Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kvinnojourerna.
Hos Sveriges alla kvinnojourer finns idag en stor samlad kunskap. Kvinnojourerna möter dagligen kvinnor som har blivit utsatta för hot om våld, psykisk och fysisk misshandel och sexuella övergrepp. De kvinnor som söker sig till kvinnojouren får stöd och hjälp till självhjälp. Kvinnojourer runt om i landet gör i dag ett viktigt arbete. Att kvinnor utsätts för våld och hot om våld är ett folkhälsoproblem. Kvinnor som lever i dessa miljöer drabbas inte bara av fysiska besvär utan ofta även av nedsatt psykisk hälsa.
Kvinnojourens arbetsbörda har inte minskat under åren, tvärtom. Behovet av denna verksamhet är stort. Det är uteslutande kvinnor som med stort engagemang och medmänsklighet driver jourerna och föreningarna. Att allt arbete sker ideellt är positivt. Det gör att det blir mindre ångestfyllt för kvinnor i nöd att söka hjälp, det blir ett möte mellan kvinnor i vardagens verklighet.
Trots att det är engagerade kvinnor som ägnar sin fria tid åt kvinnojouren uppstår kostnader, kostnader för telefon, lokal, utbildning, förlorad arbetsinkomst m.m. I vissa län ger landstingen och kommunerna bidrag till kvinnojourer, bidrag som oftast går till hyra av lokaler. Men detta räcker inte. För att utveckla verksamheten och våga prova nya arbetsmetoder behövs, så långt det är möjligt, en trygg finansiering. Samhället borde ta ett större ekonomiskt ansvar för att denna verksamhet lever kvar och utvecklas.
Den kunskap och erfarenhet som kvinnojourerna i kommunerna besitter får inte gå förlorad p.g.a. föreningarnas ekonomiska situation och brist på intresse från samhället.
I socialtjänstlagen 8 a § står det följande: Socialnämnden bör verka för att den som utsatts för brott och dennes anhöriga får stöd och hjälp. Socialnämnden bör härvid särskilt beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp i hemmet kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation (2001:231).
I dag är våld mot kvinnor och deras utsatthet i hemmet uppmärksammat.
Bland annat ligger det som förslag i budgetpropositionen om ökade resurser för brottsoffer i allmänhet och kvinnor och barn i synnerhet. Men kommunerna måste också ta ett större socialt ansvar. Att det i socialtjänstlagen står att socialnämnden bör särskilt beakta att kvinnor som har blivit utsatta för våld eller övergrepp i hemmet kan vara i behov av stöd och hjälp för att ändra sin situation är inte tillfredsställande.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Christina Nenes (s) |
Marina Pettersson (s) |