Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att en utredning om cancer och dess orsaker samt förebyggande åtgärder och behandling tillsätts i syfte att skapa underlag för en långsiktig strategisk cancerplan.
Sedan den senaste utredningen om cancer i vårt land (SOU 1984:67) har cancerforskningen gjort utomordentligt stora framsteg. Ny värdefull kunskap har tillkommit med potential att kunna tillämpas i preventivt syfte och för att utveckla bättre metoder för diagnostik, prognostik och behandling. Framstegen inom den kliniska onkologin har stadigt gått framåt och för vissa typer av cancer, t.ex. testikelcancer, leukemier och lymkörteltumörer är behandlingsresultaten så goda att upp till 90 procent kan botas. För de stora tumörgrupperna, cancer i bröst, prostata och grovtarm, är framstegen blygsammare, men totalt botas mer än hälften, och vi har kunnat glädjas åt under senare år att dödligheten i cancer börjat minska något.
Antalet nya fall av cancer (f.n. 43 000 fall per år) fortsätter dock att öka, med notabla undantag för magcancer och lungcancer (framför allt hos män). Till stor del har ökningen av cancerfallen demografiska orsaker. Med en allt ökande andel av befolkningen i de åldrar då cancerincidensen är hög kommer antalet fall att öka betydligt under de kommande decennierna, enligt en studie av Epidemiologiskt centrum vid Socialstyrelsen. Studien är ännu inte avslutad men preliminära data visar att antalet personer som lever med cancer diagnostiserad under de senaste fem åren kommer att öka med minst 40 procent fram till 2020, d v s med minst två procent per år. Ökningen av antalet personer som lever med cancer beror också på de allt bättre metoderna för tidig upptäckt och de förbättrade behandlingsmetoderna. Detta faktum, att fler personer kommer att leva med en så vårdkrävande kronisk sjukdom som cancer, kommer att ställa ökade krav på sjukvården när det gäller behandling, omvårdnad och rehabilitering. Antalet platser i sluten vård måste sannolikt åter ökas.
För att kunna möta det ökade sjukvårdsbehovet genom väl genomtänkta insatser behöver en Cancerplan utarbetas så att man på ett rationellt och effektivt sätt kan stärka den grundläggande cancerforskning som kan ge ny användbar kunskap, och den överbryggande forskning som behövs för att grundforskningsresultat snabbt skall komma cancersjuka patienter till godo genom bättre diagnostik och bättre vård. En Cancerplan behövs också för bedömning av vilka satsningar på infrastrukturen som behöver göras inom cancerområdet. Hur skall den framtida högspecialiserade vården organiseras? Hur skall utbildningen av onkologer förbättras? Hur skall effektiv cancerprevention kunna ske? Enbart en effektiv prevention mot tobaksrökning skulle kunna rädda ca 14 000 människor från att dö i rökrelaterad cancer, främst lungcancer, kronisk obstruktiv lungsjukdom och hjärt-kärlsjukdom, främst hjärtinfarkt.
Cancerplaner som underlag för samhällets insatser inom cancerområdet finns redan i vår närhet (Norge, Danmark och England) och är under utarbetande i flera europeiska länder på initiativ av WHO, Internationella Cancerunionen och den europeiska organisationen European Cancer Leagues med stöd av EU.
I syfte att kunna framlägga en Cancerplan för Sverige krävs ett utredningsarbete, en ny Cancerutredning i det nya millenniet, där läget inom cancerforskningen, de cancerpreventiva insatserna, den aktuella cancerbehandlingen och den nuvarande organisationen av cancervården beskrivs och värderas ur ett internationellt perspektiv.
|
Stockholm den 5 oktober 2001 |
|
|
Elisabeth Fleetwood (m) |
|
|
Chatrine Pålsson (kd) |
Birgitta Sellén (c) |
|
Lennart Kollmats (fp) |
Ewa Larsson (mp) |
|
Anita Sidén (m) |
Lars Hjertén (m) |
|
Anne-Katrine Dunker (m) |
Karin Falkmer (m) |
|
Inger René (m) |