Vården och omsorgen ska utgå från den enskilda människans behov och utövas i enlighet med patientens önskemål och aktiva val. Människors förmåga att skaffa sig kunskap om och påverka sitt hälsotillstånd ska vara vägledande för organisationen av hälso- och sjukvården. Alla ska ha möjlighet att, utifrån sina behov, välja personlig kontakt, vårdinrättning och omsorgsform. Enskilda människors ekonomiska förutsättningar får aldrig avgöra vårdinsatsen. Hälso- och sjukvården ska finansieras med gemensamma medel.
Den medicinska och tekniska utvecklingen ger förutsättningar för att mer vård och eftervård kan ske i hemmet. Avancerad sjukvård i hemmet bör utvecklas i samarbete med primärvården. Vården ska grundas på medicinsk kompetens och utövas i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.
Ojämlika levnadsvillkor ökar hälsoskillnaderna och därför måste folkhälsoarbetet vara en central del i allt samhällsarbete. Alla beslutsnivåer måste vara beredda att klarlägga riskfaktorer och ta ansvar för att förbättra miljön inom sitt ansvarsområde. Det lokala arbetet är betydelsefullt för att förebygga ohälsa. Satsningar på att få bort ohälsosamma miljöer minskar hälsoklyftorna. Därmed blir folkhälsoarbetet lönsamt både på kort och lång sikt. Människor söker livskvalitet, som inte grundar sig på ekonomisk lycka utan snarare på välbefinnande. När människor har makt över sina liv och ser möjligheter till förändringar är risken för ohälsa mindre. Därför ska allt politiskt arbete genomsyras av hälsoaspekter.
Ett decentraliserat samhälle, som grundas på människors aktiva deltagande, ger de bästa förutsättningarna att minska ohälsa. Patienter har rätt att bemötas med respekt och värdighet. Många människor känner att de inte har mod eller tillräcklig kunskap för att kunna ifrågasätta eller signalera att de är missnöjda eller inte har bemötts med respekt. Rätten att bemötas med värdighet måste alltid gälla. Hälso- och sjukvården måste alltid vara lyhörd för medborgarnas önskemål och signaler. Centerpartiet har gått i spetsen för att öka anslagen till landsting och kommuner. Pengarna från försvarsöverenskommelsen är det senaste initiativet som visar att det går att prioritera vård och omsorg. Genom centermiljarderna, sammanlagt 8 miljarder åren 2002–2004, görs nu viktiga satsningar på primärvården, till vård och omsorg om äldre, till hjälp för psykiskt sjuka och till att korta köerna och öka mångfalden. Vi går nu vidare mot en mer hälsoinriktad hälso- och sjukvård och presenterar förslag.
1 Sammanfattning 16
2 Innehållsförteckning 18
3 Förslag till riksdagsbeslut 19
4 Inledning 21
5 Folkhälsa 21
6 Regional och social klyvning 22
7 Vård- och omsorgspolitik 22
7.1 Hälso- och sjukvård 22
7.2 Områden aktuella för utveckling 23
7.3 En mer hälsoinriktad sjukvårdspolitik 23
8 Centerpartiets förslag 24
8.1 Strategi för folkhälsoarbetet 24
8.1.1 Tydligare folkhälsosyn i lagstiftning 25
8.1.2 Forskning kring social gemenskap 25
8.1.3 Alkohol, tobak och narkotika 26
8.1.4 Ätstörningar 27
8.2 Patientperspektivet 27
8.2.1 Etik 27
8.2.2 Patientmakt 28
8.2.3 Öppna kvalitetsregistren för medborgarna 28
8.2.4 Patientanpassa vårdens journaler 29
8.2.5 Second opinion 29
8.3 Förbättrad tillgänglighet 29
8.3.1 Vårdgaranti 29
8.3.2 Tillgänglighetsgarantin 30
8.3.3 Platsgaranti på BB 30
8.3.4 Permanent finansiell samordning 30
8.4 Ökad mångfald 31
8.4.1 Stoppa stopplagen 31
8.4.2 Lättare att få F-skattsedel 31
8.4.3 Längre avtalstider 32
8.4.4 Samverkansavtal 32
8.4.5 Bättre uppföljningssystem 33
8.5 Läkemedel 33
8.5.1 Alternativ medicin 33
8.6 Rehabilitering 34
8.7 Nationellt hälsonät 37
8.8 Biomedicin 38
8.9 Personal 39
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om mål för hälso- och sjukvården.
Riksdagen begär hos regeringen förslag till ett hälsojusterat BNP-mått.
Riksdagen begär hos regeringen förslag om att utveckla metoder för hälsokonsekvensanalyser.
Riksdagen begär hos regeringen förslag till ett vidgat kvinnoperspektiv i folkhälsoforskningen.
Riksdagen begär hos regeringen översyn av lagstiftningen som reglerar insatser av folkhälsokaraktär.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om initierandet av ett forskningsprogram om den sociala gemenskapens betydelse för folkhälsan.
Riksdagen begär hos regeringen förslag om att undantaget i tobakslagen, 4 §, som tillåter rökning i restauranger och kaféer tas bort.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om öppna kvalitetsregister.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om patientanpassade journaler i enlighet med vad i motionen anförs.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förslag till utvidgad second opinion.
Riksdagen begär hos regeringen förslag om införandet av en nationell vårdgaranti i enlighet med vad i motionen anförs.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om införandet av en tillgänglighetsgaranti i enlighet med vad i motionen anförs.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om platsgaranti på BB, som innebär att föräldrarna senast två månader före beräknad nedkomst vet vilket BB de skall åka till.
Riksdagen beslutar att upphäva stopplagen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om reglerna för F-skattsedel.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om längre avtalstider i upphandling.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om samverkansavtal.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bättre uppföljningssystem.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett uppdrag till Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik (SBU) att utforma förslag till alternativa behandlingsmetoder.
Riksdagen begär hos regeringen att riktade resurser avsätts för att bygga upp ett kompetenscentrum och för att möjliggöra egna forskningsprojekt inom alternativmedicin.
Riksdagen begär hos regeringen en utredning gällande alternativmedicinska metoder.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om förbättring av patientens rättigheter att välja behandlingsmetod.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förändra lagstiftningen för alternativmedicinska behandlingar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att myndigheterna samordnas så att den enskilde får en handläggare att hålla kontakt med, oberoende av vilken sektor som är huvudfinansiär.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att växla passivt stöd mot rehabiliteringsersättning senast efter tre månaders sjukskrivning.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förlänga gränsen för rehabiliteringsersättning.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en individuell behandlingsplan för rehabilitering genom lagfästa rättigheter.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om gemensamma nordiska insatser för att utveckla telemedicinen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett hälsonät.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om personalförsörjningen inom vård och omsorg.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökade möjligheter till kompletterande utbildning för invandrare verksamma inom hälso- och sjukvårdsområdet.
1 Yrkande 15 hänvisat till SkU.
2 Yrkandena 24–27 hänvisade till SfU.
Trygghet är inte enbart en fråga om ekonomisk trygghet, utan omfattar i hög grad även miljön i både fysisk och psykisk mening, välbefinnande och trivsel – i vardagen, i boendet, i barn- och ungdomsåren, i skolan och utbildningen, i arbetslivet och när man blir äldre. För den enskilda människan handlar trygghet om hälsa och livskvalitet. För att kunna förverkliga sina drömmar behöver människan ha hälsan och må bra. Hälsa är mycket mer än ett medicinskt begrepp. Det omfattar hela människans upplevelse av sin egen situation. Ett hälsoperspektiv på livskvalitet innebär andra faktorer än de rent medicinska, exempelvis den fysiska miljöns utformning samt strävan att minska stress och lindra konflikter. Förbättrad folkhälsa är ett angeläget rättviseprojekt för att motverka de ojämlika villkoren och förutsättningarna vad gäller hälsa.
