Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behov av information till lärare, vårdpersonal, skolläkare, föräldrar m.fl. om ätstörningar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behov av utbildning av vårdpersonal, skolläkare, skolsköterskor m.fl. i olika typer av ätstörningar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behov av forskning om ätstörningar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behov av forskning när det gäller att förebygga ätstörningar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behov av kartläggning och uppföljning av de olika behandlingsmodeller som används vid behandling av ätstörningar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av insatser för drabbade familjemedlemmar.
Anorexia nervosa (självsvält) och bulimia nervosa (hetsätning med kräkningar) är sjukdomar som drabbar mer än en av hundra tonårsflickor och mer än en av tusen tonårspojkar. Anorexia varar i genomsnitt i tre och ett halvt år och är därmed en av de vanligaste sjukdomarna hos tonårsflickor. Mindre än hälften har fått psykoterapi och en fjärdedel tycks aldrig ha sökt vård.
Bakgrunden till tillståndet är inte känd. Långvariga behandlingsinsatser krävs. Sjukdomen kan vara mycket allvarlig och det är vanligt med kroppsliga komplikationer.
Orsakerna till ätstörningar är komplicerade och sammansatta. Stora individuella skillnader hos personer gör att en förklaringsmodell som är tillämplig för en person inte kan användas för en annan.
Okunskapen hos vårdpersonal på vårdcentraler, skolläkare och skolsköterskor och tandläkare är stor vilket gör att elever som lider av ätstörningar inte upptäcks. Okunskapen gör också att det blir svårt att handskas med situationen vilket leder till att ingen tar tag i problemet.
Behovet av utbildning är stort hos alla berörda grupper. Det behövs bättre information till föräldrar, lärare, idrottsledare, personal på ungdomsmottagningar och sjukvårdspersonal samt andra som kommer i kontakt med ungdomar. Även ungdomar behöver få nyanserad information som får dem att ta till sig informationen på rätt sätt.
Nationella folkhälsokommittén konstaterar att eftersom ätstörningar ofta har en komplex bakgrund med varierande orsaker är problemen svåra att förebygga. Idag råder också oklarhet om vem som har det nationella ansvaret för att förebygga ätstörningar. Kommittén konstaterade också att forskningsbehoven är stora vad gäller ätstörningar. Men det räcker inte med enbart forskning vad gäller ätstörningar, det behövs även forskning när det gäller att förebygga ätstörningar.
Idag finns det otillräckligt med behandlingsplatser och eftersom sjukdomen är accelererande finns det risk för att det etablerar sig mindre seriösa terapeuter och behandlingshem på marknaden. Därför behövs det en kartläggning, översyn och uppföljning av de olika modeller som används vid behandling av ätstörningar.
De ungdomar som drabbas av ätstörningar behöver mycket stöd och hjälp av familjen för att ta sig ur sjukdomstillståndet. Det betyder att även de drabbade familjemedlemmarna behöver kvalificerad hjälp och stöd för att klara av att stötta sitt barn.
Det finns två sidor inom patienten med ätstörning: den ena som vill bli frisk och den andra som kämpar emot. Kunskapen om vilka behandlingsformer som är effektiva är begränsad och även målsättningen med behandlingsinsatserna har varit diffus. Familjer som drabbas känner sig fullkomligt maktlösa och övergivna i sin svåra situation. Även om inte riksdagen skall bedöma vilka enskilda sjukdomar som man ska satsa på eller hur vården bör organiseras är detta ett så stort och accelererande problem att riksdagen bör uttala en inriktning.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Eva Arvidsson (s) |
|
|
Ulla Wester (s) |
Anne Ludvigsson (s) |
|
Agneta Brendt (s) |
Lena Sandlin-Hedman (s) |