Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en på riksnivå heltäckande handlingsplan upprättas för att förebygga användandet av droger och behandla dem som drabbats av drogberoende.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att informationskampanjer mot droger måste följas upp med ständiga förebyggande aktiviteter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att belysa sambandet mellan droganvändning och hiv/aids.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige i det europeiska samarbetet kraftfullt verkar för en restriktiv narkotikapolitik.
Regeringen har i proposition 2001/02:91 presenterat en nationell handlingsplan mot narkotika. Syftet är att redovisa regeringens syn på den samlade narkotikapolitiken och att lägga fast grundvalarna för hur en förstärkning av samhällets insatser under åren 2002–2005 skall genomföras samt hur insatserna skall följas upp.
Många av de förslag regeringen lagt fram är positiva och framåtriktade. Men det finns ändå anledning att komma med några angelägna synpunkter.
Det torde råda enighet om att narkotikabruket och missbruket måste begränsas. Helst borde det helt försvinna ur vårt samhälle. Men framförallt måste de unga med alla tillgängliga medel hindras att få tag på narkotiska preparat. En väl genomtänkt handlingsplan måste därför upprättas på riksnivå för att dels förebygga droganvändning, dels behandla dem som redan drabbats.
När samhället började uppmärksamma spridningen av hiv/aids även i vårt land och att en av riskgrupperna var de så kallade sprutnarkomanerna, igångsattes en intensiv informations- och upplysningskampanj om sambandet mellan narkotika och hivspridning. Men när informationsprojektet avslutats, mattades intresset av och massmedierna tycktes inte anse att frågan var så brännande längre. Det fanns ju bromsmediciner som kan ge de hiv/aids-drabbade ett nästan fullvärdigt och normallångt liv. När intresset för narkotikafrågorna avtog anade bland annat narkotikalangarna att med en minskad vakenhetsgrad för drogfrågan fanns en möjlighet till etablering av en ny marknad. Det som nu kan ses som konsekvenser av detta är en ökad droganvändning som sprider sig till allt yngre åldersgrupper.
En så smygande och lömsk fråga som narkotikafrågan måste ständigt hållas aktuell. Lärdomar måste dras av exempelvis lyckade genomförda kampanjer och andra aktiviteter för att med goda resultat kunna fortsättas på olika sätt. Nya generationer barn och unga måste få sin del av kunskap och information om narkotikans negativa följder och hur man kan skydda sig för att inte bli ett offer för narkotikalangare. Kommuner, folkrörelser, myndigheter och enskilda måste stödjas i sitt aktiva förebyggande narkotikaarbete.
Regeringen berör i rubricerade proposition mycket ytligt sambandet mellan hiv/aids och narkotika. För att bland annat minska spridningen av hiv/aids är det angeläget att det sambandet är ett ständigt återkommande tema i narkotikadebatten. Även om vi i Sverige hitintills har kunnat hålla antalet hiv/aids-fall på en något så när låg nivå, pekar nu den ena undersökningen efter den andra på en drastisk ökning av hivfallen även i Sverige. Många av de nya fallen upptäcks bland narkomaner. Detta är en situation som måste tas på största allvar och borde ha belysts mer ingående i regeringens proposition. Det handlar om en heltäckande förebyggande och behandlande verksamhet.
Ett annat område som regeringen också berör mycket ytligt är narkotikasituationen i Europa och den olika synen på narkotikans hantering och legalisering. Sverige är känt för att vara ett narkotikarestriktivt land, en restriktivitet som måste bibehållas och underbyggas. I det europeiska samarbetet är det angeläget att Sverige på ett kraftfullt sätt för ut sin syn på och envist och målmedvetet verkar för en restriktiv europeisk narkotikapolitik. Men för en framgångsrik sådan politik fordras en klar och tydlig handlingslinje som bygger på en stabil värderingsgrund och människors lika värde.
|
Stockholm den 6 februari 2002 |
|
|
Margareta Viklund (kd) |