Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att särskilt uppmärksamma utvecklingen av beroendet av socialbidrag i storstadsområden.
Vi socialdemokrater har hatet mot orättvisor och klassklyftor som en drivande kraft i politiken. Varhelst dessa brister i välfärden visar sig ska vi som politisk rörelse angripa förhållanden som skiljer människor i rik och fattig, i välutbildad och lågutbildad, i integrerad och utestängd. Vi fullföljer därmed vårt viktigaste uppdrag att med all kraft politiken förmår skapa ett jämlikt och solidariskt samhälle där friheten kan bli verklig för alla.
Under de svåra åren på 90-talet har grupper med redan svag ekonomi drabbats ytterligare. Arbetslösheten har slagit hårt mot dem som redan haft det svårt. De fram-tvingade försämringarna av samhällets stöd till hushållen har gjort att klyftorna växt ytterligare. Inte minst har de unga och de ensamstående kvinnorna med barn drabbats. Också de nyanlända invandrarna som sökt en trygg fristad i vårt land har mötts av utanförskap och arbetslöshet som tvingat många av dem till socialbyrån för sin överlevnad.
Därför måste nu klassklyftorna minska – rättvisan ska öka. Grunden för att lyckas med den uppgiften har vi lagt genom att ekonomin nu är i ordning. Vi har också pressat arbetslösheten från väldigt höga nivåer och nu ser vi möjligheterna att gå vidare mot full sysselsättning. Nu vill vi ta det viktiga tredje steget för rättvisa och minskade klassklyftor. Därför sätter vi nu målet att människors beroende av socialbidrag för sin försörjning ska halveras mellan åren 1999 och 2004. Det är en svårare uppgift än de senaste årens minskningar av bidragsberoendet. Det handlar inte enbart om att bemästra arbetslösheten utan kräver att alla samhällets delar arbetar målmedvetet. Helhetssynen ska vara grund, där inte ”systemtänkande” utan de enskilda människornas situation och behov av stöd är utgångspunkten för insatser inom olika politiska fält.
Det handlar om att fortsätta pressa arbetslösheten mot målet full sysselsättning. Det handlar om att stärka samhällets ekonomiska stöd till hushållen. Det handlar om att förverkliga målet om att kvinnor också ska få rätt till heltid, inte tvingas till lågbetalt deltidsjobb med bidragsberoende som följd. Det handlar om insatser för de långtids-arbetslösa, om positiva reformer som maxtaxa och utbyggd förskola och om en mängd andra insatser.
Det är en angelägenhet för hela landet att de sista resterna av ett orättvist samhälle kan avlägsnas. Samtidigt är det utan tvekan så att det ofta är människor i storstäderna och deras förorter som är mest utsatta och beroende av socialbidrag för sin försörjning. Och inte bara det: Här är också bidragsberoendet något som ofta blir en mer permanent försörjningskälla än i andra delar av landet. Här är också kopplingen mellan arbetslöshet och beroende av bidrag inte lika tydlig som på andra håll.
Därför krävs en extra dimension på insatserna för att vi också ska lyckas bryta beroendet i de utsatta områdena. Samtidigt är det angeläget att vara uppmärksam när målet om en halvering har uppnåtts: vilka grupper är då kvar i bidragsfällan? vad krävs för att också de ska kunna nå egenförsörjning? Vi tror att en stor andel i den gruppen ”kvarvarande socialbidragstagare kommer att finnas just i storstädernas utsatta bostadsområden. Det är familjer och enskilda som aldrig ska glömmas bort när väl målet har uppnåtts.
Att nå målet om en halvering av beroendet av socialbidrag kräver insatser utöver att nå upp till det viktiga målet om att sysselsättningsgraden ska öka till 80 procent. Även med det målet uppnått återstår det fortfarande att göra insatser för att en stor grupp ytterligare ska kunna gå från bidragsberoende till egenförsörjning och att man klarar detta med stöd av samhällets övriga trygghetssystem. Socialbidraget måste åter bli en tillfällig hjälp i vissa situationer och det yttersta skyddsnätet och ska inte behövas som en del av människors dagliga försörjning.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Yilmaz Kerimo (s) |
|
|
Anita Johansson (s) |
Ola Rask (s) |
|
Sylvia Lindgren (s) |
Cinnika Beiming (s) |
|
Eva Arvidsson (s) |