2,1 barn per kvinna 
en nivå som bibehölls fram till 1992. Sedan dess har barnafödandet minskat mycket kraftigt. Fruktsamheten är i dag i genomsnitt ungefär 1,5 barn per kvinna, vilket är den lägsta nivå som någonsin registrerats i vårt land. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om barns situation i Sverige och förutsätter att regeringen följer dessa frågor.
Mycket har hänt i vårt land de senaste 100 åren. Framväxten av välfärdsstaten och mängder av politiskt medvetna beslut har lett till en etablerad syn på barnen som självständiga individer med egna rättigheter. Barn och ungdomar i Sverige har det i jämförelse med de allra flesta länder mycket bra. Trots detta finns fortfarande problem och brister. Med hänvisning till det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna om behovet av att tillsätta en utredning om barnens livssituation i Sverige.
I vår historia har barnen varit mer eller mindre osynliga. De har levt på de vuxnas villkor, varit maktlösa och beroende, placerade längst ner på samhällsstegen. Först under 1900-talet har barnen blivit tydliga som egna individer och synen på barn och barndom har förändrats ganska radikalt. Barns och ungas familjesituation i dag ser helt annorlunda ut än för bara några generationer sedan. Utvecklingen av synen på barnet som en självständig individ med egna rättigheter innebär att familjen som begrepp fått en ny innebörd. Dagens familjemedlemmar är inte längre som förr lika beroende av varandra, utom av känslomässiga skäl. Nya, mer jämlika roller i familjen har betytt mycket, inte minst det faktum att papporna numera ägnar mer tid och intresse åt sina barn.
Barns andel av hela befolkningen har långsamt minskat under 1900-talet. Vid förra sekelskiftet uppgick barnbefolkningen under 18 år till 38 procent av landets innevånare. Vid detta sekelskifte har den andelen gått ner till 22 procent på grund av minskade födelsetal och en allt längre livslängd. Vid decenniets inledning uppvisade Sverige ett av de högsta fruktsamhetstalen i Europa 2,1 barn per kvinna en nivå som bibehölls fram till 1992. Sedan dess har barnafödandet minskat mycket kraftigt. Fruktsamheten är i dag i genomsnitt ungefär 1,5 barn per kvinna, vilket är den lägsta nivå som någonsin registrerats i vårt land.
Barnbefolkningen är mer heterogen i dag än vid förra sekelskiftet. Barnen och de unga i Sverige kommer från många olika ursprung och de lever i olika typer av familjer. Bilderna av barns tillvaro sett ur statistikens perspektiv skiljer sig därför för olika grupper. Barn är ingen enhetlig kategori. Förskolebarnet lever under andra förutsättningar än tonåringen. Flickor upplever sin situation annorlunda än pojkar. Barn och unga i storstaden lever under andra villkor än barn i glesbygd. Barn och ungdomar med utrikes härkomst lever ofta i en helt annan situation än barn födda i Sverige av svenska föräldrar. Hälsa är fortfarande socialt betingad och villkoren är inte jämlika. Barn som lever under gynnsamma sociala och ekonomiska förhållanden har bättre hälsa i nästan alla avseenden än dem som har mer missgynnade uppväxtvillkor. Detta märks tidigt i livet. Faktorer som har stor betydelse för barns uppväxt är möjlighet till att leva i ett tryggt och jämlikt samhälle med goda verksamheter för alla barn och unga. Generella insatser som stöd till barnfamiljerna, barnomsorg, skola, hälsovård och kultur- och fritidsverksamheter av god kvalitet är viktiga för barns och ungdomars hälsa och välbefinnande.
De allra flesta barn och unga i vårt land har ett gott liv, särskilt i förhållande till barn i andra länder. De har vuxna som bryr sig om dem, en rik fritid och en vardag där de för det mesta upplever att de bemöts med respekt för sina rättigheter. Levnadsvillkoren är alltså generellt goda för barn och ungdomar. Men välfärden har sprickor, 90-talet ökade klyftorna, alla barn och unga växer inte upp under gynnsamma förhållanden.
I dag är trångboddhet sällsynt enligt definitionen ”mer än två personer per rum, kök och vardagsrum oräknade”. En stor del av barnen, 75 procent, har i dag eget rum, men med större syskonskara minskar den möjligheten. I vissa stadsdelar och förorter i storstadsområden är trångboddheten däremot utbredd och påminner mer om 50-talets. I stadsdelen Rosengård i Malmö bor många barn under 18 år i bostäder med fler än två personer per rum, kök och vardagsrum oräknade. Denna trångboddhet får konsekvenser. Det är svårt att hitta en lugn vrå för läxläsning och att hålla ordning på kläder och tillhörigheter. Man avstår från att ta hem kamrater och skapar istället mötesplatser utomhus i området. Många, särskilt pojkar i tonåren, dras till de centrala delarna i stadsdelen.
