Motion till riksdagen
2001/02:So315
av Göran Magnusson (s)

EU:s subventioner till tobaks- och vinodling


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att slopa EU:s subventioner till tobaks- och vinodling.

Motivering

Allt fler finner det angeläget att i grunden reformera EU:s jordbrukspolitik, som är både krånglig, motsägelsefull och ekonomiskt förödande. Frågan är förstås både stor och komplex med massor av ekonomiska bindningar.

Det är emellertid enkelt att sakligt motivera slopandet av stödet till tobak och vin.

Nästan 9 miljarder kronor satsar EU i år på att stödja odlingen av tobak. Tobaksodlarna i Italien och Grekland understöds med 3,3 miljarder respektive 3,04 miljarder kronor om året. Spaniens tobaksodlare stöds med 900 miljoner och till Frankrikes går 540 miljoner. Smärre belopp får odlarna i Tyskland, Portugal, Belgien och Österrike.

Samtidigt driver EU inom sina folkhälsoprogram och i ett stort antal resolutioner kampanjer mot tobaksbruket. Alla är numera överens om att rökningen orsakar sjukdomar, även vid ”normal” användning, alltså att man helt enkelt röker. Beräkningar visar att cirka 500 000 personer varje år dör i förtid genom tobaksbruk.

Bidragsländerna utgör en majoritet av EU-länderna, vilket förstås inte underlättar avskaffandet. Bland ansökarländerna finns säkert ett antal som odlar tobak. EU:s övergripande mål bör vara att minska tobaksrökandet och därefter konstatera att det inte finns någon efterfrågan på tobak. I varje fall ska skadliga produkter och vanor inte understödjas ekonomiskt.

Vinodlandet är av större ekonomisk omfattning och ekonomiskt mer framgångsrikt än tobaksodlandet, men kräver ändå stöd i olika former, både för att nyanlägga vingårdar och för att avveckla vinstockar. Samtidigt ger vinodlandet bra skördar, det blir mer druvor än vad som behövs för att jäsa det bords­vin som med nuvarande konsumtionsnivåer går att sälja. Ökad lagring är inte heller ett alternativ.

Lösningen på detta är förstås inte den marknadsekonomiskt självklara, nämligen att minska produktionen. I stället ges dels marknadsföringsstöd för att öka vindrickandet, dels stöd för att destillera bordsvin till industrialkohol, vilket helt saknar ekonomisk bärkraft.

I år har nästan 11 miljarder kronor avsatts för vinregleringen. Av det beloppet är 3,55 miljarder avdelade för destillation. Pengar har utlovats till Tyskland, Frankrike, Italien och Portugal. Spanien vill också vara med i utdelningen. Dessutom ger de inre marknadsreglerna – helt i strid med kravet om konkurrensneutralitet – möjlighet för en enskild medlemsstat att ensidigt stödja sina vinodlare i ett krisläge, alltså när ett osäljbart överskott uppstår.

Inom EU finns nu en tilltagande insikt om att alkoholvanorna också orsakar skador. Det är en framgång för Sverige, bl.a. genom Margot Wallströms och Lars Engqvists insatser.

Att genom olika program försöka främja folkhälsan och samtidigt stödja vin- och tobaksodlandet innebär dubbla budskap och undergräver trovärdigheten för det viktiga folkhälsopolitiska arbetet. Produkter skadliga för folkhälsan borde undantas från de vanliga inre marknadsreglerna.

Stockholm den 2 oktober 2001

Göran Magnusson (s)