Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om handikappades rätt till bilstöd.
Behovet av att äga och bruka en bil är stort för de flesta vuxna människor. Endast den som har mycket god tillgång till allmänna kommunikationsmedel har inte samma behov av bil. Särskilt viktigt är det för en handikappad person att med egen bil kunna ta sig till olika platser särskilt där andra kommunikationsmedel inte ger den möjligheten.
Enligt förordningen (1988:890) om bilstöd till handikappade (2 §) avses med handikappad den som på grund av varaktigt funktionshinder har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller att anlita allmänna kommunikationsmedel. Förordningen nämner sedan ett antal omständigheter som inskränker rätten till bilstöd. I aktuella fall har försäkringskassan avslagit begäran om bilstöd med hänvisning till den bestämmelse som säger att den sökande skall bo hos sina föräldrar för att stödet skall utgå. (5 §)
Om detta gäller en tonåring kan man eventuellt förstå varför man hänvisar till just en sådan bestämmelse, men då det gäller betydligt äldre personer kan det inte vara rimligt att kräva att han eller hon bor kvar hos sina föräldrar för att få del av bilstöd. Det måste ligga i allas intresse att en handikappad har samma möjligheter att flytta till eget boende som alla andra och leva ett så normalt liv som möjligt.
Den som bor i gruppboende har som regel tillgång till en anpassad buss och behöver inte vara hänvisad till färdtjänst. Den som valt eget boende skall inte behöva diskrimineras gentemot den som bor hos föräldrar eller i gruppboende.
|
Stockholm den 1 oktober 2001 |
|
|
Lars Hjertén (m) |
Lars Elinderson (m) |