Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av medicinsk fotvård för funktionshindrade.
Det finns grupper av funktionshindrade som har speciella behov av en väl fungerande medicinsk fotvård. Framför allt gäller det diabetiker, reumatiker, psoriasissjuka, hjärt- och kärlsjuka samt personer som lider av neurologiska handikapp.
Endast ett fåtal sjukvårdshuvudmän har tillgodosett dessa gruppers behov av medicinsk fotvård. Några har gjort det endast delvis. Tillgång till medicinsk fotvård, och ibland också handvård, kan ha en livsavgörande betydelse som för t.ex. diabetiker. För de flesta är tillgången till medicinsk fotvård av avgörande betydelse för att funktionshinder inte skall uppstå och för att man skall kunna leva ett normalt liv utan sjukskrivningar och inläggning för slutenvård.
För att ”lösa” problemet med bristande tillgång till medicinsk fotvård förekommer det att remisser skrivs ut till fotvårdare som saknar medicinsk kompetens. Allvarliga felbehandlingar kan bli följden.
Endast i undantagsfall ryms behandlingsavgiften för medicinsk hand- och fotvård inom högkostnadsskyddets ram. Avgifterna för behandling varierar kraftigt mellan sjukvårdshuvudmännen. Det är inte självklart att den medicinska fotvården betraktas som sjukvårdande behandling av sjukvårdshuvudmännen. Avgiften hos privata fotvårdare, som ofta saknar såväl remissavtal med sjukvårdshuvudmannen som medicinsk kompetens, är mångdubbelt högre än avgiften för sjukvårdande behandling och slår därför hårt mot redan utsatta patientgrupper.
Det är således valet av bostadsort som avgör tillgången till medicinsk fotvård. Det rimmar illa med hälso- och sjukvårdslagens mål om vård på lika villkor för hela befolkningen.
Lagstiftningen bör utformas så
att den ålägger sjukvårdshuvudmännen att tillgodose behoven av medicinsk fotvård för funktionshindrade som diabetiker, reumatiker, psoriatiker, hjärt- och kärlsjuka samt neurologiskt skadade,
att avgiften för medicinsk fotvård skall vara densamma som för sjukvårdande behandling,
att avgiften skall ingå i högkostnadsskyddet.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Laila Bjurling (s) |
Sonja Fransson (s) |