Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om återöppnande av ett socialkontor i Köpenhamn.
1971 startade Socialstyrelsen upp ett socialkontor i Köpenhamn som ett lovvärt nationellt hjälpprojekt. De två svenska socialsekreterarna som funnits på plats i Köpenhamn har främst haft till uppgift att ta kontakt med, hjälpa och om möjligt sända hem de hundratals svenskar som varje år fastnar i knark- och prostitutionsträsket i Köpenhamn. Det sociala hjälpbehovet bland svenskar i Köpenhamn har mer än tredubblats under tio år. Förra året hade kontoret 1 700 hjälpsökande. Under samma år beviljades över 400 hemresor för svenska ungdomar som hamnat på glid i Köpenhamn.
Verksamheten har under flera årtionden betraktats som ett statligt projekt och fått bidrag från Socialstyrelsen, men det upphörde i februari i år p.g.a. att man inte längre ansåg sig kunna finansiera årsbudgeten på 1,2 miljoner kronor. Därefter tog Malmö stad på sig kostnaden för att säkra finansieringen åtminstone över sommaren, i hopp om en permanent lösning från statens sida.
De öppna gränserna och den ”nya” närheten till Köpenhamn, som Öresundsbron innebär, gör naturligtvis att fler svenskar åker till Köpenhamn. Och då handlar det om människor från hela vårt avlånga land, vilket pekar på att detta är en nationell angelägenhet som staten ska ta ansvar för. Definitionen av ett av regeringens och Socialdepartementets ansvarsområden lyder: ”Socialtjänst omfattar insatser för att förbättra situationen för utsatta grupper. Ansvaret för att socialt utsatta människor i socialt utsatta situationer får den hjälp och det stöd de behöver.” Den statliga myndighet som har att tillse att detta fungerar är Socialstyrelsen. Socialministern själv har varit tydlig i debatten.
Inför den planerade regeringskonferensen i höst om narkotikasituationen i Malmö uttalade regeringens Skånegrupp via socialminister Lars Engqvist: ”Vi ska börja där utmaningarna är störst. Vårt mål är att skapa ett narkotikafritt Skåne år 2010.” Mot bakgrund av att staten nu dragit sig ur Köpenhamnsprojektet som i förhållande till sin insats kostar så lite, har detta uttalande låg trovärdighet. Dock finns möjligheten att återupprätta förtroendet genom en aktiv insats för att stötta och rädda svenska ungdomar som kommit på glid i Köpenhamn. Regeringen bör därför snarast fatta beslut om fortsatta sociala insatser i Köpenhamn, vilket kan möjliggöra återöppnandet av det svenska socialkontoret i denna stad. Kostnaden är av sådan ringa storlek att den kan rymmas inom Socialstyrelsens budget.
|
Stockholm den 27 september 2001 |
|
|
Caroline Hagström (kd) |
|
|
Magda Ayoub (kd) |
Kenneth Lantz (kd) |
|
Tuve Skånberg (kd) |
Margareta Viklund (kd) |