Många känner stor uppgivenhet och upplever att de har starkt begränsade möjligheter att påverka sin livskvalitet. Livskvaliteten är dock avgörande för allas hälsa och välbefinnande. I takt med ökande stress ökar också riskerna att individen drabbas av ”utbrändhet”, av ohälsa och av utslagning. Folkhälsoarbetet måste förbättras så att alla stimuleras till en sund livsföring. Samhället måste stärka individen så att den enskilde kan bestämma över sin vardag och styra över sin tid. Det handlar också om att förändra attityder och synsätt så att förebyggande hälsoarbete blir en lika viktig del i vardagen som arbete och produktion. Rehabiliteringsinsatser skall inte vara beroende av ålder, kön, funktionshinder eller var personen bor. Alla sjukdomsgrupper skall ges tillgång till rehabilitering, även de som har lång rehabiliteringstid och liten möjlighet att återgå till arbete. Den enskilde skall ges ökat inflytande över rehabiliteringsprocessen.
Kunskapen om samband mellan livsvillkor och hälsa ökar. Medvetenheten om livsstilens betydelse för olika sjukdomstillstånd blir större och större. Det finns idag en allt större medvetenhet om att en god folkhälsa är en gemensam utmaning för alla samhällssektorer. Folkhälsa är ett gemensamt ansvar. Det handlar om att stärka den sociala gemenskapen och tryggheten, att den enskilde ska ha makt över sitt liv. Det handlar om social och ekonomisk rättvisa, om en god miljö som också har utrymme för återhämtning. Det handlar om arbete och om framtidstro. Vi måste formulera mål för folkhälsoperspektivet bortom de materiella.
Folkhälsoinsatser handlar både om att förebygga sjukdom och att främja hälsa. De insatser som medborgarna gör själva som enskilda individer, som föräldrar, bland släkt och vänner, inom frivilliga organisationer och som deltagare i det demokratiska vardagsarbetet är av stor betydelse för folkhälsoutvecklingen. Det är angeläget att samhället bedriver aktiva folkhälsoinsatser för att motverka kommersiella hälsohot. Samhället kan genom framsynta åtgärder underlätta för den enskilde att leva ett hälsosamt liv.
För Centerpartiet innebär en god folkhälsa friska människor och små skillnader i hälsa mellan olika grupper i befolkningen. För att effektivt kunna nå detta är det angeläget att kunna följa hälsoläget, utveckla kunskap om såväl hälsans som ohälsans bestämningsfaktorer och sedan också genomföra åtgärder som behövs för att förbättra folkhälsan. Hittills har de regionala hälsoskillnaderna inte uppmärksammats i tillräcklig utsträckning. Det är därför angeläget att öka kunskapen om vad de stora geografiska skillnaderna i hälsa beror på och vilka samhällsinsatser som kan motverka och minska de geografiska hälsoskillnaderna. Ojämlika levnadsvillkor ökar hälsoskillnaderna bland medborgare och därför måste folkhälsoarbetet vara en central del i allt samhällsarbete. Alla beslutsnivåer måste vara beredda att kartlägga eventuella riskfaktorer och ta ansvar för att förbättra miljön inom sitt område. På detta sätt kan folkhälsoarbetet bli lönsamt både på kort och lång sikt.
Den solidariska skattefinansieringen av den svenska hälso- och sjukvården skall ligga fast anser Centerpartiet. Vården och omsorgen ska kännetecknas av omtanke, värdighet och respekt. Primärvården, basen i svensk hälso- och sjukvård, måste fungera. Patientens eget inflytande skall öka och man ska kunna välja sjukhus i hela landet, om inte vården kan ges vid närmaste sjukhus inom angiven tid. Självbestämmande och valfrihet kräver en mångfald av vårdgivare, och alternativa driftsformer såsom t ex privata, kooperativa, ideella och offentliga bör därför stimuleras.
Sjukvården är viktig för många människors möjlighet att leva ett gott liv. Den svenska hälso- och sjukvården är med internationella mått mätt av mycket hög kvalitet. Vi har mycket att vara stolta över. Samtidigt finns det brister som måste åtgärdas. Det kan vara försämringar av barns psykiska hälsa, om funktionshindrades svårigheter att få en tillfredsställande vård, om bristfälliga insatser för att motverka psykisk ohälsa, om att primärvården inte är bemannad för att klara av de stora anspråk som medborgarna har på den första vårdnivån o s v. När Centerpartiet gick in i försvarsuppgörelsen 1998, var vår bestämda uppfattning att försvarsmiljarderna skulle omfördelas till vården, eftersom dess resursbehov är mest eftersatt. Därför tillförs nu vård och omsorg ytterligare 8 miljarder kronor. Centerpartiet har aktivt påverkat vilka områden som är adekvata för insatser, allt utifrån lokala förutsättningar.
De nya resurserna skall hjälpa primärvården att utveckla sin förebyggande kompetens och nyckelroll. Den nära vården skall nå alla individuellt och patienten skall ha inflytande över vården. Distriktsköterskornas roll och framtidens sjukvård måste stärkas.
Den psykiatriska vården skall utvecklas och förbättras. Landstingen och kommunerna skall i samverkan utveckla stödet till barn, ungdomar och vuxna med psykisk problematik. Landstingens omhändertagande av personer med neuropsykiatriska tillstånd skall förbättras. Tillgången till läkarmedverkan för psykiskt funktionshindrade i kommunal verksamhet skall säkras. Efter psykiatrireformen i mitten på 90-talet har antalet utslagna i Sverige ökat. Tankar om integration blev en verklighet av ohälsa, självmord och utanförskap.
Säkra väl fungerande vårdkedjor inom äldrevården. Den medicinska kompetensen i särskilda boendeformer och i hemsjukvården skall förbättras. Läkarmedverkan i fråga om allmänmedicin och geriatrik skall garanteras. Kommunernas stöd till anhöriga bör förstärkas. Vårdens kvalitet i livets slutskede skall särskilt uppmärksammas.
Självbestämmande kräver mångfald av vårdgivare, både privata, kooperativa, ideella och offentliga vårdgivare. Olika driftsformer skall stimuleras.
De mest utsatta områdena inom hälso- och sjukvården har nu lyfts fram via centermiljarderna och ger förutsättningar för utveckling. Nu går vi från mer traditionella vård- och omsorgssatsningar till en mer hälsoinriktad hälso- och sjukvård. Människor söker livskvalitet som inte grundar sig på ekonomisk lycka utan snarare på välbefinnande. När människor har makt över sina liv och ser möjligheter till förändringar är risken för ohälsa mindre. Därför ska allt politiskt arbete genomsyras av hälsoaspekter. Ett decentraliserat samhälle, som grundas på människors aktiva deltagande, ger de bästa förutsättningarna att minska ohälsa. Ojämlika levnadsvillkor ökar hälsoskillnaderna och därför måste folkhälsoarbetet vara en central del i allt samhällsarbete. Alla beslutsnivåer måste vara beredda att klarlägga riskfaktorer och ta ansvar för att förbättra miljön inom sitt ansvarsområde. Det lokala arbetet är betydelsefullt för att förebygga ohälsa.
Satsningar på att få bort ohälsosamma miljöer kan minska hälsoklyftorna. Därmed blir folkhälsoarbetet lönsamt både på kort och lång sikt.
Centerpartiet har i denna motion valt att ta upp ytterligare områden inom hälso- och sjukvården, såsom bemötandefrågor, förbättrad tillgänglighet, ny teknik och forskning, ökad patientmakt, alternativa behandlingsmetoder, ökad mångfald, läkemedel samt den framtida personalförsörjningen inom vård och omsorg.
Enligt Centerpartiet innebär ett decentraliserat samhälle, som grundas på människors aktiva deltagande, de bästa förutsättningarna för att minska ohälsa. Maktlöshet försämrar hälsan. Ensamhet, osäkerhet och utanförskap skapar miljöer som har negativ inverkan på människors fysiska och psykiska välbefinnande. Trygghet, tillit, rättvisa, respekt, medbestämmande och belöning som motsvarar den ansträngning man gör, innebär att människor känner ökad trivsel och livskvalitet. I ett samhälle, som är starkt centraliserat och med en utbredd maktlöshet bland många människor, förstärks hälsoskillnaderna. Ett decentraliserat samhälle ökar däremot förutsättningarna för människors inflytande och ger en överblickbar närmiljö som har stor betydelse för en positiv hälsoutveckling. Politiska beslut måste grundas på principen om en hållbar hälsoutveckling och att människor ges möjlighet att leva ett hälsosamt liv. Alla människor, både i stad och på landsbygd, skall har rätt till närhet till vård och omsorg, Människor skall oavsett kön, ålder och ekonomiska resurser erbjudas vård och omsorg av hög kvalitet på likvärdiga villkor.
