Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om rutiner för betalning av vårdavgifter för psykisk tvångsvård.
Tidigare drogs vårdavgifter för intagna i psykisk tvångsvård direkt från deras pension eller sjukpenning. Idag tillställs de intagna en vanlig faktura för frivillig betalning, vilket i sig kan vara ett steg på vägen att skapa normala förhållanden kring den sjuke.
Tyvärr har detta lett till att tvångsintagna ofta vägrar att betala dylik faktura med motivering och tro att man jämförs med en fånge. Därför struntar de i fakturan trots påminnelser och hot om överlämnande av ärendet till kronofogdemyndighet för indrivning.
Det är vanligt att den tvångsintagnes ekonomi redan är belastad med maximal indrivningssumma, varför vårdavgiftsskulden kan komma att stiga upp till 20.000 kronor per år. I vissa fall kan den tvångsintagne få hela skulden till tvångsvården avskriven, men i andra fall bevakas skulden av det inkassobolag som berört landsting anlitar.
Vårdavgiften är visserligen kraftigt subventionerad, men en utebliven betalning innebär att samhällets kostnader för den intagne dubbleras. Den sjuke får pension eller liknande för sitt uppehälle samtidigt som betalning för mat och vård uteblir. Därutöver tillkommer kostnader för ev. avskrivning, indrivning m.m.
Det allvarligaste är dock att en allt större skuldbelastning alltid framkallar en ökad press på den drabbade. Det i sin tur påverkar hälsotillståndet för den sjuke som ofta återfaller i ångest och depression, men även i brott.
Det måste därför vara möjligt att dra vårdavgift direkt från pension, sjukpenning och dylikt även i framtiden. Det ska naturligtvis ske efter en överenskommelse mellan patienten eller dennes gode man och vårdgivaren.
Elanders Gotab, Stockholm 2001
|
Stockholm den 2 oktober 2001 |
|
|
Göran Norlander (s) |
Agneta Lundberg (s) |