Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av inrättande av platser för den praktiska tjänstgöringen för psykologer (PTP).
Bestämmelser om villkor för legitimation av psykolog finns i 3 kap. 2 § lagen (1998:531) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m. Grundvillkoret för att få legitimation som psykolog är avlagd psykologexamen och ett års praktisk psykologtjänstgöring därefter. Socialstyrelsen har utgivit föreskrifter samt allmänna råd för den praktiska tjänstgöringen för psykologer (PTP).
Alltsedan beslutet om att legitimera psykologerna fattades 1978 är bestämmelserna om PTP förlegade. Det är välmotiverat att en professionsutövare som har så stora möjligheter att påverka enskildas livssituation har en handledd praktisk tjänstgöring av denna omfattning efter den femåriga yrkesförberedande universitetsutbildningen.
Vid tiden för beslutet om legitimation av psykologer rådde enighet om PTP-tjänstgöring, men ingen väg gavs för hur denna tjänstgöring skulle finansieras. Ett allmänt antagande gjordes om att tjänster skulle inrättas av arbetsgivare i en sådan omfattning som var behövligt. Under åren har ett knappt 40-tal sådana befattningar inrättats i landet. Dessutom har tillfälliga PTP-platser inrättats i en omfattning som under 1980- och det tidiga 1990-talet hjälpligt svarade mot behovet. Situationen har dock hela tiden varit ansträngd och även om en för hela gruppen nödtorftig tillgång till platser funnits har det för enskilda individer kostat stor möda och tid att erhålla den nödvändiga praktiktjänstgöringen. Det har för ett inte försumbart antal individer ur varje examinerad årskull inneburit en avsevärd väntan på legitimation utöver det stipulerade året.
Under åren 1982 till tidigt 90-tal var antalet nybörjarplatser på det nuvarande Psykologprogrammet 150 per år. Det maximala antalet PTP-platser har alltså kunnat beräknas till samma antal från 1987 och framåt.
Idag finns drygt 7 000 legitimerade psykologer i landet. En stor del av kåren kommer att gå i pension under åren 2005–2020. När man nu uppmärksammat konsekvenserna av nedskärningarna inom psyko-sociala områden i skola, förskola, på arbetsplatser, inom rättsväsendet m.fl. samhällsinstanser kommer stora krav att ställas allteftersom kommuner och landsting får de utökade resurser som utlovats, och det kommer att behövas fler psykologer. Om vi ska leva upp till en human flykting- och asylpolitik, krävs också här kraftigt utökade resurser på psykologsidan.
Den nuvarande utbildningskapaciteten och den därav beräknade framtida examinationsfrekvensen pekar på ett fördubblat behov av PTP-platser inom de närmsta åren.
Ytterligare en svårighet för examinerade psykologer att erhålla PTP-plats har redan märkts. Under de senaste åren har ett inte ringa antal individer tvingats göra sin tjänstgöring som arbetsmarknadspolitisk åtgärd – med ersättning långt under vad en inrättad PTP-befattning ger i lön. Ytterligare andra har ej kunnat erhålla någon PTP- plats alls med följd att de ej kan få sin legitimation och därmed ej bli adekvat sysselsatta efter en såväl personlig som samhälleligt betydande ekonomisk investering under den femåriga studietiden.
En situation som således varit otillfredsställande sedan slutet av 1970-talet riskerar snart att bli ohållbar. Samhällets försörjning av legitimerade psykologer riskeras och individuella utbildningssatsningar leder till en återvändsgränd. Problemet behöver lösas snarast så att ett nödvändigt antal PTP-platser skapas och garanteras inom hela landet.
Det behövs initiativ från regeringen för att lösa detta. Det innebär i första hand att en del av de psykologtjänster som annonseras ut kan vara omgjorda till PTP-tjänster (med handledning). Inrättas utöver detta extra PTP-tjänster blir det naturligtvis en extra kostnad för arbetsgivaren.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Kerstin-Maria Stalin (mp) |