Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om screening mot prostatacancer.
Varje år dör cirka 2 000 svenska män i prostatacancer. Det gör prostatacancer till den vanligaste cancerformen i Sverige. Av de män som drabbas är 70 procent över 70 år, men även män i yngre åldrar drabbas. Den vanligaste undersökningsmetoden i dag är att man med ett enkelt blodprov söker efter det så kallade prostataspecifika antigenet (PSA). PSA-halten kan indikera att mannen har en tumör i prostatan.
Vid Lunds universitets institution för klinisk kemi i Malmö har man studerat hur proteinet HK2, som också bildas i prostata, fungerar med prostataproteinet PSA. Metoden är ett säkrare sätt att skilja mellan godartade och cancerogena tumörer och eventuellt kan den så kallade HK2-analysen också vara till hjälp för att visa om cancern är begränsad eller om den spridit sig.
Forskare vid Berkeleyuniversitetet i Kalifornien har tillverkat en pytteliten tunga av kiselnitrid som böjer sig när den kommer i kontakt med proteiner som är karaktäristiska för prostatacancer (Ny Teknik 12 sept. 2001).
Allt tyder på att det inom kort kommer att finnas ett antal snabba, enkla och billiga undersökningsmetoder som skulle kunna användas i stor skala för att upptäcka prostatacancer. Det borde därför vara läge att fatta beslut om en allmän screening av prostata , där t.ex. alla 40-, 50- och 60-åriga män tillfrågas om de vill delta i undersökningen.
I USA testas alla män över 50 år rutinmässigt för att upptäcka eventuell prostatacancer. Resultaten från USA tyder på att tidig upptäckt och behandling av prostatacancer innebär minskad dödlighet i metastaserande cancer.
Inom professionen diskuteras fortfarande nyttan av en allmän prostatascreening. Det framförs tveksamheter eftersom det tidigare inte funnits någon bra behandling. Man har antingen opererat, strålbehandlat, behandlat med hormoner eller cellgift. Efter dessa behandlingar blir många impotenta och en del får besvär med urinläckage. Det framförs även argument om att en allmän kontroll skulle öka kravet på behandling och öka männens oro för de konsekvenser som en tidig men mer osäker diagnos innebär. Nu har emellertid behandlingsteknikerna utvecklats på senare år, vilket innebär att samtliga behandlingsformer som erbjuds i dag i botande syfte uppvisar minskande biverkningar.
Eftersom alltså både undersökningsmetoderna och möjligheterna att behandla prostatacancer således är starkt förbättrade och tidigare negativa effekter av behandlingen delvis kunnat elimineras, är det hög tid för en diskussion i Sverige om det är dags att erbjuda medelålders män prostatacancer-
screening. En sådan screening skulle minska lidande och oro samtidigt som möjligheten att sätta in tidiga insatser skulle öka.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Jan Backman (m) |