Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att genomföra en utvärdering av självmordsstatistiken bland unga och vilka orsaker som ligger bakom självmorden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att vidta åtgärder för att intensifiera stödet till barn som förlorar en förälder genom självmord.
En undersökning gjord av Rädda Barnen visar att ett omhändertaget barn löper större risk än sina jämnåriga att dö ung. Självdestruktivt beteende är den främsta orsaken till den förhöjda risken. Enligt undersökningen ökar denna risk både hos pojkar och flickor från femtonårsåldern. Det framkommer också att flickor reagerar starkare än pojkar på dåliga hemförhållanden. Dödsrisken bland omhändertagna kvinnor mellan 18 och 24 år var fyra gånger större än bland jämnåriga kvinnor och tre gånger större bland män. De vanligaste dödsorsakerna är olyckor, självmord eller förknippade med alkohol eller droger. Rädda barnens undersökning omfattade 13 000 barn som omhändertagits mellan åren 1993 och 1997.
Bris, barnens rätt i samhället, fick under år 2000 156 217 samtal från barn och ungdomar till Barnens hjälptelefon. Av dessa fördes statistik på 17 431 samtal. De barn som ringer till Bris ger uttryck för depressiva känslor. Av de samtal som ringdes in under år 2000 berörde 400 tankar eller planer på självmord. I de allra flesta samtal speglar barn och ungdomar känslor som har att göra med sorg, skuld och skamkänslor.
Barnens situation är en problematik som Bris menar har funnits länge och som samhället måste ta på allvar. Man måste våga ställa sig frågan vad det är som händer i ett samhälle då så många barn är oroliga, ledsna, maktlösa, ensamma och rädda. Barn har rätt till sin framtid. Barn ska ha rätt att få växa upp i en kärleksfull miljö med vuxna som har tid att lyssna och förstå. Alla barn får inte den rättigheten tillgodosedd men då bär samhället ett ansvar för dem.
Idag är självmord den näst vanligaste dödsorsaken bland 15–24-åringar men ändå är ämnet fortfarande tabubelagt. Varje år tar 40–50 tonåringar sina liv och det är minst 500 barn upp till 19 års ålder som varje år drabbas av att en förälder begår självmord. De unga efterlevande har ofta svårt att få något stöd. Ofta beror detta på att vuxenvärlden tycker att det är svårt att veta hur man ska närma sig ett barn som har så svår sorg, eller att man inte vet hur man ska kunna vara en hjälp eller ett stöd. Dessa barn och ungdomar måste få hjälp.
Att föräldrar vill göra sitt bästa för sina barn är en regel som har mycket få undantag. Ingen känner sitt barn bättre än föräldrarna. Ingen kan bättre avgöra vad som är bäst för barnet än föräldrarna och ingen kan heller snabbare observera om något gått snett. Men för att det ska fungera behövs vardagstid tillsammans. Idag har vi en tuff och stressig livssituation både på arbetet, i skolan och den tid vi tillbringar hemma. Många vuxna hinner inte ägna den tid de skulle önska tillsammans med sina barn och allt fler barn far illa i samhället.
Under hela 1990-talet har antalet barn som söker till barn och ungdomspsyk, BUP-mottagningarna, ökat i hela Sverige. Det är därför angeläget att granska och utvärdera vad som händer med våra barn och ungdomar i dagens moderna samhälle. Många barn uppvisar stressymptom idag. Forskare har även registrerat att flera av dagens barn uppvisar tecken på förtida åldrande. Bland 13-åringar har man funnit tidiga och ökande tecken på åderförkalkning. Detta är förfärligt! Hur har samhället utvecklats då barn drabbas av psykosomatiska symptom som huvudvärk och buksmärtor samt psykiska symptom som osäkerhet, överkänslighet och ängslan. Vilket samhälle vi än bygger upp, måste det utgå från människans behov, människans hälsa och människans förutsättningar. Vi måste få möjlighet att avsätta mer tid för barnen, att minska vår arbetstid om vi så vill. Vi behöver ett hållbart arbetsliv, med moderna arbetsmiljöåtgärder, mer flexibla arbetstider. Den politiska inriktningen måste i högre grad inriktas på att utgå från människors behov – familjens, barnens och den närmaste omgivningens – och inte företagens och marknadens behov.
Det är lätt att bli kritisk till dagens konsumtionssamhälle och ekonomiska samhälle. Vi måste byta perspektiv och utgå från människan istället för resultaträkningar, budgetbalanser och kontosaldon. Det är bra med ekonomisk utveckling men det får aldrig tillåtas gå ut över människors hälsa eller våra barns uppväxtförhållanden. Utvecklingen måste ske i samklang med människan.
Det är angeläget att inse det förebyggande arbetets betydelse. Man måste förstärka folkhälsoarbetet i bland annat föräldrautbildningen, skolor och kommuner och utforma trygghetssystem som är anpassade för det moderna samhället. Jag anser att det är hög tid att regeringen tar de ungas livssituation på allvar och genomför en utvärdering av självmordsstatistiken bland unga och vilka orsaker som ligger bakom ungas självmord. Jag anser att regeringen bör uppmärksamma den svårighet som drabbar barn som förlorar en förälder genom självmord och belyser vilka möjligheter det finns för den unge som förlorat en förälder att få stöd och hjälp. Risken är annars att problemet fortsätter att öka och att alltfler unga människor far mycket illa. Jag anser också att regeringen måste vidta åtgärder som skapar ett samhälle där barnen kommer först.
|
Stockholm den 2 oktober 2001 |
|
|
Ragnwi Marcelind (kd) |
Maria Larsson (kd) |