Motion till riksdagen
2001/02:So499
av Alf Eriksson (s)

Könsstympning


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om riktade informationskampanjer.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att polisen bör göra en högre prioritering i sitt arbete för att stoppa könsstympning.1

1 Yrkande 2 hänvisat till JuU.

Motivering

Könsstympning är en tusenårig tradition där kvinnors klitoris och ofta även de inre blygdläpparna stympas. Ett ingrepp som orsakar stor smärta och livslånga problem för de kvinnor som utsätts för ingreppet. Kvinnorna drabbas av plågsammare menstruationer, inkontinensproblem och ett smärtsamt sexualliv. I många fall utförs stympningen av lekmän där smutsiga instrument används vilket innebär att kvinnornas liv sätts på spel. Många kvinnor har drabbats av plågsamma smärtor och infektioner, infektioner som i värsta fall kan leda till sterilitet.

Enligt FN:s barnkonvention är medlemsländerna skyldiga att vidta åtgärd­er för att avskaffa dessa traditionella sedvänjor. Sverige stödjer det internationella arbete som pågår för att stoppa könsstympning. Men även i Sverige har vi problem med att unga flickor stympas. Detta trots att vi sedan 1982 har en lagstiftning som förbjuder könsstympning. Lagen skärptes 1999 genom borttagandet av kravet på dubbel straffbarhet, vilket innebär att man kan straffas för att ha utfört eller låtit utföra könsstympning utomlands, även om det sker i ett land där det är tillåtet.

I medierna har det uppmärksammats att dessa brott sällan rapporteras till polis och åklagare för utredning. Jag anser att det är viktigt att polisen i sitt vardagliga arbete prioriterar denna fråga högre än vad den gör idag. Samarbetet mellan polis och åklagare behöver förbättras. Sverige har förbundit sig enligt barnkonventionen att vidta alla lämpliga lagstiftningsåtgärder för att skydda barn mot misshandel, utnyttjande eller sexuella övergrepp.

Det är viktigt att det bedrivs ett förebyggande arbete, men också att informationskampanjer riktas till de invandrargrupper där könsstympning förekommer. Även personal inom barnomsorg, skola och vård behöver utbildas i dessa frågor då de kommer i kontakt med kvinnor och flickor som har stympats.

Elanders Gotab, Stockholm 2001

Stockholm den 4 oktober 2001

Alf Eriksson (s)