Motion till riksdagen
2001/02:So377
av Mikael Oscarsson och Stefan Attefall (kd)

Familjepolitiken


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att anta ett familjeprogram för hur familjen skall stödjas.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att se över vilka regler som missgynnar familjer och äktenskap.1

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inrättandet av en familjeminister.

1 Yrkande 2 hänvisat till LU.

Motivering

Familjen är avgörande för ett fungerande samhälle. Idag kommer det rapporter från ungdomsmottagningar, skolor och sociala myndigheter om att antalet rotlösa barn och ungdomar ökar. Många av dem har gått miste om en trygg uppväxt. Har det ett samband med att många familjer spricker? Vad kan samhället göra?

I Sverige finns det en tendens att bara se till individen. Samhället är berett att satsa på barn, ungdomar, kvinnor och äldre. Men det är få som ser familjen som en enhet som behöver stärkas. Den brittiska Labourregeringen har ett tankesätt om familjen som är intressant. De har formulerat ett program som handlar om stöd till dagens utsatta familj.

Labourregeringen visar vägen

Låt oss få citera: ”Vi vill stärka den äktenskapliga institutionen och hjälpa till så att fler äktenskap lyckas. Visserligen finns det i dag många ensamstående föräldrar som uppfostrar sina barn minst lika framgångsrikt som någon fullständig familj. Men äktenskapet är ändå den säkraste grunden för barns uppväxt och den samlevnadsform som majoriteten av befolkningen väljer. Familjen behöver stöd både praktiskt och ekonomiskt, när det gäller utbildning, hälsa, social service, lag och ordning.”

Labourregeringen insett att nästan allt regeringen gör har en inverkan på familjer: den kan hjälpa familjer, försumma dem och till och med skada dem. Därför måste alla beslut som regeringen tar konsekvensbeskrivas utifrån hur familjerna drabbas.

Samhällets positiva stödjande roll, mera angelägen än någonsin, är den nya engelska linjen. Konkret betyder det att alla familjer ska ha tillgång till familjerådgivning, att barnfattigdomen bekämpas, att äktenskapen stärks och att allvarliga familjeproblem som våld och tonårsgraviditeter ska hanteras på ett effektivt sätt.

Jag tror att vi skulle behöva motsvarande tankesätt i Sverige. Några fakta från svenska familjer talar sitt tydliga språk. Varje år skiljs cirka 50 000 par. Därmed har Sverige Europas och förmodligen världens högsta skilsmässofrekvens. Enligt kommittén Välfärdsbokslutets ordförande Joakim Palme (DN 21/8 2001) träffar vart tredje skilsmässobarn inte ena föräldern. Enligt kommittén är förekomsten av psykosomatiska besvär relativt vanliga bland svenska barn och ungdomar. Var tredje 10–18-åring har flera gånger i veckan huvudvärk, magont eller sömnsvårigheter. Det är vanligt bland svenska barn att känna sig att känna sig stressade.

Föräldrautbildning

Enligt lag ska familjerådgivningsbyråer finnas i landets alla kommuner. Det är bra, men det räcker inte. Ca 30 000 söker varje år hjälp och köerna är ofta långa. Ökade resurser måste satsas på familjerådgivning och föräldrautbildning. Ett barnomsorgskonto som ger möjlighet att välja att själv ta hand om barnen när de är små bör införas. Kristdemokraterna utvecklar detta i sin budgetmotion. Just efter första barnets födelse är påfrestningarna stora och skilsmässorisken kraftigt förhöjd. Då behövs allt stöd och då är man dessutom mest motiverad för en föräldrautbildning som stärker den nya familjebildningen. En sådan utbildning borde erbjudas föräldrarna såväl genom mödra- som barnavårdscentralen.

Ekonomiska aspekter

I flera fall är det också ekonomisk lönsamt att skiljas. Förmögenhetsbeskattningen gynnar sambopar utan barn framför gifta och sambopar med barn. Vid bedömning av bostadsbidrag är det oftast en nackdel för sammanboende att bli likabehandlade med makar, eftersom behovsprövning då sker på den sammantagna inkomsten. Dessa regler som innebär att människor förlorar ekonomiskt på att gifta sig, eller vinner på att skilja sig, måste ändras.

Regeringen borde också överväga möjligheten att inrätta en familjeminister med övergripande ansvar för frågor som rör familjen.

Stockholm den 3 oktober 2001

Mikael Oscarsson (kd)

Stefan Attefall (kd)