Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en krisgrupp för att klara personalrekryteringen inom äldreomsorgen.
Löneskillnaderna mellan privat och offentlig sektor har ökat dramatiskt. Skillnaden var 2 procent 1968. I början av 1990-talet ca 11 procent. Senaste kända siffran för år 2000 innebär att denna skillnad ökat ytterligare till 16 procent. Lönenivåer inom den offentliga sektorn behandlar Vänsterpartiet i en särskild motion. De krympande budgetramarna under 1990-talets krisår har tvingat fram stora besparingar i form av bortrationaliserad personal. Besparingarna har inneburit att kraven på den kvarvarande personalen ökat. Den alltmer ökande stressen och den dåliga löneutvecklingen bidrar till svårigheter med att rekrytera personal till vård- och omsorgssektorn och framför allt äldreomsorgen. I dag finns redan problem med att behålla personal men också med att rekrytera ny personal.
I Den ljusnande framtid är vård. Om vård och omsorg – en arbetsmarknad i utveckling (Ds 1999:44) försökte regeringen ta ett grepp med utgångspunkt i framför allt utbildning och deltidsarbetslöshet. Men resultatet har låtit vänta på sig, och ännu har det inte givit några större positiva effekter. Vi anser att resultatet av denna utredning har varit långt ifrån tillräckligt. Sjukskrivningarna, stressen och bristen på personal har inte minskat utan snarare ökat. Ett exempel på kvarstående problem är det stora antalet deltidsanställda. Av den stora gruppen omvårdnadspersonal är endast 38 procent heltidsanställda.
I mycket hög utsträckning är dessa problem en jämställdhetsfråga. Av samtliga hel- och deltidsanställda inom vård och omsorg är 89 procent kvinnor. Störst är kvinnodominansen bland omvårdnadspersonal med 93 procent.
Det finns siffror som visar att exempelvis omvårdnadsprogrammet har för få sökande. Detta kommer att innebära problem för speciellt äldreomsorgen. Äldreomsorgen har redan i dag problem med att rekrytera och behålla personal. Ett problem som kommer att bli alltmer akut. Om inte något görs snabbt riskerar omsorgen av de äldre att allvarligt försämras.
Vi menar att det är hög tid att tillsätta en krisgrupp nu för att undvika stora problem framöver. Denna krisgrupp bör fördjupa sig i orsakerna till varför framför allt ungdomar och män inte söker sig till vårdutbildningarna. I utredningen bör man beakta den demografiska utvecklingen, arbetsmiljöfrågor, inflytandefrågor för både de äldre och personalen samt personaltäthet. Det behöver också analyseras hur stor betydelse löneläget för yrkesgruppen har.
Krisgruppen bör även analysera kommunernas ekonomiska förutsättningar för att åtgärda problemen. Krisgruppen bör också se över om det är nödvändigt att rikta särskilda resurser till äldreomsorgen för att kunna ge de äldre en värdig äldreomsorg. Krisgruppen skall komma med förslag till åtgärder och redovisa kostnader för åtgärderna. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Siv Holma (v) |
|
|
Lena Olsson (v) |
Camilla Sköld Jansson (v) |