Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om mål för äldrepolitiken.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att göra vård- och omsorgsyrken mer attraktiva.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om de dementas situation att utbildning av specialister, främst geriatriker och psykiatriker, prioriteras och att familjeläkare ges möjligheter till vidareutbildning med inriktning mot åldersrelaterade sjukdomar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förebyggande hälsoarbete.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att insatser görs med målsättning att förbättra anhörigvården.
Trygghet för äldre innebär inte bara behovet av att vara trygg ute på gator och torg. Det innebär också att känna trygghet i boendet, oavsett om det är hemma eller i särskilt boende. Det innebär även att känna trygghet i vården och i omsorgen.
Att utveckla tryggheten innebär att möta behov i form av att organisera vård och omsorg så att de gamla får möta samma personal så ofta det är möjligt och rimligt i förhållande till organisationen. Det är också viktigt att stödja frivilligorganisationers och anhörigas strävan att vara delaktiga i de äldres vardag.
Att göra vård- och omsorgsyrkena attraktivare är nödvändigt för att möta framtida rekryteringsbehov. Detta kan ske på flera olika sätt. En decentralisering av ansvar och resurser medverkar till att vård- och omsorgspersonalen blir mer delaktig i helheten. Arbetsorganisationen kan behöva förändras. Trycket på vårdpersonalen har gått så långt att många inte orkar mer. Långtidssjukskrivningarna ökar och mest drabbade är kvinnorna som i huvudsak har sin arbetsplats inom vård och omsorgen. För att bryta denna nedåtgående spiral bör arbetstiden trappas ned med bibehållen lön för dem som passerat 58 års ålder. Detta kan möjliggöra att fler arbetar kvar inom vården och samtidigt kan detta bidra till att färre blir utbrända. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Utbildningsnivån är också en nyckelfråga för att höja attraktionsvärdet för vård- och omsorgsyrket. För att arbeta inom särskilda boenden bör man minst vara utbildad undersköterska. Man ska även kunna komplettera sin utbildning för att få kompetens att handha viss läkemedelshantering.
Det ska också finnas möjligheter till kvalificerad yrkesutbildning efter gymnasiet för vårdpersonal. Vid antagning till vård- och omsorgsutbildning ska det ställas höga krav på den sökande. Förutom betygsintagning bör även lämpligheten bedömas genom intervjuer och praktikperiod. Detta bör ges regeringen tillkänna.
På grund av att vår medellivslängd ökar och antalet gamla blir fler och fler kommer också demenssjukdomarna att öka kraftigt i vårt samhälle under den närmaste framtiden. Beräkningar finns att det i Sverige år 1990 fanns omkring 100 000 människor med måttlig till svår demens. Det motsvarar ca 6,4 procent av alla personer som är 65 år och äldre. År 2025 beräknas antalet ha ökat till ca 154 000, och då motsvarande 7,5 procent av samma åldersgrupp.
Demenssjukdom bör betecknas som en folksjukdom. Symtom som minnesstörning, nedsatt förmåga till abstrakt tänkande, språkstörning och nedsatt initiativförmåga hör till. Alla människor ska därför ha möjlighet att få en diagnos för att kunna erhålla adekvat vård och omsorg. Så är inte fallet idag, beroende bl.a. på brist på specialistutbildade läkare, främst geriatriker och psykiatriker. För att täcka kommande behov för de demenssjuka måste utbildning prioriteras för nämnda grupp. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Äldre människor är överrepresenterade i olycksstatistiken, även vad avser olyckor med dödlig utgång. Genom information och enkla åtgärder i hemmet kan många fallskador undvikas och de gamla får en bättre livskvalitet. Satsningar på friskvård från samhället eller via frivilligorganisationerna kan bl.a. vara ökad kunskap om kostens innehåll.
Att stimulera äldre människor till ökad rörlighet genom t.ex. promenader är bra både för den psykiska och fysiska hälsan. Speciellt äldre kvinnor bör uppmärksammas eftersom de ofta lider av benskörhet, sk. osteoporos. Att kunna mäta sin bentäthet via landstingen för att utröna vilka som är i farozonen är att arbeta förebyggande. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Utan de anhörigas insats i vården skulle inte omsorgen om de äldre klaras av. Idag sköts två tredjedelar av all omvårdnad av anhöriga. Många av dem kombinerar detta med ordinarie förvärvsarbete. Denna ”tysta omsorg” har stor betydelse för de äldres sociala välbefinnande och livskvalitet. Deras insatser för sina anhöriga innebär att färre platser nyttjas inom äldreboendet och sjukvården.
För att den anhörige ska orka med måste det finnas tillgång till växelvård. Det är en trygghet för båda parter. Förbättrade regler för hemvårdsbidrag och ökade möjligheter för närstående att anställas är viktigt. Det bör även ske en utvidgning av kretsen av dem som har rätt att vara anhörigvårdare med ersättning från försäkringskassan. Vad som ovan anförts om anhörigvården bör ges regeringen tillkänna.
|
Stockholm den 1 oktober 2001 |
|
|
Viviann Gerdin (c) |
Rigmor Stenmark (c) |