förts fram krav på specialdestinerade offentliga riskforskningspengar (se separat motion).
Vi stödjer dessa krav och menar att en översyn av möjligheten att få fram sådana pengar bör göras omgående. Särskilt i ljuset av de fantastiska summor som i dag finns för genteknologins exploateringsmöjligheter är det väl motiverat, för inom få områden står grundforskning och tillämpning med kommersiella förtecken varandra så nära som här.
Så var står Miljöpartiet de gröna då vad gäller stamcellstekniken? Jo, dels bör det vara en självklarhet att inte använda aborterade foster alls, men acceptabelt att använda överblivna ägg. Självklart borde det också vara för alla länder att ta avstånd från kloning av djur om den inte föregåtts av befruktning av två föräldrar. Vidare ser vi det som oetiskt att direkt framställa befruktade celler för kloning eller för framtagning av stamceller. Tyvärr står forskningsfronten mycket långt framför lagstiftnings- och den internationella konventionsfronten, eftersom forskningen går fort och lagstiftning tar tid. I glappet däremellan hamnar både konsumenter och vårdtagare, vilka ibland tvingas ta ställning i hopplösa etiska valsituationer. Då behövs vägledning av en kvalificerad debatt och en utbredd kunskap, som inte ska ta slut eller begränsas till några yrvakna kommentarer i dag runt stamcellerna, utan tungt bör ackompanjera alla nya landvinningar. Det var också vad vi efterlyste vid introduktionen av genförändringar i mat och foder, ett tillämpningsområde där vår restriktivitet är betydligt större. Vi menar att tillämpningen av gentekniken på den medicinska sidan kan bli löftesrik, givet att den inte på klassiskt maner blir alltför bunden till läkemedelsbolagens vinstintressen eller att till exempel genetiska tester används på ett oansvarigt sätt. Utsikterna att skapa för den egna konstitutionen skräddarsydda läkemedel och utnyttja kroppsegna läkningsmekanismer, i stället för att ständigt laborera med syntetiska preparat och hoppas att de inte ska ge biverkningar, inger ett stort hopp för framtiden.
Därför är stamcellsforskningen, embryonal i dubbel bemärkelse som den är, också viktig att bejaka. Villkoret bör dock vara att para den med i verklig mening fristående forskning om risker och biverkningar och med försiktig-
hetsprincipen.
Kunskapsutvecklingen generellt inom genforskning och genteknik har varit stark och berör själva grundvalen för samhällets existens; villkoren för utveckling av liv på jorden. Forskningen inom detta område kan därför ha konsekvenser som är fundamentala och livsavgörande i vidaste bemärkelse. Ett brett informationsprojekt kring genetik, genteknik och bioteknik och deras möjliga tillämpningar vore ett utmärkt pilotprojekt för att initiera samhällsdebatt kring en aktuell viktig fråga. Erfarenheterna från Bioteknikkommitténs arbete kan utgöra en bra grund för ett större projekt inom området. Vetenskapsrådet tillsammans med Forskningsforum bör vara väl skickat att genomföra ett sådant projekt.
|
Stockholm den 5 oktober 2001 |
|
|
Gudrun Lindvall (mp) |