Motion till riksdagen
2001/02:So605
av Helena Hillar Rosenqvist m.fl. (mp)

Komplementärmedicin


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en utredning om komplementärmedicin och dess möjliga integrering med skolmedicinen.

Inledning

Alternativmedicin eller, som det allt oftare benämns, komplementärmedicin har alltid varit en viktig fråga för Miljöpartiet. Området berör ett stort antal diagnos- och behandlingsmetoder som utövas utanför den skolmedicinska och offentliga hälso- och sjukvårdsapparaten. Några av dessa har under senare år blivit erkända och används i viss utsträckning inom skolmedicinen; dit hör t.ex. akupunktur, kiropraktik och naprapati.

Alltfler människor är intresserade av alternativa behandlingsmetoder. En under­sökning har nyligen gjorts av Linköpings universitet på uppdrag av Stockholms läns landsting i syfte att klargöra stockholmarnas inställning till komplementärmedicinska insatser inom prevention och sjukdom. Undersökningen visar att befolkningen har ett stort hopp till och förtroende för de komplementära insatserna och vill se dem som ett naturligt inslag i det vanliga sjukvårdsutbudet. Det finns ingen anledning att tro att inställningen hos befolkningen i Stockholm är unik. Det är dags att ta detta på allvar.

Eftersom medborgarna har ett stort förtroende för komplementärmedicinska behandlingsmetoder ser vi det som en önskvärd och viktig utveckling att det skapas förutsättningar för en integrering av och ett ökat samarbete mellan skolmedicinen och alternativa behandlingsmetoder. Det är också viktigt att det för den enskilde ska vara samma kostnader som inom övrig vård. Det får inte fortsätta att vara en penningfråga som det är idag. Det är välbetalda människor som har råd att söka sig till den behandlingsmetod de tror på, medan denna valmöjlighet i praktiken inte finns för människor med små eller inga inkomster.

Utgångspunkter

Utgångspunkten för Miljöpartiet är patientperspektivet och en helhetssyn på människan. Idag är förståelsen och kunskapsnivån hos sjukvårdspersonalen i allmänhet och läkarkåren i synnerhet mycket låg vad avser dessa behandlingar. Detta faktum skapar en osäkerhet och ett riskmoment för många patienter eftersom det ofta förekommer att patienter genomgår läkarbehandling och komplementärmedicinsk behandling samtidigt, utan att det finns någon kommunikation mellan dessa behandlare. Patienter som frågar sin läkare eller distriktssköterska om råd rörande behandling får tyvärr ofta svar som ger en osäker, vilseledande och felaktig information, vilket i sin tur kan leda till missförstånd och oklarheter.

Vi vill att medborgarna skall få tillgång till bättre, tryggare och säkrare behandlingar och att kunskap och erfarenhet skall utnyttjas tillsammans med skolmedicinen för att skapa mervärden för patienten i form av bättre gemensamt resultat, större hälsovinst och ökad patientnytta.

Utredningsbehov

Det sker saker i olika landsting på detta område. Det finns enskilda som driver på, ibland personer inom sjukvården, engagerade tjänstemän eller beslutsfattare. Det finns dock inte eldsjälar som orkar överallt. Det är därför viktigt med en nationell överblick med exempel på integrerade verksamheter och forskningsprojekt. Det är även viktigt med en internationell utblick. Det finns länder där skolmedicin och komplementär­medicin är betydligt bättre integrerade än i Sverige.

Det har i Sverige inte gjorts någon djupare utredning på det här området. Vi menar att det är dags nu. En sådan utredning bör bl.a. få i direktiv att se över hur samverkan mellan skolmedicin och komplementär/alternativmedicin kan se ut. Det är viktigt att finna former för hur dessa två ”världar” kan mötas. Allt för att den enskilda människan ska kunna få tillgång till ett bredare utbud med bättre helhetssyn än vad som är fallet i dag.

Stockholm den 5 oktober 2001

Helena Hillar Rosenqvist (mp)

Ewa Larsson (mp)

Kerstin-Maria Stalin (mp)