Motion till riksdagen
2001/02:So633
av Ulf Nilsson (fp)

Stamcellsforskning


Innehållsförteckning

Innehållsförteckning 5

Förslag till riksdagsbeslut 5

Forskningens frihet 7

Stamcellsforskning 7

Förslag om regler för forskning 9


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om principer för forskningens frihet.1

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om stamcellsforskning.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillåta terapeutisk kloning.

1 Yrkande 1 hänvisat till UbU.

Forskningens frihet

Det finns två centrala aspekter på begreppet forskningens frihet:

  1. Frihet i betydelsen att forskaren får ställa vilka frågor som han/hon vill, välja vad han/hon vill forska om och att han/hon får komma fram till ”vad som helst”, också sådant som är politiskt inkorrekt och obekvämt.

  2. Frihet i betydelsen val av metoder och tillvägagångssätt.

I den första betydelsen är den liberala inställningen att forskningens frihet i princip inte får inskränkas. Det finns inga frågor som en forskare inte får ställa och det finns inga resultat som han eller hon inte får komma fram till. Det kan låta okontroversiellt i teorin men är det knappast i praktiken. För ett par år sedan rådde det på sina håll mycket upprörda känslor kring ett forskningsprojekt där ”orsakerna” till homosexualitet skulle undersökas (med råttor som försöksdjur), och många ville förbjuda projektet. En liberal position är, menar jag, att projektet måste tillåtas (givet att det klarar etiska krav när det gäller metod och tillvägagångssätt, se nedan. Därutöver kommer naturligtvis ett antal inomvetenskapliga kriterier: är projektet teoretiskt/empiriskt relevant m m?); alla frågor måste få ställas, forskarna måste också få komma fram till obekväma resultat. Men forskningens resultat måste naturligtvis värderas från ideologiska utgångspunkter. För en liberal är det ju i detta exempel självklart att oavsett vilka orsaker som finns till homosexualitet (socialt/biologiskt) så skall alla människor ha lika värde, oavsett sexuell läggning.

Friheten i den andra betydelsen kan lika naturligt inte vara oinskränkt. Det är inte acceptabelt att genomföra medicinska försök på levande människor även om det skulle vara vetenskapligt motiverat. Det strider mot grundläggande etiska principer. Ett annat exempel: det är inte acceptabelt att en forskare, som vill studera förloppet hos en brand i stadsbebyggelse, faktiskt sätter eld på en stad. Lagar, regler och etiska principer sätter gränser i detta avseende också för forskningen, precis som för annan mänsklig verksamhet.

De etiska principer som kan behövas utöver lagar och förordningar klarar vetenskapssamhället självt bra av att reglera. Det finns inom vetenskapssamhället etiska kommittéer som ägnar sig åt att sätta upp normer och regler kring etiskt kontroversiell forskning. Den ordningen vill Folkpartiet bevara. En fråga där den senaste tidens debatt har ställt de forskningsetiska frågorna på sin spets är forskningen kring stamceller.

Stamcellsforskning

Forskningen om stamceller befinner sig vid den absoluta forskningsfronten. Stamceller är kroppens mest ursprungliga celler och de kan utvecklas till vilken typ av cell som helst. Stamceller finns även i den vuxna människans organ. Embryonala stamceller kallas de mest mångsidiga stamcellerna. Sådana kan tas från embryon som bara är några dagar gamla eller från de blivande könscellerna hos aborterade foster.

Något som hittills inte har föreslagits bli tillåtet i Sverige är så kallad terapeutisk kloning. Det innebär att man tar en cellkärna, med dess arvsanlag, från en individ. Därefter sätter man in denna cellkärna i ett ägg som har tömts på sitt eget innehåll. Ägget förmås sedan att dela sig, till dess att ny vävnad bildats. Rent teoretiskt kan man då få fram nya organ, men forskningen befinner sig i ett mycket tidigt stadium. I exempelvis Storbritannien är terapeutisk kloning tillåten. Fördelen med denna metod är att den inte är behäftad med de avstötningsmekanismer som finns hos specialiserade celler som har utvecklats från odlade stamcellslinjer som i sin tur är baserade på embryonala stamceller. Det kan givetvis, i en framtid, spela en stor och avgörande roll exempelvis om organtransplantationer ska lyckas eller inte.

