Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om nödvändigheten av förbättring av bilstödet.
Bilen betyder för de allra flesta frihet och tillgänglighet. Frihet att styra över sitt liv. För många, t.ex. för dem som bor på landet, är det en nödvändighet för att kunna komma till arbete eller utbildning.
För den som har ett funktionshinder, t.ex. rörelsehinder, är den ännu mer nödvändig. Bilen ger personen inte bara frihet och makt över sitt liv – den är också kompensationen för de ben som inte fungerar.
Men bilen är dyr att införskaffa och många ungdomar med funktionshinder har inte råd, de har inte arbete utan får oftast börja med praktik. Många medelålders är deltidsarbetande eller förtidspensionärer. Därför har vi infört ett bilstöd som omfattar
funktionshindrade under 65 år som är beroende av bil för att förvärvsarbeta eller genomgå yrkesinriktad utbildning eller yrkesinriktad rehabilitering,
funktionshindrade under 65 år som beviljats bilstöd enligt punkten 1 men som lämnat arbetsmarknaden med förtidspension eller beviljats sjukbidrag,
andra funktionshindrade i åldern 18–49 år,
funktionshindrade föräldrar med barn under 18 år,
föräldrar med funktionshindrade barn under 18 år.
I detta bilstöd ingår också eventuell anpassning av bilen.
Detta är mycket bra, men det finns ytterligare behov som inte är täckta med den nuvarande lagstiftningen.
Hur känns det för den som haft bilstöd och är funktionshindrad förtidspensionär och fyller 49 år och inte kan få det igen. Är det slut med det sociala behovet och friheten vid 49 år? Det verkar mer rimligt att höja åldersgränsen för dem som tidigare fått bilstöd på grund av funktionshinder till åtminstone 65 år.
Om man inte är i behov av bilstöd på grund av sitt funktionshinder får man inte heller anpassningsstöd. Dvs. om jag saknar en arm och kan åka kollektivt får jag inte hjälp att anpassa den bil som jag köper in med egna pengar.
Det borde vara rimligt att i liknande fall få hjälp med anpassningen av bilen för att på lika villkor som andra kunna skaffa sig en bil.
Jag anser att proposition 1987/88:99 som angav dagens lagstiftning nu snarast behöver ses över och justeras. Det finns utredningar som ligger och väntar på beslut, bl.a. Bilstödsutredningen år 1993, Rätten till ratten.
|
Stockholm den 1 oktober 2001 |
|
|
Sonja Fransson (s) |