Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att uppdraget som familjehem bör godkännas som ett arbete med rätt till social, ekonomisk och arbetsrättslig trygghet.
Svårigheten att finna goda familjehem har ökat i Västra Götaland, men också i Sverige i övrigt. Det är angeläget att barn och ungdomar som av olika skäl inte kan bo hos sina föräldrar kan få ett tryggt familjehem. I Sverige finns cirka 9 000 barn som för längre eller kortare tid inte bor hos någon av sina föräldrar utan hos familjehemsföräldrar. Trots att forskning påvisar att barnens tillstånd förbättras, visar den ändå att barnens hälsa, skolgång och vuxenliv inte är helt tillfredsställande. Vårdformen får inte den uppmärksamhet som den behöver. Familjehems-/fosterhemsvård är en vårdform som bygger på ett starkt känslomässigt engagemang hos dem som åtar sig uppdraget. Forskningsresultaten visar att samhället inte ger tillräckligt goda förutsättningar för att driva fosterbarnsvård. Lagmässigt är vi alltså dåligt utrustade för att trygga förhållandena för de långtidsplacerade barnen. Barnen behöver få känna sitt eget värde i samhället.
Familjehemsuppdraget är lika viktigt som ett vanligt föräldraskap. Fosterföräldrar har i förhållande till barnet samma ansvar och ställning som de biologiska föräldrarna vad gäller barnets dagliga vård och fostran. Fosterföräldrarna har en angelägen uppgift utöver föräldraskapet, nämligen att hålla kontakten med barnets biologiska föräldrar. En förändring har skett, där målet med återförening fått allt större vikt. Denna positiva inriktning har bekräftats av forskning. Uppdraget att vara en brygga mellan barn och ungdomar och de biologiska föräldrarna för att skapa goda relationer och möjlighet till återförening kräver kunskap, tid och tålamod. Vi anser därför att uppdraget som familjehem bör godkännas som ett arbete med rätt till social, ekonomisk och arbetsrättslig trygghet.
Familjehemmen gör en värdefull insats inom socialtjänstens område när det gäller att ge vård och fostran till barn och ungdomar som inte kan bo i det egna hemmet. Ett familjehem arbetar på uppdrag av kommunen. Uppdraget är knutet till den person som kommunen bedömt vara lämplig för uppdraget att ta hand om ett särskilt barn. Familjehemsuppdraget räknas varken som ett vanligt föräldraskap eller som ett förvärvsarbete. Det arbete som familjehemmet utför bygger på helt andra premisser än vad som normalt förknippas med lönearbete. Verksamheten som familjehemsförälder räknas inte som arbete i arbetslöshetsförsäkringens mening och ger inte inträde i en arbetslöshetskassa. De familjehemsföräldrar som vill bedriva familjehemsverksamhet yrkesmässigt måste söka tillstånd hos länsstyrelsen om att få bedriva hem för vård eller boende.
Uppdraget som familjehem måste godkännas som ett arbete med rätt till social, ekonomisk och arbetsrättslig trygghet. Arbetsdomstolen har slagit fast att familjehemmet inte presterar arbete för någon annans räkning, vilket är en generell utgångspunkt för ett anställningsförhållande. Kammarrätten fastslog så sent som 1999 att den praxis som kommit till vid tillämpningen av arbetslöshetsförsäkringen fortfarande gäller. Målet gällde en man som arbetat heltid som fosterförälder, men som fått sluta på grund av arbetsbrist. Han fick avslag med motiveringen att arbetet som fosterförälder inte betraktas som förvärvsarbete. Om familjehemsförälder/föräldrar ska våga lämna sina förvärvsarbeten helt eller delvis den tid som krävs för att ge barnen mer trygghet i hemmet, krävs en arbetsrättslig trygghet. FaCO, Familjevårdens Centralorganisation, önskar förbättrade arbetsvillkor med rimlig ersättning, fullvärdiga pensionsförmåner, rätt till a-kassa och sjukförsäkringsregler som för andra yrkesgrupper. Endast vissa kommuner ställer upp med garantier om ekonomi som ger långsiktig trygghet för familjehemsföräldrar.
Kommunerna upplever idag stora svårigheter att kunna värva familjehem. Detta leder till att små privata institutioner av skiftande kvalitet växer upp. Familjehemmen efterfrågas allt mer för familjevårdande uppgifter. De utgör också den trygga tillvaron för ungdomar med psykiska problem, ungdomar som är kriminella m m. Det måste finnas generella trygghetssystem för fosterföräldrar som är så bra som möjligt. Risken är annars att det värdefulla arbete som familjehemmen gör blir alltför institutionaliserat.
Inom fosterhemsvården ökar nu grupperna släktinghem, vårdnadsöverflyttningar och storfosterhem. Barnets bästa har börjat prioriteras mera i debatten. Det skapas nya bestämmelser och direktiv. För vårdnadshavare vid vårdnadsöverflyttning hänger det dock på kommunens goda vilja om det ges stöd och ersättning från placeringskommunen. För släktinghem beslutar vissa kommuner om uteblivet arvode. Satsningar på stöd, utbildning och handledning prioriteras inte. Det är viktigt att familjehemmen ställer upp med mycket ideellt arbete, men det måste finnas en gräns mellan vad som är ideellt och vad som kan betraktas som samhällstjänst.
Enligt uppgift genomför Svenska Kommunförbundet en översyn av sina rekommendationer till kommunerna om ersättning till familjehem. Inom Näringsdepartementet pågår en studie om utvecklingen av företags- och anställningsformer i gränslandet mellan egenföretagare och anställning och de eventuella problem som uppkommer vid tillämpningen av reglerna i de sociala trygghetssystemen. I denna undersökning studeras också, enligt uppgift, problematiken gällande ersättningsrätten för dem som får arvoden och som inte betraktas som anställda.
Trots nödvändigheten av att ha bra utredningar av familjehem, utbildningsstöd och handledning känner Familjevårdens Centralorganisation att deras villkor har försämrats. Deras bidrag har halverats genom att de av Socialstyrelsen betraktas som en yrkesorganisation. Detta känns inte logiskt om de inte arbetsrättsligt betraktas som en yrkesorganisation utan mer som en ideell organisation.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Ulla-Britt Hagström (kd) |
Rosita Runegrund (kd) |