Ensamstående föräldrars situation

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till en handlingsplan för att åtgärda de ensamstående föräldrarnas situation.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kommunala projekt och utvecklingsinsatser för att stödja ensamstående föräldrar med anledning av kommunernas skyldigheter att efterleva barnkonventionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att som förebyggande insats initiera gruppverksamheter för unga, lågutbildade och arbetslösa mödrar till hjälp för återuppbyggnad av självförtroende och att utarbeta individuella framtidsplaner där studie- och yrkesinriktning ingår.

Motivering

Forskarna i kommittén Välfärdsbokslut överlämnade i augusti 2001 sin rapport till regeringen där de konstaterar att de redan svaga får det allt sämre.

De flesta grupperna i samhället lever idag under samma eller bättre villkor än vid 1990-talets början, skriver forskarna. Det gäller dock inte de ensamstående mammorna. Deras inkomst var 1998/99 lägre än de var 1990 och 60 procent av dem hade svårigheter att få ekonomin att gå ihop. De ekonomiskt svagaste i gruppen är också de som oftast utsätts för brott, i synnerhet våld. Bland ensamma mammor med socialbidrag har en fjärdedel varit utsatta för våld eller hot under det senaste året. Motsvarande andel bland övriga ensamstående mammor är 7 procent. Detta är inte acceptabelt. Klyftorna i samhället ökar. Samhället står nu inför en utmaning som innebär att socialpolitiskt utnyttja de lärdomar som vi fått under 1990-talets utveckling och söka medel för att motverka att redan missgynnade grupper drabbas ännu hårdare än andra av dåliga tider som vi inser kommer i lågkonjunkturens spår.

Under perioden 1994 till 1998 genomfördes ett saneringsprogram som innebar att alla samhällsmedborgare skulle vara med och spara. Enligt undersökningar som gjorts bland annat av LO:s ekonomer samt Barnombudsmannen har man konstaterat att barnfamiljerna har drabbats hårdast och av dessa har ensamstående mammor fått det katastrofalt mycket sämre.

Statsrådet Anna Hedborg tillsatte 1995 en utredning för att belysa konsekvenserna av förändringarna i transfereringssystemen för ensamstående föräldrar. Arbetsgruppen konstaterade följande: Ensamföräldrarna har väsentligt lägre inkomster än sammanboende föräldrahushåll även med hänsyn tagen till hur många som ska leva på inkomsten. Detta beror dels på att huvuddelen är kvinnor som generellt har lägre inkomster än män, dels på att kvinnor deltidsarbetar i större utsträckning än män, högre arbetslöshet och lägre andel som tillhör arbetskraften. De olika formerna av bidrag spelar större roll för de ensamboende föräldrarna än för de sammanboende.

Andra bidragande orsaker till ensamförälderns svåra situation är minskade inkomster och det faktum att ensamstående med små barn varit de som i högre utsträckning än andra förlorat fotfästet på arbetsmarknaden under lågkonjunkturen. Statistiska centralbyrån redovisar i Arbetskraftsundersökningen att cirka 59 000 ensamstående kvinnor med barn under 7 år och cirka 65 000 ensamstående kvinnor med barn i åldern 7 till 16 år var arbetslösa 1999. De relativa arbetslöshetstalen var 12,9 procent respektive 7,6 procent.

Den 1 januari 1998 ändrades biståndsparagrafen i socialtjänstlagen (1980:620). Ekonomiskt bistånd (försörjningsstöd) ges enligt en för hela riket gemensam riksnorm. Riksnormen omfattar livsmedel, kläder och skor, lek och fritid, förbrukningsvaror, hälsa och hygien samt dagstidning, TV-licens och telefon. I förekommande fall ska också försörjningsstöd ges till skälig kostnad för boende, hushållsel, arbetsresor, hemförsäkring, läkarvård, akut tandvård, glasögon samt medlemskap i fackförening och arbetslöshetskassa. Riksnormen fastställs årligen i förordning från regeringen. Enligt lagen (1996:1030) om underhållsstöd kan ett barn vars föräldrar inte bor tillsammans få underhållsstöd med högst 1 173 kronor per månad. Underhållsbidraget betalas till den förälder som barnet bor hos. Kommunerna hanterar självständigt behovsprövningen av försörjningsstöd. I det förslag som regeringen lagt fram i sin budgetproposition om höjt barn- bidrag finns ingen skrivning om hur detta förslag ska kunna ge ensamstående mammor mer i plånboken. Barnbidrag är ett tillskott i ekonomin som i sin helhet reducerar försörjningsstödet, vilket innebär att försörjningsstödet minskar när barnbidraget höjs. De vackra löftena om mer pengar till de sämst ställda gäller inte ensamstående föräldrar.

