Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att folkhälsoaspekterna måste ges ökad tyngd i storstadsdelegationens arbete.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om riktade medel inom ramen för bl.a. Integrationsverket och Allmänna arvsfonden för att öka tillgängligheten till det rörliga friluftslivet, inte minst bland invandrare.
Folkhälsan i Sverige är fortfarande överlag god men det finns i Sverige och andra industriländer stora skillnader i hälsa mellan olika socioekonomiska grupper. Det märks vid mönstringen där skillnaderna i hälsa mellan pojkar från olika samhällsgrupper idag är stora. Studier vid samhällsmedicin i Örebro visar på skillnader i hälsoprofil i olika kommuner, men i än högre grad mellan olika bostadsområden.
Skillnaderna är störst mellan villaområden och de större städernas miljonprogramsområden. Åtgärder som bidrar till att minska klyftor och utanförskap i samhället spelar en avgörande roll för att motverka hälsoproblem hos stora grupper av befolkningen. För att förbättra folkhälsan och minska klyftorna mellan olika grupper i samhället måste folkhälsoaspekterna genomsyra utvecklingsarbete inriktat på rättvisa och integration.
Vi vill därför föreslå att folkhälsoaspekterna integreras i den pågående storstadssatsningen och ges en ökad tyngd i arbetet.
Det finns vidare skäl att finna nya former för att bredda intresset för det rörliga friluftslivet i vårt land. För många är den tillgång den svenska naturen är med skogar, sjöar och fantastiska naturområden självklar och välbekant. För andra har kontakten med naturen minskat i takt med urbaniseringen.
Många som invandrat till Sverige har lämnat natur- och kulturområden som spelat en viktig roll för deras självkänsla och hälsa. För många är tröskeln till den svenska naturen och det friluftsliv som spelar en så viktig roll för ett gott liv i vårt land, stor. Samtidigt är samhällets insatser för att stimulera till det rörliga friluftslivet begränsade. Ett skäl till det är säkert att traditionen att vandra i skog och mark, paddla, fiska, plocka bär och svamp etc. inte så enkelt låter sig utbildas fram, utan ärvs från generation till generation, som en värdefull del av det svenska kulturarvet.
Många invandrare har genom arbetskamrater, anhöriga och vänner fått kontakt med det rörliga friluftslivet. Ändå är det uppenbart att tröskeln är hög för andra. Det som är en enkel vandringsled för den som växt upp med skog och mark blir lätt hotfullt för andra.
Det finns därför goda skäl att ge det rörliga friluftslivet en ökad roll också i den svenska flyktingmottagningen och finna nya modeller för att introducera nya svenskar i skog och mark. Vi vill därför föreslå att staten genom riktade medel inom ramen för bl.a. Integrationsverket och Allmänna arvsfonden stöder insatser som underlättar för nya grupper att komma i kontakt med det rörliga friluftslivet.
|
Stockholm den 27 september 2001 |
|
|
Inger Lundberg (s) |
|
|
Nils-Göran Holmqvist (s) |
Helena Zakariasén (s) |
|
Lennart Axelsson (s) |