Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om psykiskt funktionshindrade.
Psykiskt funktionshindrade har ofta en känsla av att inte vara medborgare på samma villkor som andra. Människor på gatan tittar kanske bort när de möter en person som är annorlunda klädd, märkt av långvarig medicinering eller på annat sätt har ett beteende som avviker från flertalets.
Kommunernas ansvar för att erbjuda stöd och service till personer med psykiska besvär och funktionshinder förtydligades 1995 när den sk. psykiatrireformen genomfördes. Enligt socialtjänstlagen skall kommunen initiera, planera och samordna insatser till personer med funktionshinder samt medverka till att den enskilde får meningsfull sysselsättning och att han får bo på ett sätt som är anpassat efter hans behov av särskilt stöd.
Genom lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) kan många av dessa personer få ytterligare stöd i sin dagliga livsföring.
Många biståndshandläggare i kommunerna har gett uttryck för att lagen är svår att tillämpa när det gäller personer med psykiska funktionshinder. Särskilt frågan om varaktighet vållar bekymmer. De tycker också att det är svårt att veta när ett psykiskt funktionshinder ger betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed omfattande behov av stöd och service.
Med psykiatrireformen 1995 avsåg man bland annat att stärka psykiskt funktionshindrades inflytande över sin situation. Socialstyrelsen har i sin uppföljning av reformen varit försiktigt positiv, men när det gäller möjligheterna till makt och inflytande har tyvärr den avsedda förstärkningen uteblivit.
Vi satsar nu extra resurser till psykiskt funktionshindrade, vilket är mycket positivt, men jag är övertygad om att vi också behöver ge mer makt och inflytande till den psykiskt funktionshindrade.
|
Stockholm den 1 oktober 2001 |
|
|
Sonja Fransson (s) |