Motion till riksdagen
2001/02:So444
av Sonja Fransson (s)

Juridik och demens


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om nödvändigheten av mer tvärvetenskaplig kunskap för tillfredsställande rättsskydd för personer med demenssjukdomar.

Motivering

Demens är en folksjukdom som kan debutera redan i medelåldern, men då är den sällsynt. I åldersgruppen 80–85 år räknar man med att omkring 10 % av befolkningen lider av demens.

Demenssjukdomarna (flera olika typer) föregås i allmänhet av utsträckta perioder, ofta ett till flera år, av nedsatt minne och intellektuell förmåga, s.k. kognitiv svikt. Alla äldre med kognitiv svikt blir dock inte dementa. Äldre med frontallobsdemens intar en särställning, då minnesstörning och typiska demenssymtom kommer sent i förloppet. Dessa personer har ofta haft en smygande personlighetsförändring under flera år och uppfattats som psykiskt avvikande och omdömeslösa under lång tid innan korrekt diagnos ställts. De har oftast hunnit förstöra mycket för sig socialt och ekonomiskt innan de får diagnos.

Det förekommer ofta att människor med nedsatt minne och kognitiv funktion men med bibehållen handlingskraft och ett ytligt sett normalt beteende skriver testamente, gifter sig, upprätthåller viktiga uppdrag och ingår andra juridiskt bindande avtal. Detta kan orsaka stora problem för inblandade parter. Äktenskap och testamenten kan ifrågasättas. Stora ekonomiska förluster kan uppstå. Dyrbara rättsprocesser inledas. Människor med kognitiva svårigheter kan också luras och utnyttjas av andra.

Människor som på grund av sina kognitiva svårigheter satt sig och andra i svåra situationer får ofta ingen juridisk hjälp alls, eftersom varken läkare eller jurister vet vad som skall göras.

När det gäller människor med uppenbara demenssjukdomar finns andra typer av juridiska problem. Det gäller då utövande av olika typer av tvång från vårdpersonal, där lagstödet är svagt.

Dementa människors rättsskydd är otillfredsställande. Detta beror dels på brister i lagstiftningen, dels att gällande lagar inte tillämpas. Kuratorer och läkare har inte tillräckliga kunskaper i juridik. Jurister kan inte tillräckligt om sjukdomarna, och olika juridiska instanser tolkar lagar olika.

Då Sverige nu är medlem i EU ökar kraven dessutom på juridiska kunskaper inom detta område. Vi behöver skaffa oss mer tvärvetenskaplig kunskap genom att sammanföra sjukvårdens kompetens om demenssjukdomar med juridisk kompetens för att kunna utfärda riktlinjer om hur befintliga lagar kan tillämpas på ett för dementa människor humanitärt sätt. Dessutom är kompletterande lagstiftning nödvändig där den ej i dag ger dementa ett tillfredställande rättsskydd.

Stockholm den 2 oktober 2001

Sonja Fransson (s)