Mål för hälso- sjukvården är att den skall stärka människors trygghet genom att kunna erbjuda hög kvalitet och vara på lika villkor, samt gälla alla skeden i livet. Vård och omsorg skall erhållas var och en efter behov. Vad ovan anförts om mål för hälso- och sjukvården bör ges regeringen till känna.
Ett målmedvetet folkhälsoarbete innebär att grundläggande strukturer i samhället måste förändras. Människors lika rätt och värde ska vara utgångspunkten. Maktlöshet försämrar hälsan. Samhället är starkt centraliserat och 1900-talets sociala ingenjörskonst har inte varit inriktad på att upptäcka funktioner som ger förutsättningar för social gemenskap, utan har till stor del ägnats åt det socioekonomiska synsättet. Centerpartiet vill vända perspektivet och utgå från människan och den nära omgivningen. Ett decentraliserat samhälle ökar förutsättningarna för människors inflytande. En överblickbar närmiljö har stor betydelse för hälsans utveckling. Mekanismer och funktioner i det lokala samhället kan fungera som drivkrafter i folkhälsoarbetet. Enkla metoder för att skapa trivsel i närmiljön måste utvecklas.
Folkhälsoarbetet bör genomsyra allt samhällsarbete och de politiska besluten grundas på principen om en hållbar hälsoutveckling och att människor ges möjlighet att leva ett hälsosamt liv. Ekonomisk tillväxt innebär inte med automatik förbättrad social utveckling, om stora grupper av befolkningen inte får del av de växande resurserna. Nationalräkenskaperna bör därför inkludera positiva respektive negativa effekter på folkhälsan, dvs. ett hälsojusterat BNP-mått. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om ett hälsojusterat BNP-mått.
Folkhälsoarbetet måste utgå från den enskilde individen och dennes vilja. Det måste finnas en rimlig avvägning mellan det som anses folkhälsopolitiskt motiverat och människans önskan. Skillnaden i hälsoutveckling hos olika grupper kan förklaras med att människor har olika levnadsbetingelser. De sociala skillnaderna måste därför minska. De stora regionala skillnaderna i hälsa mellan människor i olika landsdelar och inom län och städer måste också minska. Även ojämlikheten i hälsa mellan kvinnor och män måste bli mindre. Det krävs ökade insatser för att uppmärksamma och förbättra kvinnors ogynnsamma hälsoutveckling. Folkhälsoarbetet ska också inriktas på att utveckla mekanismer för social gemenskap och integrering av funktioner i lokalsamhället. Ensamhet, osäkerhet och utanförskap skapar dåliga miljöer som har en negativ påverkan på människors fysiska och psykiska hälsa. Ofta är det enkla mekanismer eller träffpunkter som gör att människor känner ökad trivsel och därmed mår bättre.
Ett lyckat folkhälsoarbete kräver fler aktörer och mer genomgripande sektorsöverskridande arbete. Alla beslutsnivåer måste vara beredda att göra insatser för att klarlägga riskfaktorer och för att förbättra miljön inom sitt ansvarsområde. Centerpartiet vill betona vikten av arbetet på lokal nivå. Enskilda individer, föreningar, bostadsföretag, kommuner och landsting har alla möjlighet att påverka och förbättra den lokala miljön. Det behövs också mer systematiska åtgärder från statens sida för att folkhälsoarbetet ska få genomslag. Den nationella nivån har ett ansvar att utveckla strategier för preventiva åtgärder för enskilda sjukdomar och för att förändra grundläggande strukturer som påverkar folkhälsan.
Centerpartiet vill också betona vikten av att det före viktiga beslut görs en omfattande analys av vad beslutet kan få för betydelse för hälsoutvecklingen, motsvarande vad som redan i dag görs på miljöområdet. Metoder för hälsokonsekvensanalyser bör utvecklas. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om att utveckla metoder för hälsokonsekvensanalyser.
Kvinnoperspektivet i folkhälsoarbetet glöms ofta bort. Analyser av och forskning kring hälsoutvecklingen har ofta begränsats till specifika kvinnosjukdomar och psykiska problem. Folkhälsoarbetet måste vidgas för att belysa kvinnors situation ur andra perspektiv. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om ett vidgat kvinnoperspektiv i folkhälsoforskningen.
Det regelverk som bildar underlag för tillsyn av patientvården och som samtidigt innehåller föreskrifter kring patientsäkerhet, har ingen motsvarighet i fråga om folkhälsoområdet. Medan exempelvis smittskyddslagen också reglerar insatser av befolkningskaraktär, finns inga motsvarande uppdrag vad gäller prevention och befolkning. Centerpartiet efterlyser en översyn av lagstiftningen som reglerar insatser av folkhälsokaraktär. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om en översyn av lagstiftningen som reglerar insatser av folkhälsokaraktär.
Nationella folkhälsokommittén anger i sitt slutbetänkande insatser för en utvecklad social gemenskap som en av huvudkomponenterna i framtidens folkhälsopolitik. En viktig del i folkhälsoarbetet är därför att utveckla ”mekanismer” för social gemenskap och integrering av funktioner i lokalsamhället. Huvudsyftet med en framsynt folkhälsopolitik ska vara att underlätta för människor att leva ett bra liv. Samhällen med väl utvecklade sociala nätverk underlättar, skapar trygghet och värme och innebär därmed också att människor mår bättre. Och omvänt: Ensamhet, osäkerhet och utanförskap försvårar för människor att leva ett bra liv. Bristfälliga miljöer påverkar människors hälsa negativt, både fysiskt och psykiskt.
Det moderna välfärdsbygget har i en rad avseenden präglats av omtanke för det materiella och det rationella. Olika saker som underlättat materiellt för individer har utvecklats (bostäder, transporter osv). Däremot har dess effektivitetstänkande och dess förmenta rationalitet många gånger inneburit lösningar som direkt utarmat befintliga och motverkat nya sociala gemenskaper.
Familj, anhöriga och vänner har stor betydelse för hälsan. Det sociala stödet påverkar såväl det emotionella välbefinnandet som levnadsvanor typ rökning, alkoholkonsumtion samt kost- och motionsvanor. Medan politiken ägnat stort intresse åt materiella aspekter på social trygghet, har uppmärksamheten kring faktorer som skapar bättre förutsättningar för eller stärker det sociala ”kittet” i samhället varit blygsam. Det kan i sin tur bero på att det allmänna inordnat social gemenskap i en privat sfär och därför betraktat den som ett område som utanför vad som politiken ska uppmärksamma. Likväl betyder det att politiken under lång tid underskattat sina möjligheter att bidra med positiva insatser. I dag är det uppenbart att social gemenskap är ett både underskattat och underförsörjt kunskapsområde.
Centerpartiet anser därför att riksdagen bör initiera ett omfattande forskningsprogram om den sociala gemenskapens betydelse för folkhälsan. Enligt vår uppfattning behövs ny kunskap om social integration och vilka mekanismer som påverkar människors livsvillkor och levnadssätt. Forskningsprogrammet bör har ett underifrånperspektiv. Utgångspunkten bör vara det sociala livets stödjepunkter, familjen, de sociala nätverken och närmiljön. Det bör bland annat ta fasta på de informella strukturerna, frivilligheten, föreningslivet och folkbildningen. Det bör väva in kulturverksamheters betydelse, bl.a. när individer är självverksamma och aktiva. Forskningsprogrammet bör omfatta idéhistoriker, beteendevetare, medicinare, antropologer m.m. för att ge den tvärsektoriella kunskap som efterfrågas. Vad som ovan anförs om initierandet av ett forskningsprogram om den sociala gemenskapens betydelse för folkhälsan bör ges regeringen till känna.
