Motion till riksdagen
2001/02:So537
av Birgitta Sellén och Margareta Andersson (c)

Anorexi och bulimi


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förebyggande insatser mot ätstörningar.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om forskning.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om rätt att välja vårdform.

Ätstörningar som sjukdom

Ätstörningar som anorexi (självsvält) och bulimi (hetsätning) är problem som uppmärksammats allt mera på senare år. Dessa problem drabbar främst flickor. De kan uppstå genom ett komplicerat samspel mellan biologiska, psykologiska, sociala och kulturella faktorer, men med stora individuella variationer. Anorexi leder till benskörhet, muskelsvaghet, rubbningar i salt- och vätskebalans och blodbrist. Sjukdomen kan också leda till hjärtsvikt, vilket kan leda till plötsliga dödsfall. Fyra procent av anorektikerna dör av sjukdomen.

Nästan alltid börjar anorexi med bantning. Unga flickor får tidigt lära sig vilken mall de ska passa in i. Den otrygghet de känner kan lätt få sitt uttryck i utseendefixering. Den viktigaste förebyggande åtgärden mot ätstörningar är att förhindra att flickor och unga kvinnor bantar. Vi måste börja ifrågasätta våra ideal och tänka på vilka signaler som vi vuxna sänder till barn och ungdomar i vår närhet. Skolan har en viktig uppgift i arbetet att förebygga ätstörningar.

I ett land som under lång tid vänt sig bort från individens betydelse och det personliga ansvarstagandet, för att istället uppmuntra ett kollektivistiskt tänkande, kan detta inte komma som en överraskning. När vi får ett samhälle där individen står i centrum ges utrymme för mångfald och tolerans. För att uppnå detta krävs inte främst politiska beslut. Människor måste får större makt över sin vardag. Vi behöver en debatt i samhället om grundläggande värderingar. Och vi måste inse att alla har ett ansvar för att skapa en trygg miljö som föder trygga människor.

Se över vårdbehovet

Målet är att forma samhället på ett sådant sätt att problemen inte uppstår. Därför behövs satsningar på forskning om förebyggande insatser mot ätstörningar, vilka faktorer som utlöser problemen och uppgifter på hur många kvinnor och män som är drabbade. Det finns idag väldigt lite forskning kring ätstörningar och det finns ännu ingen forskning som kan visa på hur de resurser som samhället lägger ner på sjukdomen faller ut. Utbildning och information till personal som jobbar med unga tjejer i vården, skolan fritidsgårdar och inom idrottsrörelsen kan vara en väg för att förebygga och förhindra sjukdomsförlopp.

Förhållandet till mat och regelbundna mål är mycket viktigt för att förebygga sjukdomen. Maten i skolan måste vara god och serveras på fasta tider. Miljön i skolbespisningen ska vara trivsam. Hemkunskapen har en viktig roll eftersom unga människor behöver kunskap om näringsbehov och en grundkunskap för att kunna skaffa sig bra matvanor.

Det är också viktigt att utvärdera anorexi- och bulimivården och finna ut hur många patienter som blir friska efter behandling av ätstörningar. De unga kvinnor som drabbas av anorexi eller bulimi måste, liksom alla andra patienter, ha rätt att välja den vårdform de önskar.

Eftersom sjukdomar drabbar allt fler yngre barn och tonåringar är det viktigt att kompetens inom speciella vårdenheter finns för att hantera denna grupp. Det är olyckligt om patienterna hamnar inom den ordinarie psykvården.

På många håll i landet saknas vårdplatser för anorektiker och bulimiker. Ingen vet idag hur många som skulle behöva vård och hjälp. Därför är det angeläget att se över vårdbehovet i hela landet för att se vikten av att denna vård prioriteras.

Stockholm den 4 oktober 2001

Birgitta Sellén (c)

Margareta Andersson (c)