Riksdagen begär att regeringen låter utreda konsekvenserna för kroniskt sjuka av upphandling av sjukvård.
Under 90-talet infördes en rad nya idéer om hur sjukvården skulle organiseras och bedrivas. En idé var att sjukvård skulle ses som vilken produkt eller tjänst som helst och att s.k. producenter och leverantörer inom området skulle offerera sina tjänster och att dessa offerter skulle jämföras både vad gäller kvalitet och framförallt vad gäller pris. Eftersom sjukvårdens resurser inte längre tycks räcka till har priset från anbudsgivarna vägt mycket tungt.
Det är naturligtvis helt riktigt att effektivisera sjukvården och försöka uppnå bästa möjliga sjukvård för pengarna, men hur påverkar systemet med upphandling dem som sjukvården är till för, d.v.s. patienterna.
För kroniskt sjuka patienter kan varje ny upphandlingsomgång betyda att de trygga och inarbetade vårdkedjorna bryts upp, kunskap och lång erfarenhet hos personal inte tas tillvara och att patienterna får en mindre tillgänglig och mer otrygg vård än tidigare, vilket påverkar hela livskvaliteten. Det kan betyda att kroniskt sjuka med behov av kontinuerlig vård och tät kontakt med sjukvården måste vända sig till ny vårdgivare vart tredje år. De etablerade kontakterna bryts upp och patienterna kan uppleva att de måste börja om på nytt för att etablera kontakt med en ny personalgrupp och bygga upp förtroende för de nya vårdgivarnas kompetens.
|
Stockholm den 28 september 2001 |
|
|
Laila Bjurling (s) |