Alkohol är en del i det svenska kulturmönstret. Centerpartiet tror på sambandet mellan ökad tillgänglighet, ökad konsumtion och därmed ökade skador. Målet måste vara att minska totalkonumtionen. En mängd insatser krävs: attitydpåverkande, opinionsbildande insatser, förebyggande insatser, att begränsa tillgängligheten till alkohol, erbjuda alkoholfria uppväxtmiljöer, skjuta upp debutåldern, stödja föräldraansvaret, bättre vård och behandling, samt insatser för att komma åt ”svartspriten”. Både internationella och nationella insatser bör göras, och det kommunala ansvaret skall göras tydligt. Även användandet av narkotika ökar. Målet är att vi skall nå ett narkotikafritt samhälle. För att detta skall bli möjligt krävs ytterligare förebyggande åtgärder, bättre vård och behandling, utökad kontrollverksamhet samt ett utökat internationellt samarbete. Centerpartiet avvaktar den narkotikapolitiska proposition som regeringen har för avsikt att presentera under hösten 2001.
Tobaken representerar idag det enskilt största hälsohotet. Varje år beräknas 8500 svenska medborgare dö av tobaksrelaterade sjukdomar, varav den passiva rökningen står för 500 dödsfall. Det förebyggande arbetet, främst bland barn och ungdomar vad gäller alkohol, narkotika och rökning, måste intensifieras. Restauranger och kaféer ska vara rökfria. Det nuvarande undantaget i tobakslagen bör tas bort. Såväl arbetsmiljöhänsyn, drogpolitiska motiv som hälsoskäl talar för detta. Härigenom blir restaurangmiljön och kaféerna också tillgängliga för den stora grupp astmatiker och allergiker som ej tål tobaksrök. Undantaget i tobakslagen § 4 som tillåter rökning i restauranger och kaféer skall tas bort. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om att undantaget i tobakslagen §4 som tillåter rökning i restauranger och kaféer tas bort.
Skolan måste förstärka sina insatser för att ge elever ökad information om goda matvanor och sunda levnadsvanor i övrigt. Ökat utrymme för fysisk aktivitet och friluftsliv i skolan är nödvändigt. Vidare måste landstingen och kommunerna samarbeta i folkhälsoarbetet. Särskilt viktigt är det att vidta insatser som motverkar de höga sjuktalen bland vårdanställda. Användandet av droger har ökat i samhället. Denna utveckling måste motarbetas. Särskilt allvarligt är det när droganvändandet kommer in i arbetslivet. Anställda som är drogpåverkade utgör en stor säkerhetsrisk för både sig själva och sina arbetskamrater. Här har arbetsgivaren ett stort ansvar för att de anställdas arbetsmiljö skall vara trygg och säker.
Antalet ätstörningar har ökat kraftigt, särskilt bland unga kvinnor. Det finns ett samband mellan ätstörningar och krav på idrottsprestation liksom med kroppsfixering. Det är viktigt att samhället motverkar dessa typer av skönhets- och kroppsideal. Skolhälsovården har en viktig funktion då den tidigt möter ungdomar med problem. Det finns idag lite forskning kring ungdomars ätstörningar. Det behövs ytterligare resurser till forskningen inom detta område. Centerpartiet kan inte acceptera att det inte finns vårdplatser eller tillräcklig kunskap att behandla dessa sjukdomar. Det är av yttersta vikt att professionell vård finns tillgänglig tidigt i sjukdomsskedet.
Det finns två viktiga etiska principer som skall ligga till grund för hälso- och sjukvården. Den första är människovärdesprincipen som anger att alla människor har samma mänskliga rättigheter och samma rätt att få dem respekterade. Ingen människa är förmer än någon annan, och mot bakgrund av detta får sjukvården inte prioritera sina insatser utifrån en människas personliga egenskaper eller funktion i samhället. Den andra principen anger att resurserna skall satsas på de områden som har störst behov, och särskilt beakta dem som inte kan göra sin stämma hörd.
Det arbete som utförs inom hälso- och sjukvården är enastående. Men verkligheten för personalen präglas av trötthet och stress. Vårdpersonalen uttrycker känsla av maktlöshet och känslan av att inte räcka till. Det är inte endast medicinska landvinningar som gör att en människa blir frisk utan även den del av vården som kallas omvårdnad: den mänskliga handen som tar hand om en annan människa. Vi vet att bemötandet av den vårdade är betydelsefullt för tillfrisknandet. Känslan av trygghet och ett värdigt bemötande är en nödvändig del i rehabiliteringen. Vi måste därför ge vårdpersonalen möjligheter till att ta tillvara och utveckla omvårdnadspotentialen i hälso- och sjukvården.
Varje människa strävar efter frihet att kunna forma sitt eget liv. Människor strävar även efter känslan av såväl inre som yttre trygghet. Trygghet är grunden för verklig frihet och därför är det så viktigt att varje människa känner detta inför sin och sina anhörigas kontakt med hälso- och sjukvården. Kvaliteten blir bättre genom en samlad kompetensbedömning, där individen själv står i centrum. Genom att ge patienten ökat inflytande över rehabiliteringsprocessen, stärks individens egen position, vilket i sin tur har hälsomässiga mervärden. Ohälsa och utslagning förebyggs när människor har makt över sitt eget liv.
Patienter som vill utnyttja sin valfrihet vid val av vårdgivare måste ha rätt att ta del av vårdarbetets resultat och kvalitet. Landstingen/regionerna skall stå på medborgarnas och patienternas sida så att detta blir möjligt. Därför är krav på valfrihet i vården ett led i arbetet att stärka patientens ställning. Patienternas önskan om mer makt och inflytande över den egna vården kommer att ställa krav på hälso- och sjukvården. Dagens system är fortfarande uppbyggt kring vårdgivarnas och producenternas egna intressen. Ju svårare sjukdom en patient lider av, desto viktigare blir kravet på tillgång till kvalificerad vård. Frågan om vilken kvalitet vårdorganisationen och den enskilde läkaren besitter inför en förestående behandling är dock inte lätt att få svar på. Ett steg mot den konsumentmakt som samhället i många andra sammanhang eftersträvar är att kvalitetsregistren blir tillgängliga för vårdsökande. Därför bör kvalitetsregistren öppnas. Sannolikt måste då kvalitetsregister om vårdens kvalitet i behandlingsarbetet utformas på annat sätt än den nuvarande. Därför bör ett särskilt kvalitetsregister upprättas med det tydliga syftet att vara patienternas hjälp vid deras val av vårdgivare. Vad som ovan anförs om öppna kvalitetsregister bör ges regeringen till känna.
Journalhanteringen inom vården är en angelägen fråga som har diskuterats under många år. Värnandet av den personliga integriteten har varit det tyngst vägande skälet emot väsentliga förändringar. Trots detta kan vi konstatera att felbehandlingar sker därför att alla journalhandlingar inte finns tillgängliga vid akuta operationer och vid besök i sjukvården. I vissa länder har man infört journaler på s.k. smartcard, vilket innebär att patienten kan ha sin journal i själva patientbrickan. Patientinformationen finns dessutom förvarad på säkert sätt hos patientens ordinarie vårdgivare. Genom smartcard främjar vi valfriheten eftersom den stärker säkerheten för patienten vid akuta besök hos okända vårdgivare. Vad som ovan anförs om att patientanpassa vårdens journaler bör ges regeringen till känna.
I den nuvarande lagstiftningen gäller rätten till s.k. second opinion enbart patienter med en livshotande eller särskilt allvarlig sjukdom eller skada. Centerpartiet anser att alla patienter ska ha rätt till en second opinion. I dagsläget inhämtar vissa patienter kompletterande bedömningar genom att själva kontakta en annan läkare. Andra patienter litar till fullo på den bedömning som den medicinska personalen givit och på de behandlingar som erbjuds. Det förekommer relativt ofta att läkaren tar initiativ till en förnyad bedömning, främst då det inte finns någon terapi eller om en mycket ingripande riskfylld behandling föreslås. I andra fall är det beroende på om patienten själv eller anhörig uttryckt önskemål att få diskutera sjukdomen och behandlingen med en annan läkare. Detta sker dock helt på läkarens villkor. Centerpartiet anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag om rätt till second opinion för alla patienter. Detta bör ges regeringen till känna.
