Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den alkoholpolitiska inriktningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om svensk alkoholpolitik i EU.
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att tydliggöra begreppet alkoholfritt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om alkoholforskning och genusperspektiv.
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning för att i socialtjänstlagen ålägga kommunerna att tillhandahålla öppna alkoholrådgivningar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om metodutveckling och kvalitetsarbete inom alkoholvården.
Alkoholpolitiken i Sverige har genomgått stora förändringar under de senaste åren. Sverige har under många år bedrivit en restriktiv alkoholpolitik som medverkat till att totalkonsumtionen av alkohol varit lägre i Sverige än i de flesta andra jämförbara länder. Detta i sin tur har lett till att Sverige vid internationella jämförelser kunnat uppvisa en lägre andel alkoholskador och alkoholrelaterade sjukdomar. Denna positiva trend håller nu på att brytas.
Under senare år har den restriktiva alkoholpolitiken steg för steg luckrats upp. Viktiga alkoholpolitiska instrument som begränsningar av tillgänglighet och relativt höga alkoholskatter är satta under stark press. Beslut har således tagits om lördagsöppet över hela landet, införselkvoterna håller successivt på att höjas, tullens och polisens möjligheter att ingripa vid smuggling och andra brott har försämrats, utbudet av restauranger med utskänkning av alkohol har ökat kraftigt och skattesänkningar har genomförts/aviserats. Utvecklingen är entydig: Tillgängligheten till alkohol har ökat dramatiskt under senare år. Nu börjar också alkoholskatterna sänkas. För några år sedan genomfördes en skattesänkning på öl och nu är en skattesänkning på vin aktuell.
Utvecklingen på alkoholområdet är för Vänsterpartiet en viktig folkhälsopolitisk fråga. En mycket allvarlig trend under de senaste åren som nu blivit tydlig är en ökande totalkonsumtion i befolkningen. Denna utveckling kan i sin tur leda till fler alkoholrelaterade skador och sjukdomar. År 1996 räknar ledande forskare i Sverige med att svenska folket drack motsvarande 8,0 liter ren alkohol per invånare och år, inklusive svartspriten. 2000 hade den siffran stigit till 8,4 liter. Då hade ändå svartspriten minskat sin andel av såväl spritkonsumtionen som totalkonsumtionen av alkohol.
Vi kan räkna med att omkring 6 000 personer varje år avlider i följderna av alkoholrelaterade skador och sjukdomar. Det finns alltså betydande risker för att vi med nuvarande utveckling kan få se högre dödlighetstal framöver.
Vänsterpartiet deltog i förberedelsearbetet med propositionen om en handlingsplan för att förebygga alkoholskador och stod bakom denna handlingsplan, vilken lades på riksdagens bord och beslutades våren 2001. Vi stod också bakom de ekonomiska resurser som finns kopplade till handlingsplanen och som löper de närmaste åren.
I handlingsplanen pekas det ut en rad strategiska områden för att minska alkoholens medicinska och sociala skadeverkningar. Det är viktigt med denna ambition att satsa strategiskt och långsiktigt. Med tanke på de stora värden som står på spel, om totalkonsumtionen fortsätter att öka, så vill vi i Vänsterpartiet hålla frågan öppen om behov av ytterligare resurser och insatser i framtiden för att motverka en fortsatt ökad totalkonsumtion. Syftet är att förebygga skador inte minst bland ungdomar och att kunna erbjuda kvalitativ vård och behandling åt människor med missbruksproblem.
Totalkonsumtionsmodellen bygger på att den totala konsumtionen i en befolkning styr andelen alkoholrelaterad ohälsa, alkoholmissbruk, rattonykterhet och alkoholrelaterade dödsfall. Det innebär att högre totalkonsumtion ger ökad förekomst av ovanstående medicinska och sociala skadeverkningar.
I Sverige ökar totalkonsumtionen av alkohol. En aktuell rapport från Stockholms universitet (SoRAD) visar att svenskarnas nuvarande konsumtionsnivå är den högsta på 100 år. Under de senaste 5 åren har den totala konsumtionen ökat med 13 %. Både ökad försäljning på Systembolaget och ökad införsel har bidragit till den höga konsumtionen. Vid beräkningar bedömer forskare att en ökning av totalkonsumtionen på ca 3 % innebär att dödligheten ökar med 82 fall per år, polisanmälda fall av misshandel med 660 fall, fullbordade fall av mord och dråp med 4 fall och rattfylleriet med 2 200 fall.
