Motion till riksdagen
2001/02:So582
av Anita Johansson (s)

Psykiska besvär och sjukdomar hos äldre


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att särskilt uppmärksamma de äldre psykiskt sjukas situation.

Motivering

Antalet individer i den äldre befolkningen som drabbas av psykiska besvär är betydligt större än vad som allmänt är känt och erkänt. Eftersom Sverige har en åldrande befolkning och psykisk ohälsa ökar med stigande ålder, har vi också att räkna med en ökad förekomst av problem av detta slag.

Mot denna bakgrund och med stöd av den inventering av äldrepsykiatrin i Sverige som genomfördes av Allard med kollegor (2000) kan man konstatera att läget är prekärt beträffande resurser inom äldrepsykiatrin. Resurserna för utredning, diagnostik och behandling inom äldrepsykiatrin är betydligt mindre i Sverige än i andra länder och vad som också är kännetecknande för situationen är att resurserna är så ojämnt fördelade över landet. Om man skiljer ut den verksamhet som är inriktad på vård av demenssjuka personer, återstår en mycket ringa andel av de totala resurserna för diagnostik och behandling av personer med ”övriga typer av psykiska störningar”.

Förutom betydelsen av att få hjälp med att få sina besvär utredda och diagnostiserade, är läkemedel den första och allt annat överskuggande behandlingsformen som erbjuds såväl yngre som äldre i denna situation. Ett problem här är att det ofta förekommer både över- och underbehandling av äldre med läkemedel, vilket måste ifrågasättas. Särskilt förskrivningen av psykofarmaka till äldre tycks ofta ske med bristfällig underbyggnad och med dålig uppföljning.

Utöver läkemedelsbehandling tycks behandlingsalternativen vara ytterst få. Uppgifter om äldres tillgång till och utnyttjande av psykoterapi saknas på nationell nivå, men lokala data tyder på att andelen äldre som erhåller psykoterapi är försvinnande liten. Andra behandlingsalternativ existerar praktiskt taget inte.

Olika skäl till att man inte söker, respektive erbjuds hjälp, förstärker varandra och skapar en ”ond” cirkel, som faller ut negativt för alla parter. Kvantitativa och kvalitativa brister i utbudet innebär att få aktivt söker hjälp eller får förslag om behandlingsinsatser, samtidigt som att söka hjälp eller bli anvisad hjälp kan uppfattas som stigmatiserande. Att bryta denna negativa cirkel är en av huvuduppgifterna på området.

Sammanfattningsvis kan konstateras att det finns ett stort och växande behov av hjälpinsatser för äldre med psykiska besvär. Resurserna för psykiatrisk och psykoterapeutisk vård och behandling i Sverige är därvidlag underdimensionerade och tillgängligheten för den enskilde äldre är ytterst begränsad. Till detta skall läggas att bristen på tid och kunskap för att ta sig an speciellt äldres psykiska besvär är ett generellt problem i sjukvården och den kommunala äldreomsorgen.

Socialstyrelsen har också inom ramen för sitt arbete med att följa utvecklingen inom äldreomsorgen vid upprepade tillfällen framförts att äldre med psykiska besvär är ett område som inte fått berättigad uppmärksamhet.

Angelägna frågor är att:

Med tanke på områdets svaga ställning finns mycket stora utvecklingsbehov vilket gör en samlad och fokuserad FoU-satsning på området angelägen.

Stockholm den 28 september 2001

Anita Johansson (s)