Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillsätta en särskild beredning som kan komplettera Narkotikakommissionen.
Socialministern har i en riksdagsdebatt sagt att ”på tio år skall vi försöka skapa ett narkotikafritt Sverige”. Det är en bra ambition. En nationell handlingsplan för att förebygga missbruk av narkotika kommer enligt planerna i december. Sannolikt kommer Narkotikakommissionens slutbetänkande att ligga till grund för propositionen. Det är ett problem om regeringen allt för ensidigt går på kommissionens linje.
Enligt Walter Kegö, chef för narkotikaroteln vid Rikskriminalpolisen, och Sven Alhbin, ordförande för Svenska Narkotikapolisföreningen, är narkotikaläget i Sverige värre än vad Narkotikakommissionen gör gällande.
Kommissionen brister, enligt Kegö och Alhbin, när det gäller konkreta förslag och praktiska åtgärder. Endast fyra förslag till lagändringar föreslås. De förstärkningar som föreslås är otillräckliga.
Kegö och Alhbin ger själva, från sina perspektiv, en rad förslag som bör finnas med i en proposition. De viktigaste kraven är följande:
Specialiserade narkotikaenheter bör inrättas inom varje län eller region. Flera sådana försvann i samband med närpolisreformen vid mitten av 1990-talet.
Polisens och tullens metoder och befogenheter för avancerad spaning mot grov narkotikabrottslighet, t ex hemlig avlyssning, bör utvecklas och utvärderas fortlöpande.
Narkotikastrafflagens nuvarande definition av narkotika, där de reglerade preparaten anges genom uppräkning på särskilda förteckningar, bör vidgas och kompletteras med en verkansdefinition som omfattar även andra droger med uppenbart narkotikalik effekt. Redan idag cirkulerar droger i Sverige som har sådana effekter utan att polisen kan ingripa.
Flunitrazepam (Rohypnol m fl medel) har fått allt större användning som våldsdrog, både bland våldsverkare för att öka aggressiviteten inför brott men även för att droga människor i syfte att utsätta dem för sexuella närmanden, rån eller liknande övergrepp. För att minska tillgängligheten av dessa medel samt skärpa synen på brottslig hantering av dessa medel bör de överföras till narkotikaförteckning I, så att de ej längre får användas i medicinskt syfte.
Gammabutyrolakton (GBL) och butandiol kan i praktiskt missbruk ersätta den nyligen narkotikaklassade drogen gammahydroxybutyrat (GHB). Eftersom medlen har en betydande användning inom teknisk industri kan de ej regleras som narkotika. De bör emellertid ställas under kontroll som hälsofarliga varor för att hindra spridning till missbruk.
Genom att konsumtion av hälsofarliga varor i dag är straffri får polisen ej använda urinprov för att undersöka påverkan med sådana medel. Eftersom de ämnen som f n är reglerade som hälsofarliga varor i allt väsentligt har samma ruseffekter och yttre verkningar som narkotika kan det vid en ytlig besiktning vara svårt att avgöra vad en person är påverkad av. För att urinprov och liknande tvångsmedel skall kunna användas bör även olovligt bruk av hälsofarliga varor kriminaliseras. För detta talar även behovet att markera att ingen olovlig befattning med sådana varor skall accepteras av samhället.
Dagens praxis med böter för ringa narkotikabrott är föga ändamålsenlig och har ringa avhållande effekt. För att ge domstolarna ökat utrymme att döma till annan påföljd, exempelvis skyddstillsyn i förening med föreskrifter om drogfrihet och regelbundna drogtester, bör maximistraffet för ringa narkotikabrott höjas.
Lagstiftningen om förverkande av tillgångar som åtkommits genom brottslig verksamhet bör ändras så att möjligheterna till förverkande ökas. Under särskilda omständigheter bör omvänd bevisföring kunna tillåtas.
Särskilda insatser bör införas inom samtliga fängelser eller andra institutioner inom kriminalvården för att hålla samtliga intagna narkotikafria och därmed underlätta deras återgång till en drogfri tillvaro i samhället. Drogtester bör användas i ökad utsträckning. Intagna bör endast få tillgodoräkna sig påvisat drogfri tid som avtjänad tid, så att den tid som förflutit mellan drogfritt test och drogpositivt test ej får avräknas.
Lagen om vård av missbrukare (LVM) och praxis bör ändras så att polismyndighet kan göra fler omedelbara omhändertaganden för att bryta ett pågående missbruk.
Om regeringen menar allvar med ”ett narkotikafritt Sverige” måste den nu tillsätta en särskild beredning för att fylla de luckor som Narkotikakommissionen lämnat, särskilt i fråga om nya lagar. Den måste redan nu rusta för den fortsatta kampen. Regeringen bör återkomma med förslag kring dessa frågor.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Mikael Oscarsson (kd) |