I anslutning till WHO-konferensen i Stockholm presenterades ett utkast till ECAS, European Comparative Alcohol Study. Resultaten som lades fram visade att de nordiska länderna, exklusive Danmark, har den lägsta alkoholkonsumtionen bland alla. Detta tillskrivs den strikta alkoholpolitik som förts. Klassiska alkoholrelaterade sjukdomar är också mer spridda i länder med hög genomsnittskonsumtion. Forskarna talade därför varmt för en restriktiv alkoholpolitik bl.a. när det gällde skattenivåer.
Vänsterpartiet anser att det är oerhört viktigt att Sverige strävar efter att behålla den traditionellt restriktiva alkoholpolitiken som bygger på ett folkhälsoperspektiv som innebär begränsningar i tillgänglighet och aktiv användning av prisinstrumentet. Det handlar ytterst om levande solidaritet människor emellan.
Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
I samband med Sveriges inträde i EU förespeglade EU-företrädarna att den svenska alkoholpolitiken skulle förbli intakt vid ett svenskt medlemskap. Vänsterpartiet varnade för att Sverige skulle tvingas anpassa sig till EU:s alkoholpolitiska linje vilken innebär att alkoholen betraktas som en näringsfråga, medan vi i Sverige mer sett den som i första hand en folkhälsofråga.Vi kan med facit i hand konstatera att de senaste årens förändringar och nedmonteringar av den svenska alkoholpolitiken har sin grund i EU-medlemskapet. Att talet om att alkoholpolitiken skulle kunna behållas intakt var felaktigt, torde vara uppenbart.
Visst har det skett förändringar och visst har Sverige försökt driva på för att EU i högre grad ska se alkoholen som en folkhälsofråga. Men samtidigt urholkas i vårt eget land den restriktiva alkoholpolitiken, exempelvis genom den sänkta vinskatten som var ett EU-krav. Införselkvoter har ökat och kommer att öka ytterligare, vilket också är resultatet av EU-medlemskapet. Sverige har misslyckats med att bevara den egna politiken och nått ganska måttliga framgångar med att påverka övriga medlemsländer i svensk riktning.
Vid WHO-konferensen i Stockholm, vilken var ett arrangemang i samband med det svenska ordförandeskapet, redovisades larmrapporter om unga människors alkoholvanor och alkoholskador i Europa. Bland yngre män, 15–29 år, är alkohol den vanligaste dödsorsaken och i vart fjärde dödsfall finns en koppling till alkohol. Sammantaget beräknar WHO att 55 000 unga människor i Europa dog av alkoholrelaterade skador och sjukdomar under 1999. Om man då betraktar den svenska utvecklingen i förhållande till andra europeiska länder med en mindre restriktiv alkoholpolitik kan man konstatera att andelen alkoholrelaterade skador, sjukdomar, dödsfall med mera i dessa länder är betydligt högre. Det föranleder Vänsterpartiet att hävda att den svenska restriktiva alkoholpolitiken måste upprätthållas och att Sverige bör verka för att påverka EU i denna restriktiva riktning. Vänsterpartiet anser att Sverige inom ramen för EU-samarbetet aktivt bör driva användning av prisinstrumentet med höjda skatter, att tillgängligheten begränsas inte minst för ungdomar, att reglerna för trafiknykterhetsbrott skärps. Sverige bör dessutom inom ramen för EU-samarbetet verka för begränsning och i förlängningen avveckling av alkoholreklam och marknadsföring av alkohol i EU‑länderna.
Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Det finns fortfarande olika definitioner för vad som räknas som alkoholdrycker. Drycker från 2,25 volymprocent och nedåt räknas som lättdrycker, men är därmed inte alkoholfria. Folköl har en volymprocent från 2,25 upp till 3,5 och betecknas som en alkoholhaltig dryck. Vin och starksprit kan ha en volymprocent från 2,25 och uppåt.
