Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tandvårdsstödet.
De försämringar i det sociala skyddsnätet som skedde under andra halvan av 1990-talet var nödvändiga när landets ekonomi var i obalans. Bland annat fick tandvården stå tillbaka, tandvårdsförsäkringen försämrades. Men för vissa prioriterade grupper såsom barn, ungdomar, kroniskt/långvarigt sjuka och gamla som bor på institutioner har glädjande nog stödet förbättrats.
I budgetpropositionen för kommande år föreslår regeringen ökade resurser för att förstärka tandvården. Pengarna skall främst användas för att förbättra skyddet mot behandlingskostnader för de äldre. Det är ett steg i rätt riktning men det krävs ytterligare förbättringar.
Tandvårdsförsäkringen är inte tillfredsställande för stora grupper. Kostnadsutvecklingen inom tandvården gör att tandhälsan riskerar att bli en klassfråga. I dag är det för många låginkomsttagare, arbetslösa och långtidssjuka som tvingas helt eller delvis att avstå från nödvändig tandvård på grund av att det är för dyrt. Tandvårdsförsäkringen måste förbättras för fler.
Enligt vår uppfattning skall tandvården jämställas med den övriga sjukvården – tänderna är en del av kroppen. Det långsiktiga målet måste vara att tandvården i sin helhet ska omfattas av hälso- och sjukvårdens högkostnadsskydd.
|
Stockholm den 26 september 2001 |
|
|
Per-Olof Svensson (s) |
|
|
Sinikka Bohlin (s) |
Raimo Pärssinen (s) |
|
Agneta Brendt (s) |
Kenth Högström (s) |