Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om lagstiftning mot könsdiskriminerande aborter.
Under senare år har personer verksamma inom främst gynekologin vid upprepade tillfällen påkallat uppmärksamhet i media om att det förekommer så kallade flickaborter även i Sverige.
Vi vill i denna motion visa att det inte krävs någon ändring i nuvarande abortlagstiftning för att komma till rätta med dessa könsdiskriminerande
aborter. De lagstiftningar som berörs är hälso- och sjukvårdslagen samt sekretesslagen. Nödvändiga förändringar är dessutom ytterst begränsade och helt i linje med de förändringar som gjorts kring annan könsdiskriminering under senare år. Även efter att dessa förändringar gjorts kommer lagstiftningen om fri abort att vara oförändrad. Däremot skall uppgifter om fostrets kön inte lämnas ut förrän efter det att möjligheten till abort tidsmässigt passerats.
När det gäller frågan om prenatal könsdiskriminering kan en principiell parallell dras till lagen om kvinnlig könsstympning. Även här handlar det om en oacceptabel företeelse som kunnat påvisas endast i ett begränsat antal fall. I proposition 1998/99:70 beskriver till och med regeringen omständigheterna med att ”sedan lagen med förbud mot könsstympning av kvinnor infördes 1982 har såvitt känt inget fall av könsstympning förts till åtal i Sverige”. Regeringen säger även att ”enligt uppgifter som har framförts under remissbehandlingen av detta ärende, finns ständigt rykten i svang bland berörda invandrargrupper om att det går att få ingreppet utfört i Sverige” (vår kursivering).
Trots denna ringa förekomst av könsstympning trädde en tredje paragraf i kraft den 1 juli 1999 i lagen om könsstympning som innebär att kravet på dubbel straffbarhet tas bort. Även om gärningen sker i ett land där den inte är straffbar, kommer därmed åtal att kunna väckas i Sverige.
Ovan nämnda lagändring har även föranlett ändringar i sekretesslagen 7 kap. 1 och 4 §§.
Angående behovet av lagändring säger proposition 1998/99:70 under rubriken Andra åtgärder: ”Lagstiftning är dock ett sätt för samhället att markera vad som är icke-acceptabla beteenden. Såsom påpekats av flera remissinstanser kommer dock den nya bestämmelsen i lagen att få en viktig preventiv effekt.”
Genom att inte lagstifta mot könsdiskriminerande aborter menar vi att riksdag och regering undlåter att påtala att könsdiskriminering inte är ett av samhället accepterat beteende, och vi menar att svensk lagstiftning behöver ändras på detta område. Ett förbud bör övervägas mot att lämna ut information om fostrets kön före utgången av 20:e graviditetsveckan, om utlämnandet inte kan anses medicinskt motiverat. Detta skulle omöjliggöra att informationen missbrukas.
Regeringen har tidigare framhållit, i proposition 1994/95:142, att en fördomsfull syn på könen måste bemötas och förändras med ideologiska metoder, inte genom att undanhålla de blivande föräldrarna information. Slutsatsen i propositionen var att öppenhet är viktigt från sjukvårdens sida och att även uppgift om barnets kön när det inte har betydelse för dess hälsotillstånd skall lämnas ut om föräldrarna frågar efter den. Det är förvisso befogat att föräldrarna skall få del av denna information, men först i och med utgången av den 20:e graviditetsveckan. För övrigt är det anmärkningsvärt att regeringen menar att man kan komma till rätta med de könsdiskriminerande aborterna enbart genom ideologiska metoder, när man uppenbarligen inte menar att man gör det när det gäller kvinnlig könsstympning eller annan könsdiskriminering. Här menar man istället att en lag som förbjuder detta är behövlig och att lagen i sig har en preventiv inverkan.
Även om inte flickaborter skulle utföras i vårt land är det av största betydelse att förändringen genomförs. En förändring sänder en signal till medborgarna att kampen för jämställdhet är konsekvent och gäller alla. En förändrad lagstiftning sänder även den signal till omvärlden som krävs för att Sverige i FN och andra internationella samfund skall kunna motarbeta flickaborter i länder såsom t.ex. Indien och Kina.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Tuve Skånberg (kd) |
Holger Gustafsson (kd) |