Det råder i dag en allmän missuppfattning om att 2,25 volymprocent och därunder är alkoholfri dryck. Enligt Livsmedelsverket ska även drycker med en volymprocent på 2,25 och därunder märkas med alkoholstyrka. Det finns exempel på att detta inte efterlevs.
Utan en tydlig märkning riskerar människor som är allergiska mot alkohol eller som av andra skäl inte vill ha alkohol att ovetande konsumera alkohol. Det förekommer även att barn bjuds på cider som i vissa fall innehåller 2,25 volymprocent. Rapporter finns om att barn och unga även kunnat berusa sig med hjälp av cider.
Vänsterpartiet anser att det behövs en tydligare definition av vad som skall få kallas alkoholfritt. Inom EU finns en sådan gräns som är 0,50 volymprocent. Vänsterpartiet anser att denna gräns även bör införas i Sverige.
Vänsterpartiet är medveten om att det innebär att även lättöl (1,8–2,1 volymprocent) kommer att betraktas som alkoholhaltig dryck, vilket innebär att det då kan vara olagligt att göra reklam för lättöl. En utredning bör tillsättas med direktiv att tydliggöra begreppet alkoholfritt mot den bakgrund som ges i motionen.
Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Historiskt finns en stark koppling mellan arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen och frikyrkorna. Kampen mot alkoholen och alkoholmissbruket handlade om att värna och politiskt mobilisera utsatta människor inom arbetarklassen. Vissa yrkesgrupper fick under 1800-talet delar av sin lön i alkohol. Resultatet blev i många fall social utslagning och lidande för familjerna. Inte minst kvinnorna drabbades hårt. Den gemensamma kampen blev ett arbete för jämlikhet och jämställdhet.
I dag skiljer sig dryckesmönstren väsentligt mellan olika grupper. Tidigare var både alkoholkonsumtionen och andelen högkonsumenter större i högre socialgrupper. Nu är dock männens totalkonsumtion tämligen lika, medan andelen högkonsumenter är större i de lägre socialgrupperna. Även bland kvinnorna har socialgrupperna närmat sig varandra.
En arbetare har i dag en högre risk för alkoholrelaterad dödlighet, något som kan sättas i samband med den ökade totalkonsumtionen. Vänsterpartiet anser därför att det är angeläget att studera och diskutera alkoholkonsumtion och dryckesmönster ur ett klassperspektiv.
Kvinnors och mäns missbruk av alkohol ser olika ut. Kvinnors alkoholvanor och missbruk betraktas fortfarande alltför ofta utifrån manliga normer, liksom villkor och behov bedöms utifrån manliga kriterier. Forskning, utveckling och insatser har främst ägnats männen och deras alkoholmissbruk. Kultur, normer, lagar och sanktioner har tidigare i stor utsträckning begränsat kvinnors alkoholkonsumtion. Ofta har skam förknippats med alkoholkonsumtion och kvinnor.
Numera lever många kvinnor under ekonomiska och yrkesmässiga förhållanden som mer liknar männens, vilket dessvärre bidragit till att kvinnors alkoholkonsumtion ökat. Skammen hos den kvinnliga alkoholmissbrukaren har dock inte minskat.
Kvinnornas totalkonsumtion av alkohol har alltmer närmat sig männens. Trots det är männens alkoholkonsumtion fortfarande ungefär dubbelt så stor som kvinnornas.
Kvinnor som missbrukar alkohol bedöms i flera avseenden hårdare än män med motsvarande problematik. Den sociala kontrollen är också betydligt hårdare. Detta kan ha en avhållande effekt men kan också innebära ett hårdare fördömande av den som dricker. Den fördömande attityden mot kvinnor som missbrukar alkohol finns både hos kvinnor och män.
Kvinnor som utvecklar ett missbruk blir ofta mycket socialt utsatta. Kvinnor har ofta ett dolt missbruk som kan pågå under en lång tid. När kvinnors alkoholmissbruk förvärras kan den sociala utslagningen ske mycket snabbt och dramatiskt.
Kvinnor med ett långt gånget missbruk utsätts ofta för våld och sexuella övergrepp.
