Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att uppmärksamma villkoren för barn i slutna samfund.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av utbildning beträffande religiösa samfund och minoriteter för berörda personalgrupper.
Sverige har blivit ett land med flera olika kyrkor och samfund. Det är positivt att vårt land kan välkomna så många olika kulturer och att vi arbetar aktivt för att dessa samfund och deras medlemmar ska känna att de lever i ett land som värnar om deras egen kultur men som också kräver att man accepterar de regler och lagar som finns i Sverige.
Alla föräldrar har rätt att fostra sina barn i enlighet med sin tro och övertygelse. Denna rätt innefattar även rätten att låta barnen växa upp i olika former av rörelser, inte minst nyandliga. Det kan innebära att de barn som lever i slutna grupper inte får samma möjligheter till stöd, skydd och rättigheter som andra barn har. Detta för att inte kunskapen finns hos de personalkategorier som möter barnet. Det kan gälla barnomsorg, socialtjänst och sjukvård likaväl som i skolan. Bristen på kunskap kan göra att man inte ser de behov barnet har. Inom de mer slutna rörelserna är det svårare för utomstående att upptäcka om ett barn far illa. Psykiska och fysiska övergrepp kommer inte fram så att man kan göra något åt dem.
Det är viktigt att betona att man måste respektera tillhörighet i samfund, och ju mer kunskap man får om olika rörelser, desto mer kan man hjälpa behövande barn. Det är angeläget att råd och anvisningar utarbetas till olika personalkategorier för hur man ska agera i svårbemästrade situationer vad gäller barnen i slutna samfund.
Av samma anledning bör också kursplaner för lärar-, förskollärar- och
socionomutbildningar innefatta frågor om religiösa samfund och minoriteter. Socialtjänsten måste också skaffa sig kunskaper om de rörelser som finns inom deras eget verksamhetsområde. Det kan finnas samfund som inte tar avstånd från exempelvis barnaga och detta kan vi i vårt land inte acceptera.
Elanders Gotab, Stockholm 2001
|
Stockholm den 5 oktober 2001 |
|
|
Carina Hägg (s) |