Tillgängligheten till hälso- och sjukvården måste förbättras. För att detta skall bli möjligt krävs mer resurser, men framför allt förnyelsearbete samt en vård- och tillgänglighetsgaranti. Även rehabilitering och permanent finansiell samordning är nödvändigt.
Långa kötider inom sjukvården hindrar aktiva rehabiliteringsinsatser. Många människor får vänta länge innan de får sina behov bedömda. Vi måste införa en ny nationell vårdgaranti, som ger patienten besked om när en behandling skall utföras. Kötiderna leder till försämrad livskvalitet och sjukskrivningen förlängs. Enligt Centerpartiets uppfattning bör en ny och vidareutvecklad vårdgaranti införas. I ett första steg bör den ursprungliga vårdgarantin, med vissa kompletteringar, införas. På sikt bör vårdgarantin omfatta alla medicinskt motiverade diagnoser och utfästa en behandling inom tre månader. Patienten skall kunna välja sjukhus i hela landet, om inte vården kan ges vid närmaste sjukhus inom angiven tid. När köerna är borta kommer det långsiktigt att bidra till en ökad effektivitet som kommer landstingen tillgodo. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om att införa en nationell vårdgaranti i enlighet med vad i motionen anförts.
Centerpartiet föreslår också en förbättrad tillgänglighetsgaranti som innebär att ingen ska behöva vänta mer än fyra dagar på ett besök hos läkare inom primärvården. Tillgänglighet innebär också att patienter snabbt ska få kontakt med vården via telefon. Väntetider eller obesvarade telefonsamtal ska inte få förekomma. Tillgänglighetsgarantin är ett sätt att fokusera åtgärder som förbättrar möjligheterna för medborgarna att nå vården. Därför bör en tillgänglighetsgaranti om fyra dagar införas. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om att införa en tillgänglighetsgaranti i enlighet med vad i motionen anförts.
Det är viktigt med trygghet såväl före, under som efter en förlossning. På vissa håll i landet lägger landstingen ned BB-avdelningar, med långa avstånd som följd. På andra platser, till exempel i Stockholm, råder brist på förlossningsplatser och framförallt brist på barnmorskor. När de som ska föda, i värsta fall, tvingas åka från sjukhus till sjukhus och inte veta vart man ska, då har det gått för långt. Centerpartiet vill därför införa en platsgaranti, som innebär att föräldrarna senast två månader före beräknad nedkomst vet vilket BB de skall åka till. Vad som ovan anförs om platsgaranti på BB bör ges regeringen till känna.
Individer som drabbats av ohälsa måste erbjudas rehabilitering och det är angeläget med ett samarbete och samordning mellan de sektorer som kan erbjuda hjälp. Det är dags att öppna upp för nytänkande kring rehabilitering. Hög kvalitet nås genom en samlad kompetensbedömning där individen själv står i centrum. Vi måste öppna upp mellan olika myndigheter, där det idag råder vattentäta skott. Finansiell samordning av hälso- och sjukvården, socialtjänsten och socialförsäkringen underlättar samarbetet så att vi kan åstadkomma ökad hälsa och minskade sjukskrivningar. Efter motion från Centerpartiet har riksdagen beslutat att ställa sig bakom att skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag om en permanent finansiell samordning. Samordningen skall ske med utgångspunkt från de lokala förutsättningarna.
Hälso- och sjukvården är en grundläggande del av den svenska välfärden. Idag står sjukvården inför en rad problem. Inom några år kommer behoven av hälso- och sjukvård sannolikt att se annorlunda ut samtidigt som resurserna är begränsade. Många regioner och landsting har problem med ekonomin. För att lösa detta krävs stor förnyelse och utveckling av såväl organisation som verksamhet. Sjukvården har stora problem att rekrytera samt behålla personal. Samtidigt finns en negativ inställning till privat verksamhet som skulle kunna vara en lösning på framtidens personalförsörjningsproblematik. Den offentliga vården klarar inte längre av att i tillräcklig omfattning möta medborgarnas krav på hälso- och sjukvård.
Det motstånd som finns mot att privata alternativ får etablera sig inom den gemensamt finansierade vårdens ram, motverkar mångfalden i vården. Därmed förhindras även individens rätt att själv bestämma över vilken vårdform man vill använda sig av. Självbestämmande för patienten kräver en mångfald av vårdgivare, både privata, kooperativa, ideella och offentliga. Fler vårdgivare kan innebära ökad närhet för patienten och en decentraliserad vårdstruktur.
Centerpartiet ser inga hinder med att företag inom vården tillåts gå med vinst. Vinstgivande företag investerar i både kunnande och ny teknik samtidigt som företaget genererar ett ekonomiskt tillskott i verksamheten. Erfarenhetsutbyte mellan olika vårdgivare genererar nya idéer och utvecklar verksamheten. Marknadslösningar får inte innebära att lägsta pris är den enda utslagsgivande faktorn. Andra, inte minst kvalitativa, faktorer måste väga lika tungt. Genom att stimulera anställda inom vårdsektorn att starta företag i olika företagsformer öppnas möjligheten för nya vårdgivare. Rådande hierarkier inom vården ska få stå tillbaka för teamarbete och ökat informationsflöde mellan vårdgivare och patient. Framtidens sjukhus kan då innehålla flera entreprenörer och vårdgivare som tillsammans bildar en sjukhusenhet. Regeringen bör inte begränsa möjligheterna för sjukvårdshuvudmännen att träffa avtal med entreprenörer. Det bör avgöras av varje landsting eller kommun i enlighet med det kommunala självstyrets principer.
Riksdagen har beslutat om en tillfällig stopplag som innebär en inskränkning i landstingens/regionernas rätt att överlämna driften av akutsjukhus till den som avser att driva verksamheten med syfte att skapa vinst åt ägare eller motsvarande intressent.
Centerpartiet ställde sig inte bakom beslutet om stopplagen. Vårt främsta skäl var och är att detta beslut skall fattas av landsting/regioner. För Centerpartiet är det kommunala självstyret viktigt. Stopplagen skall därmed upphävas. Riksdagen bör fatta beslut om att upphäva stopplagen.
Sjukvårdspersonal med entreprenörsambitioner möter flera svårigheter på vägen mot det egna företaget. De är bland annat beroende av att de blivande uppdragsgivarna är villiga att ingå ett samverkansavtal. Eftersom antalet uppdragsgivare inom vården och omsorgen är få, blir det problem att erhålla en F-skattsedel, eftersom den beviljas utifrån en bedömning av antalet uppdragsgivare. Ett moment 22 försvårar för mindre vårdentreprenörer, exempelvis en legitimerad sjuksköterska, att etablera sig. Detta förklaras av att näringsverksamhet föreligger enligt 21 § kommunalskattelagen när verksamhet bedrivs i vinstsyfte yrkesmässigt och självständigt. Självständighets- och vinstkriterierna avgör om inkomsterna ska hänföras till tjänst eller till näringsverksamhet. Antalet uppdragsgivare och självständigheten gentemot dessa är av betydelse vid bedömningen. Regelverket hindrar således sjuksköterskor att starta eget, eftersom det i stort sett endast finns två uppdragsgivare: landstingen och/eller kommun. Konsekvensen blir att den blivande företagaren har svårt att få F-skattsedel på grund av att självständighetskriteriet inte anses uppfyllt. Vad som ovan anförs om reglerna för F-skattsedel bör ges regeringen till känna.
