Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ett nytt mål i den svenska ungdomspolitiken bör ta upp barns och ungdomars hälsa.
De flesta barn och ungdomar i Sverige har idag goda förutsättningar för en bra uppväxt. Med FN:s barnkonvention och en ny svensk ungdomspolitik som utgångspunkt har frågorna under de senaste åren fått en mer framträdande roll. Oroväckande är dock de nedskärningar av stöd till ungdomsverksamhet och föreningar som skett i flera kommuner, samt att flera rapporter på senare tid redovisar en ökad negativ psykisk hälsa bland barn och ungdomar.
Cirka 70 000 barn och ungdomar behöver i dag hjälp inom den öppna barn- och ungdomspsykiatrin. Men resurserna är för små och köerna långa. I Göteborg kan väntetiden för behandling vara mellan sex månader och två år.
Barnombudsmannen, BO, har gjort en rundringning till ett antal barn- och ungdomspsykiatriska mottagningar (BUP) i Sverige, däribland Göteborg, Lund, Stockholm, Trelleborg och Umeå. BO har fått samstämmiga svar från ansvariga läkare. Barnpsykiatrin har inte fått resurser som motsvarar behoven hos våra barn och ungdomar. De senaste årens nedskärningar har ökat trycket på de barn- och ungdomspsykiatriska mottagningarna. Väntetiderna har ökat och under den tid som unga i kris får vänta på professionell hjälp förvärras deras tillstånd. Slutsatsen som kan dras är att vi i Sverige är duktiga på att förebygga och bota fysiska sjukdomar, men vi är sämre på att förebygga psykiska och psykosomatiska sjukdomar hos våra barn.
Regeringen har avsatt nio miljarder kronor i budgeten som landstingen de närmaste tre åren ska använda till att förstärka vård och omsorg. I höst ska varje landsting utarbeta lokala handlingsplaner för hur pengarna ska fördelas. Vi utgår från att barnpsykiatrin får del av de pengar som regeringen har avsatt. Köerna till BUP måste kortas för att alla som har behov ska få hjälp i tid. I väntan på hjälp eller vård förvärras ofta symptomen med risk för att barnets eller tonåringens tillstånd ytterligare försämras. Det barn eller den tonåring som har ont i en tand eller har brutit ett ben behöver inte vänta på att få vård. Men den som har psykiska problem garanteras inte samma snabba hjälp.
Alla med inblick i och kunskap om psykiatri vet att tidiga och förebyggande insatser är absolut avgörande för att en behandling ska vara framgångsrik.
I Barnombudsmannens årsrapport 2001 Båda är bäst, typ och i statistikrapporten Upp till 18 (med Statistiska centralbyrån, SCB, 2001) påtalas att den psykiska ohälsan ökar bland barn och unga. De psykosomatiska besvären ökar också, framförallt bland skolelever.
Välfärdskommitténs antologi Barns och ungdomars välfärd (SOU 2001:55) visar samma allvarliga tendens. De barn som mår sämst återfinns bland annat i familjer som har det svårt ekonomiskt och i familjer där föräldrarna är födda utanför Sverige.
Både BO och Välfärdskommittén har kommit fram till samma slutsatser. Barn i Sverige har det materiellt sett bra, men alltför många lider av psykosomatiska besvär.
Var tredje 10–18-åring har återkommande huvudvärk, magont eller sömnsvårigheter. Det är också vanligt att man känner sig ledsen och stressad. Olika former av ätstörningar bland flickor och pojkar blir vanligare och de drabbade är allt yngre. I dag sätter vi in stora och kostnadskrävande insatser i ett allt för sent skede när barnet eller tonåringen redan mår dåligt. Tidiga insatser skulle spara mycket mänskligt lidande och samtidigt minska samhällskostnaderna. Här spelar skolhälsovården en avgörande roll.
Barnens problem uppmärksammas inte i tid eftersom en skolpsykolog, en kurator eller skolsköterska som tidigt kan se att ett barn mår dåligt inte finns till hands. Allt bör göras för att barnet eller tonåringen inte senare i livet ska hamna inom vuxenpsykiatrin.
