Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att de som verkar inom hälso- och sjukvården har HBT-kompetens.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om lesbiska kvinnors situation i hälso- och sjukvården.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att i ett brett perspektiv utreda äldre homo- och bisexuellas särskilda behov av äldreomsorg.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avskaffa den s.k. bastuklubbslagen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att även fortsättningsvis specialdestinera medlen för den hiv/aidspreventiva verksamheten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att permanenta det statliga anslaget till den hiv/aidspreventiva verksamheten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa en ny smittskyddslag.
För att hälso- och sjukvården skall vara anpassad efter människors behov krävs att personalen har kunskap om könsskillnader när det gäller ohälsa, behandling, rehabilitering och vårdutnyttjande. Det gäller även i relation till homo-, bi- och transsexuella. Homosexuella mäns hälsa har uppmärksammats i högre utsträckning än lesbiska kvinnors. Det gäller framförallt den specifika hälsovården som berör sexualiteten. Många av de HBT-personer som söker hjälp, utifrån sin sexuella preferens, har upplevt att de inte blivit förstådda och i en del fall till och med blivit respektlöst behandlade av hälso- och sjukvården. Kunskaperna om HBT-personers situation är bristfälliga. Därför är det angeläget att verka för att de som arbetar inom hälso- och sjukvårdssektorn får kompetens i HBT-frågor. Detta bör ges regeringen till känna.
Lesbiska kvinnor besöker gynekolog i betydligt mindre utsträckning än heterosexuella kvinnor och bland dem som gör det är det få som uppger att de är lesbiska. Lesbiska kvinnor gör också i mindre utsträckning mammografi och cellprovtagning än heterosexuella kvinnor. En orsak till detta är att gynmottagningar i allmänhet har ett fokus på kvinnors reproduktivitet och inte deras sexualitet, lust och hälsa. Det är en tydlig skillnad i förhållande till männens hälsovård som riktas tydligare mot deras sexualitet och lust.
Lesbiska kvinnor utsätts genom detta för ett dubbelt förtryck – att vara kvinna och homosexuell. Gynmottagningarna kan därför upplevas inte vara till för dem.
I Stockholm har det under ett par år funnits en speciell mottagning för lesbiska kvinnor. Det har varit ett lyckat projekt och som samtidigt varit föremål för ett omfattande forskningsprojekt. Mottagningen kommer nu att läggas ner, trots protester och att behoven kvarstår. Den manliga motsvarigheten – Venhälsan – är däremot inte hotad. Även i det här avseendet finns det ett tydligt förbiseende av lesbiska kvinnors behov. Det är därför viktigt att hälso- och sjukvården ges förutsättningar som innebär att vården bättre tillgodoser de lesbiska kvinnornas behov. Detta bör ges regeringen till känna.
Insatserna med de unga homo- och bisexuellas välbefinnande är viktigt. Lika viktigt är det att verka för att synliggöra äldre homo- och bisexuellas situation.Vår utgånspunkt är att äldre kvinnor och män som bor på olika typer av äldreboende ska behandlas med respekt, oavsett sexuell läggning. Ett generellt problem är att de äldres sexualitet osynliggörs – homosexualitet i synnerhet. Vänsterpartiet anser därför att det är viktigt att utreda äldre homo- och bisexuellas situation och särskilda behov i äldreomsorgen. Detta bör ges regeringen till känna.
Sex mellan män är främsta anledningen till spridning av hiv i Sverige, men antalet fall är ändå, sett i ett internationellt perspektiv, mycket lågt. Detta beror på de stora satsningar som gjorts med statliga medel och det arbete som homo- och bisexuella organisationer utför. Fler än tretusen personer lever med hiv i Sverige. De flesta med hivinfektion bor i de tre storstadsregionerna, men en femtedel är bosatta i andra delar av landet. Det är glädjande att antalet aidsdiagnoser sjunkit. Främsta anledningen till detta är effektiva bromsmediciner. Men det innebär att fler människor än någonsin lever med hiv.
Att få diagnosen hivpositiv leder ofta till stor personlig smärta och till ett psykologiskt trauma. Många läkare anser att dagens bromsmediciner är en tillfällig nödlösning i väntan på något bättre. De patienter som avbryter sin behandling har lika mycket virus i blodet som innan behandlingen påbörjades. Därför är det viktigt att sjukvården satsar på att stödja de personer som får diagnosen hiv.
Den medvetna och lyckade satsningen i hälso- och sjukvården har pågått i många år. Staten har riktat ett stöd som kanaliserats via Folkhälsoinstitutet (FHI). FHI har använt det i sin egen hivprevention och för forskning i ämnet, samt bidragit till beständiga hivprojekt inom kommun, landsting och en stor mängd frivilligorganisationer vars insatser är nödvändiga för att nå målgrupperna, däribland RFSL, RFSU, och Röda korsets Noaks ark. I landstinget används pengarna bland annat till att driva hälsomottagningar för den särskilda målgruppen för rådgivning, hivtester etc, men också för att bedriva verksamhet vid ungdomsmottagningarna.
En av de viktigaste åtgärderna för att bevara den goda folkhälsan är arbetet med hivprevention. Detta arbete är även nära förknippat med ett arbete mot andra sexuellt överförbara sjukdomar. I budgeten för år 2002 kan vi konstatera att anslagen till insater mot aids minskar från 65 622 tkr till 58 122 tkr. 7 500 tkr överförs till Smittsskyddsinstitutet för forskning kring hiv/aids. Vi förutsätter dock att detta inte kommer att påverka den verksamhet som frivilligorganistationerna står för och som därmed erhåller bidrag från FHI. Denna anslagsminskning måste analyseras för att ge klarhet i vilka de reella konsekvenserna blir.
I budgeten för 2002 liksom i tidigare budgetar finns ett specialdestinerat statligt anslag till hiv/aidsverksamhet i storstadsregionerna. Det är viktigt att detta anslag även fortsättningsvis öronmärks. Detta bör ges regeringen till känna. På sikt bör detta anslag också permanentas. Detta bör ges regeringen till känna.
I april 1999 föreslog den parlamentariska Smittskyddskommittén ny smittskyddslag och fortfarande har regeringen inte presenterat någon proposition i frågan. Vänsterpartiet anser att det är angeläget att regeringen återkommer till riksdagen med förslag till ny smittskyddslag med Smittskyddskommitténs betänkande som utgångspunkt. Detta bör ges regeringen till känna.
En av bestämmelserna i smittskyddslagen rör bastuklubbar. Den infördes vid hivepedimiens början och syftade till att motverka spridningen av hiv. Emellertid har den så kallade bastuklubbslagen kommit att bli en bestämmelse som enbart moraliserar över homosexuella mäns sätt att ha sex istället för att hindra smittspridning. Det finns också mycket som tyder på att den bidrar till att förhindra det förebyggande arbetet mot hiv. Vi anser därför att regeringen bör återkomma med ett förslag om att avskaffa bastuklubbslagen.
Elanders Gotab, Stockholm 2001
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Tasso Stafilidis (v) |
|
|
Charlotta L Bjälkebring (v) |
Mats Einarsson (v) |
|
Kenneth Kvist (v) |
Tanja Linderborg (v) |
|
Peter Pedersen (v) |