Enligt Statistiska centralbyråns, SCB, statistik kan också konstateras att ensamstående fäder har högre faktorinkomster (faktorinkomst = löneinkomster samt inkomster av näringsverksamhet och kapital) än ensamstående mödrar – som genomsnitt 180 800 kronor per år mot 96 600 kronor för kvinnorna. Detta beror på att männen heltidsarbetar i större grad än kvinnorna enligt SCB. Även med begränsning till heltidsarbetande har mödrarna genomgående lägre faktorinkomster. Ensamhushållen mottar i genomsnitt mer i bidrag än vad de betalar i skatt. I 95 procent av ensamhushållen understiger dock inkomsterna medianinkomsten för samtliga hushåll.

Trots att vi haft en lång högkonjunktur och det har gått bra för Sverige enligt alla bedömare befinner sig många ensamföräldrar utanför den ordinarie arbetsmarknaden. Långa perioder av sjukskrivning, socialbidragsberoende och dålig utbildning medför bristande självkänsla och leder inte sällan till en ond cirkel av växande passivitet och sjunkande självförtroende. Här behövs direkta insatser som syftar till att överbrygga känslan av utanförskap, isolering och fattigdom och istället skapa en känsla av att man duger och att det finns möjligheter till en ny start. Reella möjligheter att skapa en tillvaro med arbete och egen inkomst måste finnas. Erfarenheten visar att den rundvandring som arbetsmarknadspolitiska åtgärder gett på intet sätt skapat självförtroende eller känslan av att duga, snarare tvärtom. Till sist har åtgärden enbart blivit något nödvändigt ont som man måste ta sig igenom för att få nya stämplingsdagar. Många ensamstående föräldrar har en god kontroll över sin livssituation men kan ändå ha ett stort behov av sociala kontakter för ömsesidigt stöd och utbyte av gemensamma erfarenheter. I en intervjuundersökning gjord av Folkhälsoinstitutet som presenteras i dess rapport (1994:24) belyses de ensamma mammornas behov av kontakt. Ensamstående mammor säger att de har behov av socialt och psykologiskt stöd, det stöd som kan ges av andra föräldrar i liknande situation. Enligt statsmakten ska högre krav ställas på kommunerna så att dessa ska leva upp till barnkonventionen om alla barns lika rättigheter. I artikel 3 angående resursfrågan står nämligen följande:

Konventionsstaterna åtar sig att tillförsäkra barnet sådant skydd och sådan omvårdnad som behövs för dess välfärd, med hänsyn tagen till de rättigheter och skyldigheter som tillkommer dess föräldrar, vårdnadshavare eller andra personer som har lagligt ansvar för barnet och ska för detta ändamål vidta alla lämpliga lagstiftnings- och administrativa åtgärder.

Uppenbarligen kan inte ensamföräldern ge sitt barn samma möjligheter och standard utifrån sin ekonomiska situation. Den ansträngda ekonomin med psykisk press och känsla av otillräcklighet riskerar att påverka barnen vilket inte kan accepteras och inte är i överensstämmelse med de intentioner som ges i barnkonventionen. Denna utveckling måste noggrant följas, särskilt när det gäller situationen för barn som lever med en ensamstående förälder och barn i invandrarfamiljer. Detta för att förhindra att prioriteringar görs som ytterligare försämrar den ekonomiska situationen för dessa grupper.

Som vanligt är förändringarna många för hushållen efter det att budgetpropositionen lagts fram i september 2001. Det är mycket godispengar som delas ut och alla vet att detta beror på att det är valår nästa år. Men det finns undantag. Än en gång har regeringen glömt de ensamståendes ekonomiska situation. Bäst blir det för de småbarnsföräldrar som har sina barn på dagis och fritids. En familj med två barn och normala inkomster får cirka 2 500 kronor mer i plånboken per månad. Motsvarande familj med höga inkomster får 3 800 kronor mer i plånboken per månad. Ensamföräldern med två barn på fritids får 740 kronor mer i plånboken per månad. Detta är förvånansvärt då regeringen gång på gång i sina regeringsförklaringar förklarar att barnen ska stå främst.

Olof Palme sa: ”Den enda praktiska anknytningen till framtiden som vi egentligen har är barnen.” Det är sant och rapporter från olika sammanhang visar att barn av idag har en tuff uppväxt. Därför är det nödvändigt att ta barns och ungdomars uppväxtvillkor på allvar. Det är avgörande för hur framtidens Sverige kommer att se ut.

Mot bakgrund av det som angivits i motionen ser vi det som angeläget att åtgärda ensamstående föräldrars situation. Ensamstående mammor har det sämre än pappor och de mest utsatta är framför allt yngre, lågutbildade mödrar. Dessa har drabbats särskilt hårt av den ekonomiska krisen enligt samtliga bedömare. Det är hög tid att regeringen tar till sig vad som står i SCB:s, Folkhälsoinstitutets rapport, LO:s rapport, Barnombudsmannens rapport, Välfärdsprojektets kunskaps- och faktaskrift om ensamföräldrarna – en utsatt grupp – och tar fram en handlingsplan för att åtgärda de ensamstående föräldrarnas situation.

Stockholm den 1 oktober 2001
Ragnwi Marcelind (kd)	Maria Larsson (kd)