Motion till riksdagen
2001/02:So560
av Karin Jeppsson m.fl. (s)

Ortopedisk medicin som specialitet


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av inrättande av specialitet inom kunskapsområdet ortopedisk medicin.

Motivering

Primärvården inom landstingen har idag ansvar för utredning och behandling av alla medicinska och kirurgiska sjukdomstillstånd. Det finns idag ett stort behov av ytterligare kunskaper vad gäller ortopedmedicinsk verksamhet för den patientgrupp som har smärtor i rörelseorganen men som inte ska behandlas med kirurgiska, reumatologiska eller neurologiska behandlingsmetoder.

Smärtor i rörelseorganen, speciellt rygg- och nackbesvär, är ett mycket stort problem som förorsakar patienterna stort mänskligt lidande genom starka smärtor och försämrad rörlighet. Förutom att det är förenat med höga kostnader så ger det även en väsentligt försämrad livskvalitet för individen.

Kostnaderna för sjukskrivning, rehabilitering, förtidspensioner och arbetsskador är oerhört stora. En stor del av sjukskrivningsdagarna beror på icke ortopedkirurgiska rygg- och nackbesvär. Statistik visar även att långvariga, invalidiserande smärttillstånd oftare drabbar människor med låg inkomst, små egna resurser, tunga arbeten och knappa sociala förhållanden. En majoritet av de drabbade är kvinnor.

Smärtlindring är en relativt nytillkommen läkarspecialitet. Enligt specialitetens egen målbeskrivning krävs ingen utbildning i rörelseorganens sjukdomar.

Rehabiliteringsspecialisterna är liksom reumatologer i stort sett sjukhusbundna och har generellt, med några undantag, inte visat intresse för ortopedisk medicin. Neurologer är inriktade på sjukdomstillstånd i nervsystemet. Tillsammans har dessa specialister hand om en mindre del av alla smärtlidande patienter.

Ortopedisk medicin är ett organspecifikt kunskapsområde som avser kunskaper om rörelseorganens sjukdomar, vid sidan om de ortopedkirurgiska, reumatologiska och neurologiska specialiteterna. Som komplement till redan avlagd specialistexamen skulle således ortopedisk medicin kunna inrättas som en tilläggsspecialitet. Det skulle innebära att vi får en yrkesgrupp med genuint förstahandsintresse för denna stora men ofta svårbehandlade patientgrupp. Förutom minskat lidande skulle inrättandet troligen innebära minskade kostnader för primärvården.

Stockholm den 5 oktober 2001

Karin Jeppsson (s)

Anita Johansson (s)

Ronny Olander (s)