Korta avtal om 2–3 år hämmar konkurrensen mellan vårdgivarna och gör att många inte vågar satsa på att etablera sig som företagare. Då det saknas andra finansiärer än sjukvårdshuvudmännen, blir risktagandet avsevärt större för företagare inom vårdsektorn. För företagaren inom vårdsektorn finns, vid en utebliven förlängning av uppdraget efter avtalstidens slut, ingen alternativ uppdragsgivare att vända sig till. Då återstår bara avveckling av verksamheten. Viljan till nyinvesteringar i verksamheten avtar därför kraftigt mot slutet av avtalsperioden. Anbudsförfarandet inom hälso- och sjukvården behöver förändras. Dagens system för upphandling enligt lagen om offentlig upphandling är alltför fokuserat på priset och det gynnar de stora vårdbolagen. Parametrar som kvalitet, kompetens, kontinuitet, flexibilitet, patient- och lokalkännedom måste i större utsträckning vägas in vid upphandlingen. Vidare bör förutsättningarna för ”avknoppning” till nya företagsbildningar förbättras. För att stimulera anställda inom den offentliga hälso- och sjukvården att ta över verksamheter och driva dessa i egen regi, bör direktupphandlingen underlättas eller att de på annat sätt kan få ett första kontrakt. Vad som ovan anförs om längre avtalstider i upphandling bör ges regeringen till känna.
Även andra legitimerade vårdgivargrupper utöver läkare och sjukgymnaster ska ha möjlighet att bedriva verksamhet som enskild vårdgivare och finansieras av landstinget. Detta kan till exempel gälla legitimerade sjuksköterskor, barnmorskor och psykologer. För patienternas bästa måste vi skapa bättre samverkan mellan offentlig och privat vård och öka vårdutbudet. Vi måste också skapa enhetliga och klara regler när det gäller etablering för enskilda vårdgivare med offentlig finansiering. Vi måste utforma ett nationellt ersättningssystem för alla kategorier av enskilda vårdgivare på liknande sätt som idag gäller för läkare och sjukgymnaster. Detta är en garanti för att den eftersträvade mångfalden, som är till gagn för patienterna, kan uppnås och att långsiktighet, kontinuitet och småskalighet bevaras inom den privata vårdsektorn. Centerpartiet anser att riksdagen bör stimulera sjukvårdshuvudmännen att i ökad utsträckning utnyttja denna typ av avtal inom hälso- och sjukvården. Det kan ske genom att lagstiftningen utformas så att den medger ett större mått av förhandlingsutrymme mellan sjukvårdshuvudmannen och den enskilde vårdgivaren, men att avtalet fortfarande betraktas som ett utflöde av offentligrättslig lagstiftning. Detta bör ges regeringen till känna.
En vanlig invändning mot konkurrensutsättning i den offentliga vården är att det politiska inflytandet minskar. I praktiken innebär möjligheten att jämföra och att koncentrera sig på huvuduppgiften att styrbarheten istället ökar.
Om upphandling sker genom konkurrens ges de offentliga företrädarna nya effektiva instrument för att fastställa kvalitetskrav, följa upp och utvärdera resultat och därmed kunna jämföra olika vårdgivares och andra aktörers verksamhet. Det ger ökad styrbarhet åt de politiskt förtroendevalda som befolkningsföreträdare. Såväl myndigheter som vårdgivare och sjukvårdshuvudmän är beroende av att tillförlitlig statistik av hög kvalitet finns tillgänglig. Jämförbara nationella nyckeltal bör därför utarbetas. Socialstyrelsen bör, tillsammans med sjukvårdshuvudmännen, intensifiera arbetet med nyckeltal som ger möjlighet till jämförande analyser mellan sjukvårdens institutioner i hela landet. Vad som ovan anförs om bättre uppföljningssystem bör ges regeringen till känna.
Läkemedlen är en viktig del av vård och behandling. Det är nödvändigt att de används på ett effektivt, säkert och ändamålsenligt sätt. En rad åtgärder bör vidtas för att förhindra att läkemedelsförmånen försämras ytterligare. Vi föreslår bl a bättre ordinationsrutiner, noggrannare kontroll av hur läkemedel föreskrivs, utvecklande av arbetsformer för läkemedelskommittéerna, att slentrianmässig förskrivning av högt prissatta läkemedel undviks, att sjukvårdshuvudmännen bör få möjlighet att förhandla om läkemedelspriserna, att öppna för att fler läkemedel skall kunna säljas utan recept, att reglerna för förskrivning av läkemedel utan subvention bör förtydligas, samt förskrivning av läkemedel i mindre förpackningar. Priskonkurrensen på läkemedel måste öka och apoteksbolagets monopol avvecklas. Vi avvaktar en aviserad proposition gällande läkemedel.
Det finns ett stort intresse för alternativmedicinsk verksamhet i Sverige. Det är angeläget att samhället på olika sätt uppmärksammar detta. Samhället har ansvar för berättigade medborgarintressen kring kvalitet och säkerhet på det alternativmedicinska området. Jämfört med den etablerade medicinen har dock utvärderingsinsatserna beträffande de alternativa behandlingsformerna varit blygsamma. Därför måste staten se till att särskilda resurser ställs till förfogande för kvalitetsarbete och utvärdering inom detta område. Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik (SBU) bör få ett särskilt uppdrag att utforma förslag till hur alternativmedicinska metoder kan utvärderas. Härigenom kan tillgodoses att också godkända alternativtmedicinska metoder uppfyller motsvarande kvalitetskrav. Riksdagen bör hos regeringen begära att SBU ges i uppdrag att utforma förslag till hur alternativmedicinska metoder kan utvärderas.
Det finns en rad hinder förknippade med forskning och utveckling rörande alternativmedicinen. För att öka antalet forskare och forskarkompetens krävs att särskilda resurser avsätts för att bygga upp ett kompetenscentrum och för att möjliggöra egna forskningsprojekt. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om att särskilda resurser avsätts för uppbyggnad av kompetenscentrum och för att möjliggöra egna forskningsprojekt inom alternativmedicinen.
Efter Alternativmedicinkommitténs arbete under senare hälften av 1980-talet har mycket hänt som motiverar att en ny utredning tillsätts. En ny utredning bör bland annat analysera de ekonomiska och sociala konsekvenserna av alternativa metoder och se över lagstiftningen på området. I detta sammanhang bör också en översyn göras beträffande regelverket kring alternativmedicinsk behandling av barn. Dessutom bör frågor kring behov av utbildning samt behörighetfrågor belysas. Utredningen bör samarbeta med SBU i frågor kring vetenskaplig utvärdering av alternativa behandlingsmetoder. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om att en utredning gällande alternativmedicinska metoder tillsätts.
Kunskap kring alternativmedicinska behandlingsmetoder som bedöms uppfylla kvalitetskraven måste också komma hälso- och sjukvårdspersonalen till del så att de kan informera patienten om olika behandlingsalternativ. En öppenhet för alternativa behandlingsmetoder inom den ordinarie hälso- och sjukvården under kontrollerade former, minskar även riskerna för att människor skadas av oseriösa och skadliga behandlingar. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om att stärka patientens möjligheter att välja behandlingsmetod.
Enligt 2 kap. 1 § lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område skall hälso- och sjukvårdspersonal utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. I annat fall kan disciplinpåföljd eller annan påföljd åläggas enligt bestämmelserna i 5 kap. samma lag. Centerpartiet anser att lagstiftningen behöver förändras och att alternativmedicinsk behandling som uppfyller kvalitetskraven ska tillåtas inom hälso- och sjukvården som komplement till skolmedicinen. Vad som ovan anförs om att förändra lagstiftningen för alternativmedicinska behandlingar bör ges regeringen till känna.
Alla människor skall ha rätt till rehabilitering, även de sjukdomsgrupper som har liten möjlighet att återgå till arbete. Rehabiliteringsinsatserna skall inte vara beroende av ålder, kön, funktionshinder eller var personen bor. Centerpartiet vill ge människan möjlighet att ta makten över sitt liv och aktivt delta i rehabiliteringsprocessen. Rehabiliteringsreformen har inte åstadkommit det som var avsikten, d v s att minska sjukfrånvaron och få till stånd aktiva och tidiga rehabiliteringsinsatser. Reformen gav arbetsgivarna ett stort men otydligt ansvar och i praktiken har ansvaret flyttats från arbetsgivaren till fyra olika sektorer som har olika finansiärer: hälso- och sjukvården, försäkringskassan, arbetsförmedlingen och socialtjänsten. Detta gör att individens bästa klämts in mellan fyra olika sektorers regler och finansieringskällor. Individens inflytande över rehabiliteringsprocessen är litet.
