Riksdagen begär att regeringen gör en inventering av hur stor andel av distriktssköterskeresurserna som avsätts till folkhälsoinsatser.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag hur sjukvården skall organiseras för att distriktssköterskornas sjukvårdande insatser inte skall tränga undan det förebyggande arbetet.
”Bättre stämma i bäcken än i ån”, säger ett gammalt ordspråk. Inom hälso- och sjukvården har ordspråket ständig aktualitet. Sjukdomstillstånd kan förebyggas genom hälsoundervisning och hälsoundersökningar. Upptäcks begynnande sjukdomar tidigt genom exempelvis screeningundersökningar belastas inte sjukvården i samma utsträckning som när sjukdomarna väl brutit ut. Samhällets totala kostnader för behandling av sjukdomar överstiger klart kostnaderna för det förebyggande arbetet. Satsningar på reformer och politik som syftar till att förstärka folkhälsoarbetet besparar alltså samhället framtida kostnader.
Distriktssköterskorna är en yrkesgrupp med specifik kompetens i folkhälsoarbetet. De senare åren har dock inneburit ett drastiskt minskat antal vårdplatser i slutenvården. Patienter skrivs ut efter kortare vårdtider och i ett avsevärt mycket mer vårdkrävande skick än tidigare. Hemsjukvården har därför utvecklats. Vård i livets slutskede sker t.ex numera i stor utsträckning i hemmen och ansvaret bärs till stor del av distriktssköterskorna.
Distriktssköterskorna har förmodligen genom denna omdisposition av resurserna bidragit till att en stor del av sjukvården i själva verket bedrivs i hemmen. Distriktssköterskorna har därigenom även bidragit till en stor besparing åt landstingen. Samtidigt har dessa visserligen betydelsefulla och nypålagda sjukvårdande uppgifter minskat utrymmet för det rent förebyggande hälsoarbetet. Deras kompetens i folkhälsoarbete blir dåligt tillvaratagen. Från olika håll kommer rapporter från distriktssköterskor om hur den kraftigt ökade arbetsbelastningen tvingat dem att prioritera bort dessa uppgifter.
I Socialdepartementets slutbetänkande ”Hälsa på lika villkor” poängteras folkhälsoarbetets betydelse för att utjämna hälsoklyftor. Distriktssköterskorna är en nyckelgrupp och måste få det utrymme som behövs för detta arbete. För att få tyngd i det förebyggande arbetet är det också viktigt att vårdpersonalen deltar aktivt. En hög medelålder i denna yrkeskår riskerar att ytterligare förvärra problemet, då stora pensionsavgångar förväntas inom några år.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Chatrine Pålsson (kd) |
Lars Gustafsson (kd) |