Utslagningen ur viktiga sociala sammanhang som familj, övrigt nätverk, arbete och bostad går då oftare snabbare och är mer definitivt än för männen.
Vänsterpartiet anser att det finns ett stort behov av forskningsinsatser när det gäller unga flickor och vuxna kvinnors alkoholvanor och missbruk. Det behövs därmed ett stort behov av informationsinsatser till dem som arbetar med ungdomar samt till socialtjänst och sjukvårdspersonal.
Det finns skillnader i kvinnors och mäns, flickors och pojkars livsvillkor och en könsmaktsordning till kvinnors och flickors nackdel. Det gäller också i förhållande till alkohol.
Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Sambandet mellan alkohol och våldsbrott är mycket starkt, vilket bland annat visats i en rad rapporter från Brottsförebyggande rådet, BRÅ. Ett sådant nära samband gäller våld mot kvinnor i familjer eller i nära relationer där gärningsmannen är alkoholpåverkad. Eckart Kuhlhorn, ledande alkoholforskare, har uppskattat att upp emot 80 % av alla våldsbrott utförs av alkoholpåverkade personer, varav män är i kraftig majoritet.
Detta samband är viktigt att återkommande påminna om i samhällsdebatten. När åtgärder vidtas som innebär att alkoholen görs mer lättillgänglig och blir billigare, är risken överhängande för att andelen våldsbrott med berusade gärningsmän ökar. Det drabbar inte minst kvinnor och barn. De som förespråkar minskade restriktioner samt billigare och mer lättillgänglig alkohol bör samtidigt kunna ge svar på hur de avser att motverka den ökade andelen våldsbrott som följer på en alkoholliberal politik.
Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU, har i sin senaste rapport om vård och behandling av alkoholskador visat på att alkoholskador kan förebyggas. Det är väl dokumenterat att s.k. miniintervention – att identifiera riskfylld konsumtion m.m. – leder till minskad alkoholkonsumtion och därmed minskade alkoholskador.
Enligt SBU är det en enkel metod men den används inte i den utsträckning som det finns behov och möjlighet till.
Även Alkoholkommissionen framhåller öppna alkoholrådgivningar som den främsta vårdformen för tidiga insatser och individuellt förebyggande arbete.
Som tidigare nämnts så ökar totalkonsumtionen av alkohol i Sverige. Vänsterpartiet förutspår att den kommer att fortsätta att öka allteftersom den restriktiva alkoholpolitiken delvis överges. Mot den bakgrunden är det än mer angeläget med en väl utbyggd öppenvård i kommunerna.
Kommunerna är de som har ansvaret för det förebyggande missbruksarbetet samt vård av alkoholmissbrukare. Vänsterpartiet anser att det bör utredas att kommunerna åläggs i socialtjänstlagen att tillhandahålla öppna alkoholrådgivningar, motsvarande vad som i dag gäller för familjerådgivning. Det finns goda exempel från en del kommuner i Sverige, men det är otillräckligt utbyggt idag. Eftersom förutsättningarna skiftar och regionala skillnader finns mellan kommunerna, kan det vara fullt möjligt att mindre kommuner har en gemensam mottagning.
Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Behandlingshem och annan institutionsvård kan inte helt ersättas av öppenvård. För vissa människor är missbruket så allvarligt att det är risk för liv och hälsa. Det kan även i vissa perioder vara nödvändigt att bryta upp från den sociala miljön för att ge möjlighet till självreflektion och bryta en destruktiv livssituation.
Den behandlande institutionsvården har under en tid varit eftersatt, inte minst p.g.a. kommunernas svåra ekonomiska situation, varför metodutveckling och kvalitetsarbete stannat av. Vänsterpartiet anser att det nu är viktigt att lyfta fram dessa frågor igen och att inte minst utveckla dessa verksamheter ur ett könsperspektiv.
Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Elanders Gotab, Stockholm 2001
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Rolf Olsson (v) |
|
|
Ingrid Burman (v) |
Ulla Hoffmann (v) |
|
Lena Olsson (v) |
Sven-Erik Sjöstrand (v) |
|
Claes Stockhaus (v) |
Carlinge Wisberg (v) |
|
Alice Åström (v) |