Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om beroendevårdens utveckling.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om införandet av kommunal alkoholrådgivning.
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning för en fördjupad analys om drogmissbruk i kombination med psykisk sjukdom.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utvecklad forskning, uppföljning och analys med ett uttalat genusperspektiv, av LVM‑ och LVU‑vården.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behov av fortsatt forskning.
Missbruksproblematik kan förebyggas och behandling av beroendeproblematik kan ge goda resultat. Det är väl dokumenterat i vetenskapliga studier, nu senast i två volymer från Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU); ”Behandling av alkoholism‑ och narkotikaproblem, en evidensbaserad kunskapssammanställning”. SBU pekar i sin rapport om beroendevården på att det finns ett flertal psykosociala behandlingsmetoder och läkemedel som vetenskapligt dokumenterat visat sig effektiva mot missbruk och beroende av alkohol och narkotika. Flera andra metoder (som ospecifik stödbehandling) saknar däremot dokumenterad effekt eller har visat sig vara ineffektiva.
Vänsterpartiet anser att delar av beroendevården blivit eftersatta, både resursmässigt och i ett metodutvecklingshänseende. Det har inte minst varit en följd av kommunernas svåra ekonomiska situation.
I rapporten från SBU visar det sig att det inte kan dras några säkra slutsatser om värdet av institutionsplaceringar. För narkotikamissbrukare medför institutionsvården en effekt på social funktion och kvarstannande i vård, men effekten är övergående. Däremot kan bättre resultat uppnås för narkotikamissbrukare som också har en psykisk sjukdom och för hemlösa.
Vänsterpartiet anser att det nu krävs en satsning i hela landet på beroendevården för att bevara och utveckla kvaliteten. Öppna vårdformer som arbetar ur ett helhetsperspektiv ska eftersträvas och insatser för barn och andra närstående intensifieras.
Samtidigt som inriktningen ska vara mot öppna vårdformer så måste en del av beroendevården finnas i institutionsform för dem som i annat fall riskerar liv och hälsa eller saknar förmåga att ta till sig öppnare former. Den institutionella vården måste därför utvecklas på motsvarande sätt som den öppna.
Detta bör ges regeringen till känna.
SBU har visat i sin rapport om vård och behandlingsskador att alkoholskador kan förebyggas. SBU anser att det är väl dokumenterat att s.k. miniintervention – att identifiera riskfylld konsumtion m.m. – leder till minskad alkoholkonsumtion och därmed minskade alkoholskador. Enligt SBU är det en enkel metod men som tyvärr inte används i den utsträckning som det finns behov av och möjlighet till.
Även Alkoholkommissionen framhåller öppna alkoholrådgivningar som den främsta vårdformen för tidiga insatser och individuellt förebyggande arbete.
Vänsterpartiet anser det angeläget med en väl utbyggd öppenvård i kommunerna. Kommunerna är de som har ansvaret för det förebyggande missbruksarbetet samt vård av alkoholmissbrukare. Vänsterpartiet anser att det bör utredas om kommunerna i socialtjänstlagen bör åläggas att tillhandahålla öppna alkoholrådgivningar, motsvarande vad som idag gäller för familjerådgivning. Det finns goda exempel från en del kommuner i Sverige, men det är otillräckligt utbyggt idag. Detta förhållande bekräftas även av Föreningen för alkoholrådgivare. Eftersom förutsättningarna skiftar och regionala skillnader finns mellan kommunerna kan det vara fullt möjligt att mindre kommuner satsar på en gemensam mottagning.
Detta bör ges regeringen till känna.
En stor mängd människor med någon form av drogmissbruk har samtidigt en psykisk sjukdom. Antingen som grundsjukdom eller som en följdsjukdom av missbruket. Det senare blir allt vanligare i samband med användning av s.k. partydroger som exempelvis ecstasy.
Traditionellt har missbruket och den psykiska sjukdomen behandlats var för sig. Ofta har människor inte fått någon behandling alls eftersom de olika huvudmännen inte kunnat enas om vem som har ansvaret och vilket behov som dominerar.
All forskning visar dock på att missbruk och psykisk sjukdom måste behandlas samtidigt om det ska bli någon effekt. I samband med utvärderingen av psykiatrireformen visade det sig att just denna grupp med s.k. dubbeldiagnos saknade det stöd och den behandling som den behöver. Det gällde såväl boendeformer som behandling.
Vänsterpartiet anser att människor med missbruksproblem och psykisk sjukdom är en av de mest utsatta grupperna i samhället. Det bör därför ske en fördjupad analys av de undersökningar som gjorts för att utifrån dessa utforma förslag till åtgärder.
Detta bör ges regeringen till känna.
Vänsterpartiet har under året kunnat konstatera att larmrapporter om LVM‑ och LVU‑vården duggat tätt. Under våren 2001 kom Statens institutionsstyrelse (SiS) med en forskningsrapport vars innehåll var mycket allvarligt. Den angav att de tunga missbrukarna blir alltfler och att dessa i allt större utsträckning har psykiska problem. Där framgår också att det finns allvarliga brister när det gäller omhändertagandet både i vårdens initialskede och när det gäller uppföljningen. Det är således både landstingens psykiatriska vård och kommunernas uppföljning som har allvarliga brister.
Vänsterpartiet kan även konstatera att det saknas ett genusperspektiv i de analyser som gjorts av tvångsvården vilket är allvarligt. Kvinnor som har ett så avancerat missbruk att de blir föremål för tvångsvård lever ofta mycket destruktivt och utsätts många gånger för våld och sexuella övergrepp. Detta är viktigt att uppmärksamma i all vård och behandling.
Vänsterpartiet anser därför att det är viktigt med en utvecklad forskning, uppföljning och analys av LVM‑ och LVU‑vården samt att analysen ska göras utifrån ett genusperspektiv.
Detta bör ges regeringen till känna.
I den SBU‑rapport som vi tidigare hänvisat till kan Vänsterpartiet iaktta att det finns ett antal viktiga områden som kräver ytterligare forskning. Det ska först noteras att det är anmärkningsvärt att ett flertal behandlingsmetoder inte utvärderats utifrån ett genusperspektiv och att det saknas könsuppdelad statistik.
De områden Vänsterpartiet särskilt vill lyfta fram som angelägna att studera är missbruk och graviditet samt effekterna av psykosociala och farmakologiska behandlingsmetoder för inte minst stora grupper narkotikamissbrukare.
Detta bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Rolf Olsson (v) |
|
|
Ingrid Burman (v) |
Ulla Hoffmann (v) |
|
Lena Olsson (v) |
Sven-Erik Sjöstrand (v) |
|
Claes Stockhaus (v) |
Carlinge Wisberg (v) |
|
Alice Åström (v) |