Efter en motion från Centerpartiet har riksdagen beslutat att regeringen skall återkomma med förslag för att ge bättre förutsättning och möjligheter till en utbyggd finansiell samordning. Bättre samordning mellan främst hälso- och sjukvård, socialförsäkring och socialtjänst bidrar till bättre hälsa, kortare vårdköer och utökade rehabiliteringsinsatser så att människor ges möjligheter att komma tillbaka i arbete och till arbetsgemenskap. Den finansiella samordningen skall ske med utgångspunkt från lokala förutsättningar.
Arbetsgivarna måste ta ett större ansvar för arbetsmiljön och för att stoppa de höga sjuktalen. En bra arbetsplats förhindrar att stressrelaterade sjukdomar uppkommer. Det krävs incitament för att utvecklingen skall vända. Försäkringskassorna skall ges tydliga direktiv att arbeta med rehabilitering. Många sjukskrivna får vänta länge innan de blir bedömda. Långa kötider inom sjukvården hindrar aktiva rehabiliteringsinsatser. Kötiderna leder till försämrad livskvalitet och sjukskrivningen förlängs. Valfrihet för patienten skall omfatta samtliga godkända vårdgivare både i öppenvården och hos privata vårdgivare. Hjälpmedel är en nödvändighet för att många skall kunna återgå till arbete. Köerna är orimligt långa och bristen på hjälpmedel gör att människor under väntetiden inte kan delta i samhällslivet på lika villkor som andra. Rehabilitering är ett nyckelord i vården. Fortfarande vet vi att en stor del av dem som får del av samhällets vård och omsorg får alltför lite hjälp med rehabilitering. Alla människor skall ha rätt till rehabilitering, även de som har liten möjlighet att återgå till arbete. I takt med ökande stress ökar också riskerna att individen drabbas av utbrändhet, av ohälsa och av utslagning. Vi måste förändra attityder och förhållningssätt så att den dagliga vilan ses som lika viktig som arbete och produktion. Kvinnor har högre sjukfrånvaro än män. Möjliga orsaker till detta är att kunskapen inom medicin är mindre vad gäller diagnostisering, behandling, rehabilitering respektive prevention av kvinnors besvär och att kvinnor oftare har arbeten som är ergonomiskt eller psykosocialt krävande. Ohälsan i arbetslivet påvisar bestående ojämlikhet. Då kvinnor i högre utsträckning dubbelarbetar, är det också de som drabbas hårdast. Centerpartiet kan inte acceptera att människor slås ut och att de hindras att delta i arbetslivet om de så önskar.
Det nya pensionssystemet ökar flexibiliteten för en mjuk övergång till pensioneringen och det är möjligt att gå i pension mellan 61 och 70 år. Problemet är att arbetslivet sliter ut människor och att många inte orkar arbeta fram till pensioneringen. Resurser och krafter måste ägnas åt att öka människors möjlighet att delta i arbetslivet. Ingen människa under 30 år skall förtidspensioneras. Riksdagen har efter Centerpartiets påtryckningar ställt sig bakom detta förslag. Det är viktigt att vi inte låser in människor i försäkringssystemen, utan tar till vara de resurser varje människa har. Den nuvarande uppdelningen av olika myndigheter och skilda sektorer försvårar för effektiv rehabilitering. På sikt är det rimligt att även myndigheterna samordnas så att den enskilde får en handläggare att hålla kontakt med, oberoende av vilken sektor som är huvudfinansiär. Detta bör ges regeringen till känna.
Den enskilde har rätt till sjukpenning men har ingen rätt eller formell möjlighet att påverka val av aktiva insatser som finansieras med allmänna medel. För att den enskildes rätt ska stärkas vill Centerpartiet införa en rehabiliteringsgaranti. Detta innebär en växling från sjukpenning till rehabiliteringsersättning senast efter tre månaders sjukskrivning. En växling från passivt stöd till aktiva insatser innebär ökade möjligheter för den enskildes möjligheter att påverka. Den som inte är beredd att medverka i rehabilitering bör få lägre sjukersättning. Den nuvarande ettårsgränsen för rehabiliteringsersättning bör samtidigt tas bort. Vad som ovan anförs om att växla passivt stöd mot rehabiliteringsersättning och förlänga gränsen för rehabiliteringsersättning bör ges regeringen till känna.
Försäkringskassorna bör få tydliga direktiv att arbeta med rehabilitering. Det tar lång tid innan den enskilde får sina behov bedömda. Regeringen måste via sina myndigheter ge försäkringskassorna tydliga direktiv att ändra förhållandena och att jobba med rehabiliteringsinsatser. Rehabiliteringsinsatserna skall inte vara beroende av ålder, kön, funktionshinder eller var personen bor. Den enskilde skall ha inflytande över rehabiliteringsprocessen och känna delaktighet i samtliga beslut. Centerpartiet vill ge människan möjlighet att ta makten över sitt liv och aktivt delta i rehabiliteringsprocessen. Det är av yttersta vikt att individen i rehabiliteringsprocessen får en individuell behandlingsplan genom lagfästa rättigheter. Detta bör ges regeringen till känna.
Sammanfattning av Centerpartiets förslag för rehabilitering:
Att den finansiella samordningen påskyndas och utökas. Samordningen skall ske med utgångspunkt från de lokala förutsättningarna så att de olika organisationernas specifika erfarenheter tas tillvara.
Samordna myndigheterna så att den enskilde får en handläggare att hålla kontakt med oberoende av vem som är huvudfinansiär.
Rehabiliteringsgaranti – en växling av sjukpenning till rehabiliteringsersättning efter tre månaders sjukskrivning samt att Rehabiliteringsutredningens förslag genomförs. Detta innebär att passivt stöd ersätts av ett aktivt som den enskilde i hög grad kan påverka. Här är det viktigt att en individuell plan utarbetas och att den enskilde ges stor delaktighet vid upprättandet av denna. Enligt Rehabiliteringsutredningen leder dessa satsningar på aktiva åtgärder istället för passivt stöd till minskade sjukpenningskostnader med 2500 miljoner kronor för 2002, 4500 miljoner kronor för år 2003 och 6500 miljoner kronor för år 2004.
Förläng gränsen för rehabiliteringsersättning.
Genom lagfasta rättigheter skall individen få en individuell handlingsplan upprättad.
En fungerande vårdgaranti, med rätt till behandling inom tre månader. Patienten skall kunna välja sjukhus i hela landet om inte vården kan ges vid närmaste sjukhus inom angiven tid. Centerpartiet vill komplettera vårdgarantin med en hjälpmedelsgaranti.
En väg att vidga kunskapen i vården och göra den tillgänglig i hela landet är att satsa på en utbyggnad av hälsonät. Telemedicin är ett samlingsbegrepp för all typ av överföring av medicinsk information via telemedia, där det är minst två personer som på distans utbyter information med hjälp av ljud och bilder. Telemedicinen omfattar allt från videokonferenser och utbildning för vårdpersonal till läkarkonsultationer, avancerad hemsjukvård och distanskirurgi. Telemedicin öppnar helt nya möjligheter för utveckling av hälso- och sjukvården. Den är ett kommunikationsverktyg som kan påverka sjukvårdens struktur och arbetssätt i en positiv riktning – till fromma för patienter och personal. Rätt nyttjad kan tekniken ge förutsättningar för en decentraliserad sjukvård där varken kommun-, landstings- eller nationsgränser kan vara hinder för en högkvalitativ, trygg och säker vård.