De etiska ställningstagandena baseras på en avvägning mellan olika principer som människovärdesprincipen, autonomiprincipen, principen att göra gott och försiktighetsprincipen. Embryon som är några dagar gamla är inte en människa. Därmed är människovärdesprincipen inte tillämplig på detta område. Den enda princip som skulle tala för ett fortsatt förbud mot terapeutisk kloning är försiktighetsprincipen, men i en situation när de övriga principerna uppnås och resultatet blir bra finns det inga hållbara skäl för att låta denna enda princip vara överordnad de övriga. Terapeutisk kloning bör tillåtas, enligt min mening.

Användningen av embryonala stamceller kan endast betraktas som ett etiskt problem om man betraktar även ett mycket tidigt embryo som en mänsklig individ. Det kan emellertid också hävdas att, då odling endast avser enskilda celler och inte hela embryon, att odlingen kan jämföras med en biopsi eller ett blodprov. Etiska invändningar kan vägas mot möjligheter att bota patienter och mot det faktum att överblivna embryon efter provrörsbefruktning annars förstörs.

Pågående forskning

Kortfattat kan sägas att utifrån forskningen om stamceller är förhoppningen att människor som lider av sjukdomar som diabetes, Alzheimer och Parkinson i framtiden ska kunna behandlas genom nya, friska celler. Genom stamcellsforskning hoppas man kunna reparera skadad vävnad, exempelvis i hjärtat eller hjärnan. Detta skulle kunna göras genom att isolera stamceller i organet, odla dem utanför kroppen och sedan återföra dem.

Tidigare ansågs det inte möjligt att det kunde bildas några nya nervceller i hjärnan hos vuxna. Relativt nya upptäckter visar dock att förutom att det bildas nya nervceller kan dessa också bilda celler i flera andra organ. Omfattande forskning pågår nu för att öka kunskapen om stamcellerna, hur det går till när nya nervceller bildas och förstå vad som avgör vad en stamcell ska utvecklas till när den delar sig. I detta sammanhang studeras bl.a. hur en viss typ av receptor påverkar cellens val, receptorer som har betydelse för Alzheimers sjukdom.

Den mest näraliggande tillämpningen av kunskaperna om stamceller är transplantationer, men det återstår ännu mycket forskning. Den sjukdom som troligen ligger närmast till hands är Parkinson, där svenska forskare har visat att dopaminproducerande celler som tas från hjärnan på aborterade foster kan mildra sjukdomen. Förhoppningen är att man ska kunna ta stamceller, odla dem i laboratorium och sedan transplantera dem till det område i patientens hjärna där de behövs. Någon risk för avstötning finns inte om det går att ta stamceller från patienten själv.

Tanken på transplantation finns också vid andra neurologiska sjukdomar, men detta anses ligga längre fram i tiden. Tankar finns också att transplantera celler vid stroke, men det ligger ännu längre fram då det är stora delar av hjärnan som förstörs vid en stroke. Idéer finns att odla fram hela organ för transplantation, men ingen har ännu lyckats med detta. Förutom att det pågår intensiv stamcellsforskning inom grundforskningen satsar flera bioteknikföretag på området och ett flertal stamcellsföretag har grundats för att utveckla nya behandlingar.

Förslag om regler för forskning

De svenska forskarna inom stamcellsforskningen kommer i höst att få riktlinjer för sin forskning. Riktlinjerna är framtagna av nämnden för forskningsetik vid Vetenskapsrådets ämnesråd för medicin och de kommer att behandlas av Vetenskapsrådets styrelse i början av oktober. Förslaget till riktlinjer uppges delvis vara baserat på och väl harmoniera med de riktlinjer som EU-kommissionens rådgivande grupp i etiska frågor (EGE) och Nordiska ministerrådets bioetikkommitté har utarbetat.

I huvudsak ingår nedanstående punkter i riktlinjerna. Det är främst de tre sista punkterna som är omdiskuterade.

  1. Stamceller från vuxna. Att ta vuxna stamceller till forskning kan betraktas som vävnadsdonation. Lagen om transplantation och Socialstyrelsens föreskrifter gäller.

  2. Stamceller från navelsträngsblod efter förlossningar. Att använda navelsträngsblod kan jämföras med tillvaratagande av biologiskt material. Godkännande från barnets vårdnadshavare krävs och hälso- och sjukvårdslagen gäller.

  3. Stamceller från aborterade foster före vecka 14. Forskning endast vid mycket synnerliga skäl och då krävs tillstånd såväl från kvinnan som från Socialstyrelsen. Aborter får inte sättas igång i forskningssyfte.

