Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att dom med sluten ungdomsvård omedelbart måste verkställas.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det behövs både metodutveckling och individuella vårdplaner och en bättre uppföljning av dokumentationen för dem som döms till vård i socialtjänsten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det behövs en bättre och utökad samverkan mellan sociala myndigheter, Statens institutionsstyrelse, barn- och ungdomspsykiatrin och domstolarna för att göra och följa upp vårdplanerna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det behövs en översyn av lagen om vård av unga och samhällstjänstbegreppet.
1 Yrkande 1 hänvisat till JuU.
När det gäller ungdomar som döms till sluten vård (LSU) eller till vård i socialtjänst har verkställigheten inte blivit vad målsättningen förespråkade. Antalet ungdomar som döms har ökat kraftigt.
Sedan 1 januari 1999 ansvarar SIS (Statens institutionsstyrelse) för den nya ungdomspåföljden sluten ungdomsvård. När denna verksamhet fördes över från Justitiedepartementet till Socialdepartementet anslogs medel för att driva 10 behandlingsplatser för ungdomar som dömts till sluten ungdomsvård.
Redan 1999 ökade antalet dömda till sluten ungdomsvård och behovet var 15 platser. Vid utgången av år 2000 hade behovet stigit till 59 platser.
Vården kräver mindre enheter, hög personaltäthet och specialkompetens och dessutom lokaler som uppfyller höga krav på säkerhet. Detta har ställt stora krav på myndigheten att fylla på med alla dessa krav och sedan inte ha tillräckliga resurser till det. Denna verksamhet bringar inga intäkter utan bara kostnader. Den har trängt ut och tagit platser i anspråk som egentligen varit avsedda för vård av unga (LVU). Ungdomar som vårdas enligt LVU är placerade i denna vård av kommunerna och dessa får betala ca 2 000–4 000 kr per vårddygn för denna vård. Detta ger intäkter men det gör inte vården av dem som döms till sluten vård (LSU). Detta har fått till följd att det varit svårt för kommunerna att placera ungdomar enligt lagen om vård av unga (LVU). Det har även lett till stora underskott i SIS verksamhet.
Detta har blivit en stor ”ond cirkel”. Vid besök som justitieutskottet gjorde i en av Stockholmskommunerna under våren framkom att en yngling som blivit dömd till sluten ungdomsvård fortfarande efter mer än ett halvår inte kunnat placeras därför att det inte fanns platser, utan denne fortsatte sin brottsliga verksamhet. Detta är grova signaler som måste brytas.
När ungdomar begår brott har de förtur i utredning, och åtal ska väckas inom 6 veckor för att de ska förstå samband mellan gärning och straff. Då måste verkställigheten också komma omedelbart. Ungdomar som döms till sluten vård måste omedelbart placeras i sluten ungdomsvård.
Justitieutskottet har haft en hearing under året som gått om ungdomar som döms till vård inom socialtjänsten. Vid denna framkom att det finns brister som behöver rättas till. Enligt Socialstyrelsen är kunskapen vag och det finns för få länsstyrelsebeskrivningar, trots att det är länsstyrelserna som är tillsynsmyndighet. Visserligen är dokumentation en självklarhet, men den fungerar inte. Det behövs både metodutveckling och individuella vårdplaner samt en bättre uppföljning av dokumentationen för dem som döms till vård i socialtjänsten.
Det behövs en bättre och utökad samverkan mellan sociala myndigheter, Statens institutionsstyrelse, barn- och ungdomspsykiatrin och domstolarna för att göra och följa upp vårdplanerna.
Lagen om vård av unga behöver ses över. Det ser väldigt olika ut i olika kommuner, det ges olika signaler. Det behövs en ökad samsyn och ett klarare signalsystem. Begreppet ungdomstjänst måste få ett innehåll, annars får det inte avsedd effekt. Det är viktigt att ge ungdomarna tydliga signaler på vad som gäller för att både förebygga och stävja ungdomsbrottligheten.
|
Stockholm den 2 oktober 2001 |
|
|
Gunnel Wallin (c) |