Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en bättre samverkan mellan kommuner och landsting inom äldreomsorgen.
Stöd som ges till äldre är inte utformat efter individens behov.
Litet inflytande över hur hjälp och stöd ges.
Låg kvalitet på insatser.
Rätt till bistånd som dock inte kommer den enskilde till del.
Ja, det är bara några av problemen inom äldreomsorgen som Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum har redovisat i en rapport.
Stiftelsen påvisar också att det inom slutenvården har skrivits ut äldre s k multisjuka som fortfarande varit väldigt sköra och egentligen haft behov av flera vårddagar.
Vårdplaner skrivs alltför ofta ”över huvudet” på de äldre. Inom öppenvården är det dessutom vanligt att många äldre får många olika läkarkontakter, många nya mediciner samtidigt som samverkan, kontinuitet och kontaktvägar inte fungerar.
Rapporten klargör hur den grupp som kanske allra mest behöver ett riktigt stöd av vård och omsorg faktiskt inte får det i den utsträckning som man förväntar sig i ett utvecklat välfärdssamhälle.
Vi har kunnat följa landstingsledningar runt om i landet – inte minst i Stockholms läns landsting under perioden 1994 till 1998 som har ägnat mycket tid och kraft till att få igång en bättre samverkan mellan de olika verksamheter som gemensamt ger vård och omsorg till äldre. Bärande ledstjärnor har i det arbetet varit ”samsyn, samverkan och samarbete”. I Stockholmsområdet arbetades hårt med frågan, och till slut så kunde konkreta avtal tecknas mellan kommuner och landstinget för att man äntligen skulle börja samverka och ha den äldre som utgångspunkt för insatser och organisation av vård.
Stiftelsen Äldrecentrum skriver nu tre år senare att ”Rapportens resultat tyder inte på att samverkan mellan vård- och omsorgsgivare.” Detta känns mycket oroväckande.
Det är hög tid att inte bara i ord utan också i aktiv handling se till att de äldre alltid sätts i centrum i vårdkedjan.
Nu måste den politiska styrningen och koncentrationen inriktas på detta, genom en samverkan också i praktiken mellan alla som i sitt dagliga värv arbetar för att ge de äldre en god vård och omsorg.
Den krisrapport som avlämnats måste tas på stort allvar. Nu är det bråttom att se de äldre, se deras verkliga behov och med gemensamma krafter, tillräckliga resurser till vård och omsorg gå vidare och utveckla samverkan. Lägg bort konsultutredningarna med mängder av ”valfrihetsmodeller” pengasystem o d – se i stället till att de äldre får den goda vård och omsorg de är förtjänta av.
|
Stockholm den 27 september 2001 |
|
|
Anders Ygeman (s) |
Sylvia Lindgren (s) |