  4. Stamceller från embryon som har blivit över från provrörsbefruktning. Klartecken att ta stamceller från embryon som är högst 14 dagar gamla. Därefter måste embryona förstöras. Godkännande från donatorerna krävs.

  5. Skapande av embryon genom kärncellsöverföring (terapeutisk kloning). Anses inte etiskt godtagbart för närvarande.

  6. Skapande av embryon enbart för forskningsändamål. Anses inte heller etiskt försvarbart för närvarande.

Ställningstagandena baseras på en avvägning mellan olika etiska principer som människovärdesprincipen, autonomiprincipen, principen att göra gott och försiktighetsprincipen.

Etiska frågor i stamcellsforskningen

I SOU 2000:103, ”Att spränga gränser. Bioteknikens möjligheter och risker”, diskuteras etiska frågor vid olika biotekniska tillämpningar, t.ex. vid användning av stamceller. I utredningen framförs att om användningen av embryonala stamceller kan betraktas som ett etiskt problem beror på inställningen till embryots moraliska status. Man kan hävda att det är fel att utnyttja ett embryo enbart som medel, om man betraktar även ett mycket tidigt embryo som en mänsklig individ. Det kan också hävdas, då odling endast avser enskilda celler och inte hela embryon, att odlingen kan jämföras med en biopsi eller ett blodprov. Etiska invändningar kan vägas mot möjligheter att bota patienter och mot det faktum att överblivna embryon efter provrörsbefruktning annars förstörs.

En annan invändning mot stamcellsforskningen är att den inskränker incitamenten för att intensifiera forskningen kring möjligheten att använda stamceller från vuxna individer. Argumentet förutsätter emellertid det som det försöker bevisa. Under argumentet ligger antagandet att det är etiskt problematiskt eller etiskt förkastligt att använda embryonala stamceller. Hade inte argumentet förutsatt detta, skulle det ju inte spela någon roll om incitamenten för forskningen kring stamceller från vuxna blir mindre eller inte. I Storbritannien, som har den mest tillåtande lagstiftningen kring stamcellsforskning, förekommer ändå forskning kring stamceller från vuxna. Påståendet är således inte korrekt.

Ytterligare ett argument som används mot stamcellsforskningen är att vi ständigt, om än sakta, skjuter fram gränsen för vad som är etiskt godtagbart och att den sammantagna bilden av det etiskt godtagbara till slut blir oacceptabel. Vi blir med andra ord etiskt avtrubbade av dessa ”de små stegens tyranni”. Detta argument är i grunden konservativt. Det utgår ifrån att förändring och utveckling är farligt. Det är också konservativt därför att det säger att varje sak inte ska bedömas utifrån sina egna förutsättningar utan utefter helheten. Inställningen kan användas mot varje typ av förändring som ställer oss inför etiska problem.

Aborter, provrörsbefruktning med mera ställer oss inför etiska problem. Men problemen i sig kan aldrig få hindra oss från att försöka lösa dem och att ta ställning till dem. När det väl är gjort har vi accepterat den nya situationen. Med det ”etiska förskjutningsargumentet” blir ingen förändring möjlig. Ska det argumentet vara avgörande behöver vi inte försöka lösa etiska problem som den medicinska tekniken, eller annan utveckling, ställer oss inför eftersom det kan innebära att vi anser att saker som tidigare inte har varit moraliskt godtagbara kan bli acceptabla efter en prövning!

Liberalismen kan sägas ha en intellektuell hållning som grundar sig på en kritisk rationalism. Det innebär att det är argumenten i varje fråga som ska avgöra ställningstagandet. Varje sak ska prövas på sina egna grunder. Visar det sig, efter en prövning av för- och nackdelarna med stamcellsforskning, att vi kommer fram till att vi tycker att sådan forskning är godtagbar innebär det just att stamcellsforskning är godtagbar. Det finns ingen etiskt gräns som skjuts fram om det inte föreligger några etiska problem som vi inte anser oss ha löst eller accepterat.

Det är etiskt försvarbart för en liberal som tror på principen om fri abort att också acceptera forskning på embryonala stamceller. Och om vi finner denna forskning etiskt försvarbar måste det vara en fråga för forskarna att avgöra om forskning på embryonala eller så kallade adulta stamceller är den mest fruktbara, dvs kan leda till bäst resultat. Det är inte en politisk fråga.

Stockholm den 5 oktober 2001

Ulf Nilsson (fp)