Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att läkarnas arbetssituation och arbetstider blir föremål för utredning med syfte att bättre reglera deras arbetsförhållanden så att utbrändhet förebyggs och vården blir säkrare och bättre för patienterna.
Läkare är en arbetstagargrupp som befinner sig under extrem press och stress. Situationen är i vissa fall självvald. Läkarförbundet har sagt nej till regleringar av arbetstiden. Den viktigaste orsaken är att detta skulle kunna innebära lägre inkomster för många läkare. Detta argument bör inte accepteras.
Överansträngda, sönderstressade läkare som dessutom lider av sömnbrist utgör nämligen inte bara en fara för sig själva utan även för sin omgivning och sina patienter.
Vi låter inte piloter som flyger passagerarplan arbeta under vilka omständigheter som helst. Det är nämligen av största vikt att deras koncentration och reaktionsförmåga är på högsta nivå. Även läkare styr över liv och död. Varför accepterar vi då att läkare arbetar upp till 48 timmar i sträck utan sömnpauser?
Utöver att orimligt långa arbetspass är tillåtna är det dessutom accepterat att läkare som arbetar inom offentlig sektor driver privata kliniker vid sidan om. Självfallet innebär arbete på privatklinik ännu mindre regleringar av arbetstiden, särskilt när läkaren är chef på kliniken och själv reglerar sin arbetstid.
Ytterligare ett argument för att reglera arbetstiden är att de senaste årens nedskärningar orsakat brist på vårdbiträden, undersköterskor och sjuksköterskor som tidigare skött arbetsuppgifter som nu inte hinns med eller som utförs av kvarvarande sköterskor och/eller läkare.
|
Stockholm den 27 september 2001 |
|
|
Hillevi Larsson (s) |