Det arbete som utförs vid barnavårdscentralerna är centralt för det goda hälsoläget bland barnen i Sverige. Barnavårdscentralerna når praktiskt taget alla barn och föräldrar. På ett tidigt stadium kan eventuella problem fångas upp och lösas. De allra flesta barn och ungdomar i skolan svarar positivt på allmänna enkätfrågor om trivsel hemma och om de känner sig glada och friska.
Hoten mot barns hälsa och välfärd i dag kan sägas utgöras av allergier, en allmänt ökad kroppsvikt, skador och dödlighet i trafikolyckor, miljöfaror samt en ökad psykosomatisk ohälsa.
Allergier i Sverige har ökat kontinuerligt och dessa kurvor fortsätter att peka uppåt. Runt hälften av alla barn har eller har haft symptom av astma eller allergi. Besvären kan vara lindriga eller svåra, kortvariga eller livslånga, från lätt hösnuva till svår astma. Övervikt hos barn och unga är ett hälsoproblem som allt mer börjar komma i fokus. Andelarna överviktiga har i stort sett fördubblats sedan början av 80-talet, för både flickor och pojkar. Det faktum att barn och unga rör på sig mindre och som kan leda till övervikt, diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar m m är allvarligt. Regeringen bör överväga att utöka hälso- och idrottsämnet i skolan.
Barnsäkerhetsarbetet i Sverige har varit mycket framgångsrikt vilket fått till följd att dödligheten i olycksfall förmodligen är den lägsta i världen. Fler pojkar än flickor söker vård för olycksfallsskador. Denna skillnad är mest uttalad i tonåren. Av de barn och ungdomar under 18 år som 1998 sökte medicinsk vård på grund av olycksfall var över 60 procent pojkar. Andelen lindriga skador som inte krävt behandling uppgick till cirka 24 procent. De skador som varit så pass allvarliga att de lett till inläggning på sjukhus uppgår till 8 procent.
Ytterligare en problembild handlar om läs- och skrivsvårigheter, sen mognadsgrad eller det som brukar kallas för neuropsykiatriska problem, vilket kan leda till utslagning i skolan. En större andel barn och unga nu än på 80-talet uppger att de har olika psykosomatiska symptom och besvär. Trots tidigare larm om situationen för barn med psykiska problem har situationen inte förbättrats. Vårdbehovet ökar och köerna växer. Barnombudsmannen har nyligen offentliggjort resultatet av en rundringning till ett antal BUP-mottagningar i landet. Resultatet visar att väntetiden för behandling kan vara så lång som upp till två år. Detta är inte acceptabelt.
1989 beslöt FN om barnkonventionen, som nu är internationell lag. 191 länder har anslutit sig. Barnets rättigheter består av 54 artiklar. Där slås fast att alla människor i hela världen under 18 år är barn. Vidare står att ingen får diskrimineras och att barnens bästa ska sättas i främsta rummet. Under hela 90-talet har ett ökat engagemang för barnkonventionen noterats i hela samhället.
Enligt barnkonventionen ska barn ha rätt att framföra sin mening om allt det som berör dem. Barn och ungdomar ska kunna påverka sin egen situation genom demokrati, inflytande och engagemang inom de områden som berör dem, t.ex. fritidsaktiviteter, skola och en trygg och säker skolväg.
I Unga Örnars ”Dela Lika”-rapport visas att barnen i allmänhet förefaller nöjda med sina liv. Rapporten visar dock att skolan är det område som avviker mest. Här är betydligt fler barn tveksamma. Betydligt fler kryssade ”helt missnöjd” på frågan om skolan än på något annat område. I barnkonventionen betonas barnens lika möjligheter till utbildning. Därför måste den svenska skolan ge alla barn möjlighet att få sina behov tillgodosedda. Men idag vet vi att det finns uppenbara brister på ett antal skolor i kommunerna. Här finns stora möjligheter att ändra på skevheterna med hjälp av de extra resurser som avsatts för möjligheter till fler vuxna i skolan. Det kan vara elevassistenter, psykologer, kuratorer, fritidspersonal, lärare 
beroende på lokala krav.
Elever i invandrartäta skolor har inte alls så dåliga studieresultat som det görs gällande i den allmänna debatten. Skillnaderna i betygsgenomsnitt mellan barn av olika etnisk bakgrund är små, om man tar hänsyn till elevernas sociala bakgrund. Chansen att gå vidare till teoretiska gymnasiestudier är större i invandrartäta skolor än i övriga. Det är främst invandrarbarn som börjat i svensk skola efter tioårsåldern som har problem med låga eller ofullständiga betyg. Det visar en ny rapport från kommittén Välfärdsbokslut. Social bakgrund, det vill säga föräldrars utbildningsnivå, sociala klass och inkomst, har stor betydelse för elevers studieresultat. När hänsyn tas till den sociala bakgrunden kvarstår det, såväl i början som i slutet av 1990-talet, endast små skillnader i betygsgenomsnitt mellan barn av olika etnisk bakgrund. Studien visar vidare, kanske något överraskande, att effekten av att vara uppvuxen i en invandrarfamilj på det hela taget är positiv för elevernas övergång till teoretiska gymnasiestudier efter det att hänsyn tagits till social bakgrund.