Barn och ungdomar utgör en femtedel av Sveriges befolkning. Barnpsykiatrin får i dag en tiondel av de resurser som går till psykiatrin. Även jämfört med barnmedicin och barnkirurgi får barnpsykiatrin de minsta resurserna. Vi har också fått samstämmiga rapporter från BUP om att det råder brist på läkare med barnpsykiatrisk kompetens. Enligt Socialstyrelsen är uppskattningsvis cirka 70 000 barn och ungdomar aktuella för olika insatser inom den öppna barn- och ungdomspsykiatrin, en ökning sedan 1990-talets mitt. Men det finns ingen samlad säker statistik på området, vilket i sig är en brist. Det saknas också en samlad bild av hur många barn och ungdomar som i dag vårdas inom den slutna barn- och ungdomspsykiatrin.
Det behövs ett sådant register för att få reda på hur läget ser ut i hela landet, inte bara inom respektive landsting och kommun. En hälsovård nära alla barn och ungdomar borde vara en självklar rättighet i Sverige. Vi vuxna har ofta tillgång till en bra företagshälsovård, varför ska vi inte unna våra barn detsamma? Vi såg därför fram emot regeringens utlovade proposition om skolhälsovården i våras, men den uteblev. Vi räknar med att skolhälsovården står högt upp på listan för regering och riksdag!
Arbetsmiljölagen, skollagen och FN:s barnkonvention ger i teorin unga människor i Sverige stor makt. Men i praktiken har barn och ungdomar små möjligheter att påverka skolans fysiska och psykosociala arbetsmiljö. Skolan behöver i högre grad passa barn och unga människors olika åldrar och behov, anser Barnombudsmannen, BO, och Elevorganisationen. Elevskyddsombuden måste få en starkare roll i skolan. De yngsta barnen i årskurs 0–6 bör också få vara med i elevskyddsarbetet – i dag lämnas de ofta helt utanför.
Ett annat område som har stor betydelse för ungdomars hälsa är idrott och rörelse i och utanför skolan. Vi anser att riksdagen måste ge direktiv om ökning av antalet idrottstimmar i både grundskolan och gymnasiet. Målet bör vara fysisk aktivitet varje dag i skolan. Här är det viktigt att satsa på lärarrollen i ämnet idrott och hälsa, strategi för att utveckla nya lokala arbetsformer i hälsa och fysisk aktivitet och samverkansmöjligheter som främjar fysisk aktivitet i ett långsiktigt lärande.
Lärarrollen, förhållningssätt till barn och ungdomar i skolan samt innehåll i undervisningen är viktiga att utveckla på individnivå i enlighet med de intentioner som finns i skolans styrdokument för att tydligare möta unga människor på deras villkor. Avsikten är att skapa en positiv omgivningsmiljö för utveckling av olika former av fysisk aktivitet.
Det andra området är att hitta en strategi för ett hälsoarbete och fysisk aktivitet inom skolan, där alla har en gemensam vision som genom exempelvis en lokal arbetsplan kan leda till ett mål för skolan som är känt av all personal och skolans barn och ungdomar. I arbetet att utveckla idé och mål för skolan är idrottsläraren en resurs och kan vara den som leder och organiserar detta arbete. Det viktiga för ett lyckat arbete med att utveckla idé och mål är att visionen är förankrad på alla nivåer i organisationen, d.v.s. att idén har ett stöd av arbetsledning, politiskt förtroendevalda, pedagoger och övrig personal, föräldrar och framförallt av barnen och ungdomarna själva.
En detalj som är viktig för ett framgångsrikt hälsoarbete är att någon eller några är drivande i detta arbete och att de känner ett stöd från omgivningen och att det finns en långsiktig planering.
Kampen mot ohälsa är en viktig del av den generella välfärdspolitiken. Den utveckling med allt fler och allt yngre som drabbas av ohälsa är oacceptabel. Att komma till rätta med ohälsans orsaker är en för välfärdspolitiken prioriterad uppgift.
Sverige har antagit en nationell strategi för att förverkliga barnkonventionen. Nu behöver vi en strategi för att ge barn och unga en bättre fysisk och psykisk hälsa.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Ann-Kristine Johansson (s) |
Helena Zakariasén (s) |