Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en opererbar åkomma som läpp- och gomspalt aldrig ensam kan vara ett tillräckligt skäl för att bevilja en abort.
Enligt media har ett foster i fjärde eller femte graviditetsmånaden aborterats i Danmark våren 2001 enbart på grund av att det väntade barnet haft en dubbelsidig läpp- och gomspalt.
Missbildningen kan opereras med gott resultat vad gäller såväl utseende som tal. Enligt professor Marc Bygdeman vid Socialstyrelsens rättsliga råd, som handlägger ansökningar om aborter efter vecka 18, är det tänkbart att en sådan abort skulle ha beviljats även i Sverige, om inte barnet skulle kunnat tänkas ”fungera någorlunda normalt”. Svensk abortlagstiftning medger bara abort efter vecka 18 om ”synnerliga skäl” föreligger. Lagen känner tre grader av tyngd för anförda skäl: ”skäl”, ”särskilda skäl” och ”synnerliga skäl”, där det senare innebär att skälen är utomordentligt tunga och tvingande.
Om nu ett lättare funktionshinder, som dessutom är möjligt att operera, skulle bedömas som ett sådant ”synnerligt skäl” innebär det en människosyn där sen abort accepteras om det väntade barnet inte är perfekt i alla avseenden. Det är ett uttryck för en orimlig och oacceptabel människosyn att minsta avvikelse från det som anses vara det perfekta ställer ett väntat barn utanför lagens skydd till liv och lem. I förordet till FN:s barnkonvention, som Sverige har ratificerat, sägs att barnet ska skyddas av lag också före födelsen.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Tuve Skånberg (kd) |