Barnomsorg är en sektor där 1990-talet måste beskrivas som händelserikt. Ansvaret för verksamheten har överförts från socialtjänstens till skolans område. Sedan 1995 har kommunerna ett lagreglerat ansvar för att utan dröjsmål tillhandahålla plats till barn vars föräldrar arbetar eller studerar. Kommuner har anpassat sig till detta utökade ansvar, men många har samtidigt infört bestämmelser som begränsar arbetslösas rätt till barnomsorg. Därför välkomnar vi möjligheten för arbetslösa att ha sina barn i förskolan.
År 1990 gick det i genomsnitt 13,8 barn per daghemsgrupp, i dag kallad förskolegrupp, medan det 1998 gick i genomsnitt 16,6 barn per grupp i förskolan. I hälften av alla förskolegrupper finns för närvarande 18 barn eller fler. Under de senaste åren har en särskilt stor ökning skett av den genomsnittliga gruppstorleken vid fritidshemmen 
från 17,8 barn år 1990 till 29,4 barn 1998. Barntätheten per vuxen kan skilja sig betydligt mellan olika kommuner.
Barnfamiljernas ekonomi har urholkats och deras ekonomiska situation har försämrats kraftigt under 90-talet. Inkomsterna har minskat till följd av den arbetslöshet som fanns under 90-talet, samtidigt som ersättnings- och bidragsnivåer minskades.
När det gäller arbetslösheten skedde den mest dramatiska förändringen mellan åren 1992 och 1993 då andelen barn med arbetslös förälder fördubblades. Utvecklingen under 90-talet har gått mot ökad polarisering när det gäller inkomststandarden bland barnens familjer. 1998 och 2000 gjordes förbättringar i socialförsäkringssystemen i de delar som riktar sig till barnfamiljerna. Dessa höjningar kompenserar barnfamiljerna i viss utsträckning för de minskningar som gjordes i barnbidragen och föräldraförsäkringen under åren 1994–1997. Förbättringarna handlar om att både allmänna och förlängda barnbidrag höjdes i två etapper och att flerbarnstilläggen återinfördes och höjdes år 2000. Även ersättningsnivån har höjts något i föräldraförsäkringarna, upp till 80 procent av den sjukpenningsgrundande inkomsten. De två kontaktdagarna per år och barn för besök i förskola och skola, som utnyttjades av drygt 30 procent av föräldrarna, skall återinföras. Den orättvisa som barnfamiljer kan uppleva genom dyra, påfrestande barnomsorgskostnader och skillnader mellan kommunerna kommer med all sannolikhet att ändras med hjälp av maxtaxan.
Dator finns i dag i mer än vartannat barns hem. Antalet Internetuppkopplingar kommer att fortsätta öka dramatiskt. Det är positivt, men dessa förändringar leder till ett mer intensivt, hektiskt tempo i samhället. Nutidens vardagstillvaro för de flesta barn och ungdomar präglas av många intryck från bildmedierna och av ett stort antal kontakter under dagen när man vistas i olika grupper och sammanhang.
Övergången till informationssamhället förändrar inriktningen för de ungas framtidsdrömmar. Ökade psykosomatiska symptom hos ungdomar kan till viss del ses som en reaktion på en mer stressad livssituation. Barn sitter allt längre framför datorn och tillgången till våldsamma spel är stor på marknaden. Det är mycket stor skillnad mellan pojkars och flickors användning av datorer. Trots att skolan ska bryta könsmönstret, trots att föräldrar vill hjälpa fram sina flickor till att ta för sig mer i IT-världen så är det svårt på grund av de kommersiella krafterna som bevarar och förstärker könsskillnaderna. Därför behövs riktade insatser, om teknik och IT, för flickor i förskolan och skolan. Samhället måste på alla nivåer verka för att få en mindre könsuppdelad arbetsmarknad. Att flickor söker sig till tekniska linjer i gymnasiet och att förebilder för flickor lyfts fram på ett tidigt stadium är viktigt.
Barnombudsmannen får ett ökat anslag i regeringens budgetproposition. Vi välkomnar detta. Anslaget ökar med 25 procent. Det innebär att BO:s budget förstärks med drygt 2 miljoner kr, från 8,6 miljoner kr 2001 till 10,8 miljoner kr 2002. Genom det ökade anslaget skall BO:s verksamhet stärkas, kontakterna med barn och ungdomar utvecklas och rollen som ombudsman tydligare betonas.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Lena Sandlin-Hedman (s) |
|
|
Agneta Brendt (s) |
Eva Arvidsson (s) |
|
Ulla Wester (s) |
Inger Segelström (s) |
|
Carina Adolfsson Elgestam (s) |
Carina Ohlsson (s) |
|
Anne Ludvigsson (s) |
Siw Wittgren-Ahl (s) |
|
Berit Andnor (s) |