Telemedicinen gör det möjligt att skicka röntgenplåtar eller bilder för konsultation till närmaste sjukhus eller till en specialist i en annan del av världen. Den möjliggör att på distans låta en läkare lyssna på hjärtat för att avgöra om det finns ett behov att flytta patienten till sjukhuset. Patienten får möjlighet att kommunicera med läkare från hemmet via TV-överföring och kan tryggt vistas i hemmet efter en svår operation. Telemedicinen utvecklar också ambulans- och helikoptersjukvården. Telemedicinen ger tillgång till specialistvård i hela landet samtidigt som specialister inte behöver oroas över att förlora sin kompetens om de arbetar långt ifrån det stora sjukhuset. Kunskapen och utvecklingsmöjligheter finns genom att kunskapsöverföring är möjlig över ”nätet”. Målet för projektet Nordunet 2 är att utveckla telemedicinlösningar för primärvården och etablera specialistnätverk. Centerpartiet anser att projektet bör implementeras i den svenska sjukvårdspolitiken och stödjas genom nationella satsningar. Detta bör ges regeringen till känna.
Centerpartiet vill satsa på ett nationellt hälsonät som, enkelt uttryckt, knyter samman alla vårdcentraler, äldreboenden, stora och små sjukhus samt privatkliniker. Ett väl utbyggt nationellt hälsonät gör det möjligt för alla som jobbar inom hälso- och sjukvården att kommunicera med varandra för konsultation och utbildning. Hälsonätet förbättrar möjligheten till vård i hemmen samtidigt som den internationella arenan blir en kontinuerlig kontaktyta för professionen. Ett nationellt hälsonät skulle förbättra möjligheterna till vård på lika villkor i hela landet. Vidare skulle det ge möjligheter att skapa en decentraliserad vårdstruktur samtidigt som hälso- och sjukvårdens resurser kan utnyttjas mer effektivt. Staten bör satsa på ett nationellt hälsonät för att samordna, utveckla, påskynda och vara ett stöd i de regionala projekten och den nationella samverkan som redan sker.
Framtidens hälsosjukvård kommer att präglas av stark IT-användning. IT kan skapa en helt ny valfrihet och ett inflytande för den enskilde patienten över sin vårdsituation. Givetvis finns skillnader i möjligheten att utnyttja detta medium och det offentliga har en uppgift i att bevaka de svagastes rätt i sammanhanget. En av vårdens utmaningar i framtiden blir att ge hjälp åt en kunnig patient som har möjlighet att kommunicera med andra experter över hela vår värld. I en nära framtid kommer också att ställas krav på utvärderingar av vårdinsatsers effektivitet men även individuella vårdgivares resultat. Dessa resultat blir genom den nya tekniken tillgänglig för envar som har tillgång till Internet. IT kommer även att vara ett verktyg för omsorg i det egna hemmet genom till exempel direkt kontakt med vårdpersonal. Vidare kommer IT att vara ett kraftfullt verktyg för kommunikation inom sjukvården såväl lokalt som globalt. En följd av detta är att kraven på säkerhet kommer att skärpas, och staten måste därmed ha det övergripande ansvaret för kontroll av alla IT-baserade system och tjänster inom sjukvården.
Såväl modern bioteknik som informationsteknik har viktiga värden att tillföra samhället för ökad livskvalitet. Båda för dock med sig risker som måste hanteras. Den moderna biotekniken innebär att vi kan förhindra sjukdomar som vi tidigare stod handfallna inför. Men det innebär också att människan kan förändra livets grundvalar. Bioteknik och förändringar av arvsmassa måste omgärdas av strikta etiska normer och diskuteras öppet. Förändring av arvsmassa som riskerar att spridas eller bli varaktig får endast tillåtas ytterligt restriktivt och under gemensam kontroll. Kunskap om och tillgång till arvsmassa skall vara öppet för alla och får inte monopoliseras.
Debatten kring stamcellsforskningen handlar om att det finns angelägna behov av nya medicinska behandlingsmetoder – både för att undvika att vissa sjukdomar uppstår och för att finna nya metoder för att kunna behandla. Förhoppningen är att i framtiden kunna behandla sjukdomar som medicinen idag står handfallen inför. Samtliga landsting i Sverige erbjuder idag provrörsbefruktning. Ett 10-tal ägg tas först ut från kvinnans äggstockar. Äggen befruktas sedan i provrör och börjar dela sig. Efter ett antal delningar lägger läkarna in de ägg som bedöms fungera bäst i kvinnans livmoder, medan övriga ägg kasseras. Det är alltså dessa kasserade befruktade ägg (embryon) som Vetenskapsrådets ämnesråd föreslår ska få användas i stamcellsforskningen. Förslaget innebär således att forskarna skall få tillstånd att ta ut stamceller ur äggen innan de kasseras och sedan försöka utveckla metoder för hur dessa celler ska behandlas (t ex med hormoner) för att ny vävnad ska kunna odlas fram.
Centerpartiet ser en sådan forskning som relevant och angelägen.
Det är viktigt att allmänheten känner sig trygg i att den forskning som bedrivs också överensstämmer med god forskningsetik och att det finns goda möjligheter till insyn för allmänhet och allmänintresse. Sverige har en god forskningsetisk tradition. Det finns ett engagerat intresse för dessa frågor. Centerpartiet gör bedömningen att den svenska modellen med forskningsetiska kommittéer där både lekmannaaspekter och forskningssynpunkter vägs samman utgör en god garant för ansvarsfulla ställningstaganden i de enskilda ärendena. Frågan om den framtida stamcellsforskningen utgör inget undantag. Det är emellertid nödvändigt att de forskningsetiska regelverken lagstadgas.
Centerpartiet vill öppna upp för nytänkande hur vården och omsorgen skall organiseras och effektiviseras på bästa sätt. Det är hög tid att utforma en strategi för hur man skall klara de kommande årens personalförsörjning inom vård och omsorg. Personalen är vårdens och omsorgens viktigaste resurs, och redan idag är den en bristvara. Situationen förvärras av långa sjukskrivningar och av att stora pensionsavgångar är nära förestående. Mellan 1996 och 1998 ökade antalet anmälda stresssjukdomar med nästan 100%. Det största problemet för personal inom offentlig sektor är de hårda rationaliseringskraven samt frustration över en byråkratisk organisation, vilket leder till att man som arbetstagare har minimala möjligheter att påverka sin situation. Vår gemensamma välfärd får inte skapas på bekostnad av att människor slits ut i förtid. Offentlig sektor är en tickande bomb, arbetsgivaren måste se den anställdes vilja att utvecklas som en värdefull tillgång som skall tas tillvara. Vidare bör vårdutbildningarna utökas och fler människor måste stimuleras till att söka till vårdutbildningarna. Vårdyrken kan uppvärderas genom förbättrad arbetsmiljö samt ökat inflytande. Vad som ovan anförs om personalförsörjningen inom vård och omsorg bör ges regeringen till känna.
Det är en grov misshushållning att många sjukvårdshuvudmän tvingas rekrytera läkare och specialister från andra länder, samtidigt som vi inte lyckats fånga upp den kompetens som redan finns hos många invandrare. Hinder i form av centralstyrda arbetsmarknadsdirektiv måste bort, så att vi regionalt får frihet att använda resurserna, för att ge undervisning i svenska och komplettera det som saknas i deras vårdutbildning för svenska förhållanden Det behövs mer samverkan mellan olika aktörer, landsting, länsarbetsnämnder, kommuner, Socialstyrelsen och andra centrala myndigheter för att välutbildad sjukvårdspersonal ska få möjlighet att komplettera sina utbildningar. Det behövs fler kurser i sjukvårdssvenska. Sparkraven på arbetsmarknadsmedlen får inte försvaga stödet till utländska läkare, sjuksköterskor och annan sjukvårdspersonal som har uppehållstillstånd i Sverige eller som rekryteras utomlands.
Vad som ovan anförs om ökade möjligheter till kompletterande utbildning för invandrare verksamma inom hälso- och sjukvårdsområdet bör ges regeringen tillkänna.
|
Stockholm den 28 september 2001 |
|
|
Agne Hansson (c) |
|
|
Birgitta Carlsson (c) |
Margareta Andersson (c) |
|
Rolf Kenneryd (c) |
Kenneth Johansson (c) |
|
Lena Ek (c) |